Dystopi i norr
Hur skulle ett samhälle där klimatförändringar rusat, otaliga återkommande pandemier dragit fram, konflikten mellan stad och landsbygd intensifierats och ekonomin totalkraschat se ut? Den frågan försöker ”Nattavaara – roman i katastrofernas tid” att svara på. I en nära framtidsdystopi med krimvibbar får vi följa en handfull karaktärer som dramatiskt kämpar sig fram i en undermålig vardag, alla med ambitioner om att agera huvudperson i vad som ska bli en trilogi. Resultatet blir en bitvis spännande men aningen platt och överdramatisk historia med osannolika karaktärer.
böcker | 2021-03-22 Av: Emelie Isaksen |
Thomas Engström är författare och kulturjournalist och har skrivit de hyllade spionromanerna om Ludwig Licht. Margit Richert är kulturskribent och litteraturkritiker i Aftonbladet och har tidigare varit krönikör i Svenska Dagbladet. Foto: Anthony Tian
Bok: Nattavaara – roman i katastrofernas tid
Författare: Thomas Engström och Margit Richert
Förlag: Bokfabriken
Trots min vanliga olust gentemot dystopier kände jag mig lockad att läsa Nattavaara – roman i katastrofernas tid, vars teman på många sätt känns aktuella, nära och engagerande. Boken är den första delen i en trilogi av Thomas Engström och Margit Richert, som tagits emot med mestadels öppna armar från recensions- och kultursverige. Författarparet är omskrivet – och jag hade till och med fått höra att det fanns läsare som bytt politisk färg från blå till röd under läsningens gång, makt som sällan tillskrivs en enskild bok.
16-årige Erik har precis förlorat sina båda föräldrar i suicid, och är under bokens gång på en farlig vandring mot folkdomstolen i Kiruna för att kräva tillbaka rätten till sitt föräldrahem tillsammans med sin lillasyster Sofia. Marja, vars man Mårten spårlöst försvunnit under en veckolång tur till närmsta bytes-marknad, blir kidnappad av ett gäng ”cykelrövare” som hon misstänker vet mer än vad de avslöjar om vad som hänt Mårten.
Innanför Kirunas skyddande innerstadsmurar finns republikens styrande skara. Här får vi följa den hänsynslöse vicejarlen Hartmann, som i den karismatiske jarlen Sebastians skugga egentligen verkar vara den som bestämmer, samt den aningen rebelliska finansledaren Sonja som har koll på produktionen av amfetamin.
”Nattavaara – roman i katastrofernas tid” är första delen i en kommande triologi. Foto: Bokfabriken
Droger verkar för övrigt tillsammans med ”instegsarbetare” (läs vilsna och svältande ”friluftsflyktingar” från Stockholm som sätts i arbetsläger i just samhället Nattavaara) vara republikens egentligen enda inkomst.
Historien utspelar sig i Republiken Nordmark – ett Norrbotten som frigjort sig från Sverige och bildat en självständig diktaturliknande ”socialstat”.
På många sätt är boken en skönlitterär avbild av teorier kring hur en stat går från demokrati till bli en diktatur. Jag sitter och checkar av boxarna i huvudet medan jag läser; Tystad media och nedsläckt internet? Check. Icke-fungerande valuta och inflation? Check. Måla ut vissa grupper i samhället som hot? Check. Och listan kan sannerligen göras lång.
Boken är spännande, på samma vis som en deckare är det. Narrativet drivs framåt främst med hjälp av huvudkaraktärernas inre monologer och kapitlen avslutas med cliffhangers och råa detaljer. Men jag känner mig inte övertygad. Språket är ofta aningen krystat, logiken brister och jag har svårt att ta storyn på allvar.
Ibland funderar jag dessutom på om det verkligen är okej att författarna till exempel förstärker stereotyper eller diskriminerande språkbruk i boken – även om jag förstår att det är i ett försök att visa på hur redan existerande ojämlikheter i ett samhälle kan förvärras när samhället kollapsar.
Allt som allt känns Nattavaara mest som en otroligt dyster och överdrivet postapokalyptisk framtidsvision där misslyckanden, ond bråd död och elände staplas på varandra utan uppehåll. Till slut tappar storyn helt enkelt gnistan, och jag är tyvärr inte särskilt nyfiken på nästa bok.
Emelie Isaksen
böcker | 2021-03-22 Av: Emelie Isaksen |