Kontrollbehov i Aten

filmer | 2012-02-14

Film: Alper
Regi: Yorgos Lanthimos
Manus: Yorgos Lanthimos
Skådespelare: Aggeliki Papoulia, Aris Servetalis, Johnny Vekris, Ariane Labed
Land: Grekland

Alper är den grekiska regissören Yorgos Lanthimos tredje film och den senaste efter den prisbelönta filmen Dogtooth (2009). I likhet med Dogtooth så rör sig den nya filmen kring tematiken makt och kontroll men där Dogtooth handlar om föräldrar med ett exceptionellt kontrollbehov av sina barn så handlar Alper istället om den kontrollen som man frivilligt väljer att avstå ifrån.

Alper är namnet på en uthyrningsservice som en ganska spretig grupp i Aten har startat. En sjuksköterska, en ambulansförare, en gymnast och hennes tränare hyr ut sig själva för att agera nyligen avlidna personer under anhörigas sorgeperioder. Ledaren, som har tagit namnet Mont Blanc efter den allra högsta toppen i Alperna, kräver blind åtlydnad av de reglerna som han själv sätter upp. Mont Blanc bestämmer vem som är redo att ta sig an en kund och vem som passar in i gruppen. De andra i gruppen anpassar sig efter hans nycker och ger frivilligt upp sin egen frihet för att få vara en del av gruppen. Splittringar uppstår dock och en av medlemmarna börjar sätta sig upp mot Mont Blanc.
Det något uttjatade ordet konceptuell kan vara relevant både för Alper och Dogtooth. I båda filmerna är det egentligen ganska lite som händer i någon typ av handling och båda filmerna är istället väldigt knutna till sina idéer. Dogtooth, hur långt kan en förälder som är besatt av att kontrollera sina barn gå? Och Alper, vad händer när man lägger hela sitt liv i någon annans händer?
Skådespeleriet i filmerna liknar också varandra. Det är helt stiliserat. Scenerna i Alper handlar oftast om repetitioner inför möten med olika kunder. Allt är inövat. Ritualiserat och helt utan varje form av känsla. På samma sätt som barnen i Dogtooth och deras ritualiserade matbordsbesvärjelser också kändes inövade och konstruerade.

Det gemensamma temat för filmerna är kontroll. Och rädslan över att inte alltid vara i full kontroll, som man gärna vill låtsas att man är; inför sina barn eller inför döden. Allt som är oförutsägbart försöker karaktärerna kontrollera med inövade beteenden. Om någon kär person dör kan man hyra någon som spelar den för att slippa handskas med det oförutsägbara.

Filmen börjar med att gymnasten dansar till ett klassiskt stycke men säger att hon hellre skulle vilja dansa till pop. Tränaren säger att hon inte är redo för det än. Gymnasten står på sig och vill veta varför tränaren anser att hon inte är redo. Tränaren svarar med att säga att han vet när någon är redo att dansa pop. Den här första scenen blir talande för resten av filmen. Alper handlar om auktoriteter och följer tematiskt efter sin föregångare Dogtooth. Den är klart sevärd men når aldrig riktigt fram till den där klaustrofobiska känslan som Dogtooth har.

Johan Midtsian

filmer | 2012-02-14