Svett, glädje och tårar i ung kinesisk film

Stilla liv
Regi: Jia Zhang-Ke
Land: Kina
Medverkande: Zhao Tao, Han Sanming mfl
Premiär: 1 juni 2007

Under drygt tio år byggdes en två kilometer lång vattenkraftsdamm i Kina. Stilla liv beskriver förödelsen dammbygget skapat men också det spirande liv som – mot alla odds – finns på platser som drabbats av katastrofer av olika slag. Piggt, nyfiket och avantgardistiskt.

Mot en fond av höga, sagolika bergsmassiv och i ständigt regndis breder Changfloden ut sig allt mer och utplånar lokalbefolkningens hus och hem. De får fly hals över huvud utan någonstans att ta vägen. Klara sig bäst de kan. Hela städer har jämnats med marken och upp mot 1 miljon människor har drabbats. Den unga kinesiska filmskaperen Jia Zhang-Kes senaste film – Stilla liv – skildrar livet som pågår kring det stora dammbygget Tre Raviner, som är orsaken till översvämningarna, och hur människors liv påverkas och att livet faktiskt fortsätter på ett eller annat sätt för alla inblandade. Olika liv, olika förutsättningar och olika öden.

Stilla liv är en till första intrycket anspråkslös film men den smyger sig på. Ingenting tycks egentligen hända i den sömniga kinesiska provinsen. Det är varmt, livet går långsamt, det finns inga jobb, männen röker pipa, och cigaretter i mängder, de spelar kort, skrattar, pratar. Männen riskerar sina liv och sin hälsa i de farliga arbeten de erbjuds medan kvinnorna tvingas prostituera sig eller flytta långt hemifrån för att få inkomst. Korruptionen flödar, rättsäkerhet och fackliga rättigheter är icke-existerande och makt – i form av våld eller position – det enda språk som talas.

Två parallella handlingar utspelar sig. Sjuksköterskan Shen Hong och gruvarbetaren Han Sanming reser till staden Fengjie i centrala Kina för att finna sin make respektive hustru och barn som befinner sig i staden. Han Sanmings fru har återvänt hem från gruvdistriktet Shanxi där Han Sanming är bosatt. Det kommer fram att hon sålts till honom för 3 000 yuan. ”Det förstår jag väl”, säger ”gangstern” som Han Sanming lär känna under sina långa dagar i staden, ”vi har alldeles för många kvinnor här”. Och det är underförstått att det är ett öde hon delar med många kvinnor.

Han Sanming återfinner sin fru men hur deras kärlekssaga slutar tänker jag inte berätta. Självsäkra, självständiga Shen Hong hittar också sin man, som är en hög chef vid dammbygget, och även på något sätt gangsterns ”chef”. De går dock skilda vägar eftersom Shen Hong berättar att hon har gråtit färdigt över honom och har andra planer för sitt liv. Maken har inte hört av sig med ett samtal på två år och har helt uppenbarligen en ny kvinna i Fengjie.

Karaktärerna växer och fylls med liv. De är udda och speciella men man blir nyfiken och fascinerad och undrar verkligen hur det ska gå för dem i framtiden. Allt lämnas lite öppet. Det är som om någon klippt ut en sekvens på några dagar om livet i den tvåtusenåriga staden Fengjie som sakta faller sönder och sedan hastat vidare.

Stilla liv är ett litet mästerverk. Jia Zhang-Ke har på ett briljant lyckats visa att det är i det lilla – det vardagliga till synes obetydliga – som vi kan se det stora.

Text: Solveig Hauser