Komedi utan skratt

filmer | 2013-01-24

Martin Wallström spelar Sebastian Silverberg i Ego. Foto: Nordisk film

Lisa James Larssons långfilmsdebut ”Ego” är en lättsam bagatell men har ändå tillräckligt innehåll för att vara värd att se som en kritik mot ytligheten i det rika livet kring Stureplan. Dessutom finns det ett allvar i skildringen av funktionsnedsättning som är tankeväckande.

Film: Ego
Regi: Lisa James Larsson
Skådespelare: Martin Wallström, Mylaine Hedreul, Sissela Kyle, Peter Andersson, Emil Johnsen
Land: Sverige

Sebastian Silverberg, 25, tillhör de unga män som med sina kompisar hänger runt Stureplan. Helrör med sprit beställs in och blondiner raggas upp för engångsknull innan de ska luras ut ur bostaden utan att få frukost. Sebastian (Martin Wallström som vi tidigare sett i bland annat "I rymden finns inga känslor") drömmer om en musikkarriär medan han har ett jobb på lagret i klädbutik som han gravt missköter medan kompisen Erik (Emil Johnsen) gör karriär. Så kommer en olycka där Sebastian förlorar synen och helt plötsligt behöver stöd av sina välbärgade föräldrar, skickligt porträtterade av Sissela Kyle och Peter Andersson.

Föräldrarna försöker hitta personliga assistenter åt sin son vilket inte är det lättaste. Så kommer Mia, 24, (Mylaine Hedreul från bland annat "Linas kvällsbok") och då funkar det plötsligt. Hon är en så kallad vanlig tjej som kan handskas med den bortskämde rikemanssonen. En ögonoperation genomförs och Sebastian återvänder till de seende och då är det tillbaka till det gamla livet. Fast det blir ett riktigt happy end med både framgång i en av dessa talangtävlingar på TV och kärlek på riktigt.

Lisa James Larssons långfilmsdebut är en lättsam bagatell lanserad som dramakomedi. Fast det är en komedi utan skratt. Att skratta åt en synskadad person går liksom inte, inte ens när vakterna på krogen slänger ut honom trots vädjanden om att de ska inse att han är blind, inte full. Och tomheten i Stureplanslivet skildras så dystert att det snarare blir tragik än komedi. Regissören vågar å ena sidan objektifiera en manskropp i duschen samtidigt som hennes bild av kontrasten mellan korkade blondiner kring Stureplan och ”en riktig tjej”, brunetten Mia blir lite väl schabloniserad. Och att låta Sebastian ha Engelbert Humperdinck känns som en kul grej från regissören.

Mylaine Hedreul gör rollen som Mia i Ego. Foto: Nordisk film

I några av de laddade känsloscenerna mellan Sebastian och Mia känns det dock inte riktigt hållbart trots att de bägge huvudrollsinnehavarna har lång filmerfarenhet.

Att känslorna till sist segrar över ytan och fåfängan är i alla fall hoppfullt och bagateller med innehåll behövs också på bioduken. Det är bara att hoppas att Lisa James Larsson i nästa film vågar ta fram mer djup i sina scener och inser att dansgolvsscener från Stureplan blir tjatiga när de blir för många.

Ulf B Andersson

filmer | 2013-01-24