En stillsam vardag

böcker | 2011-05-18
Av: Martin Karlsson

Amos Oz
Lantliga scener
Övers. Rose-Marie Nielsen
Wahlström & Widstrand

Den israeliske författaren Amos Oz tar med sina läsare till den israeliska landsbygden i sin senaste bok Lantliga scener. I berättelserna lurar något mystiskt som karaktärerna inte kan se.

I en avlägsen by på den israeliska landsbygden, bland fruktodlingar och idylliska trädgårdar, tilldrar sig åtminstone sju av de åtta berättelser som utgör Lantliga Scener. Vi får följa bybor av olika åldrar och kön, vars öden breder ut sig i en eller flera av de olika historierna. Det handlar om ålderdom, åtrå, saknad och gemenskap; sällan tidigare obeprövade känslor. I konstruktionen hos Amos Oz ställs de emellertid mot en närvaro av något mystiskt; något karaktärerna inte kan se, men som finns där dolt någonstans dit de ofrivilligt dras.

Den inledande berättelsen förtäljer om ett möte på en veranda mellan två män, Arieh Zelnik och Wolff Maftsir. Maftsir anländer oanmäld till Arieh Zelniks hus med ett ärende; ”en ganska personlig angelägenhet” som vi aldrig får någon riktig klarhet i. Herr Zelnik lever ensam i ett hus tillsammans med sin gamla mor,.Bakom sig har han ett äktenskap med en kvinna som lämnat honom för ett liv i Kalifornien samt två vuxna barn vilka han sällan hör av. Den okände mannen är besvärande och påminner honom om någon eller något han inte riktat kan få grepp om; han tycks göra anspråk på något, insinuerar ett gemensamt förflutet. Plötsligt går Maftsir in i huset, Zelnik hindrar honom inte, han följer bara efter.

Israelen Amos Oz har en gedigen produktion bakom sig med ett författarskap väl förankrat bland svenska läsare. I en intervju i The Paris Review från 1996 menar han att hans böcker inte är politiska allegorier men att med tanke på konflikten mellan Israel och Palestina tvingas de ofta in i det facket. Att utesluta konflikten och staten Israels historia vore dock förstås att blunda för de väsentliga omständigheter som omgärdar karaktärernas och byns liv i Lantliga Scener. I boken är Tel Ilan förskonat från det omedelbara våldet, Oz väljer istället att illustrera spänningen från konflikten med en stillsam vardag. Denna framställning kommer väl till uttryck i den tredje berättelsen: Gräva.

I berättelsen möter vi Pesach Kedem, en gammal och bitter före detta ledamot av Knesset, det israeliska parlamentet, som lever tillsammans med sin dotter Rachel. Dottern arbetar som lärarinna men har dessutom fullt upp med att ta hand om sin demente far som dagarna i enda beklagar sig över utvecklingen av hans forna parti. I ett skjul i trädgården har de en arabisk student inneboende, Adel, som har ett uppehåll från sina studier. Han tar hand om deras trädgård och har en vag idé om att skriva en bok där han vill jämföra livet i en israelisk och en palestinsk by. Gubben Pesach är tveksam till studenten som tankspritt driver runt på gården och när Pesach dessutom börjar höra ljud om nätterna, som om någon grävde under husgrunden, är Adel den förste han misstänker. Tackvare sitt främlingskap och sina anspråkslösa karaktärsdrag blir Adel en bifigur i vilken föraktet men kanske också förståelsen för den andre i konflikten kan speglas. Som många av bokens karaktärer återkommer han i ytterligare en berättelse, där hans särställning i byn tycks göra honom extra känslig för vad som pågår i det dolda, och där han blir en budbärare för byborna.

Höjdpunkten i boken är ändå berättelsen Sång. I första person får vi följa en man på en allsångsafton hos paret Dalia och Avraham Levin. Det är en varm och gemytlig tillställning, utanför råder en kylig vinter. Det sjungs, dricks vin och äts bakade pajer men något får berättelsens huvudperson att inte helt kunna slappna av. Vi får reda på att parets son tog sitt liv för en tid sen. Mannen leds först att tro att han glömt något i rockfickan ute i hallen men försöker lägga band på sig själv eftersom han inte har en aning vad det kan röra sig om. Tillslut går han ut ur vardagsrummet mitt under en sång och ser efter i hallen, det visar sig sen var något annat som lockar honom. Efter att ha sett sig om i huset en stund går han slutligen upp för trappan mot parets gamla sovrum.

Framställningen osar Julio Cortázar, den argentinske författaren som låter spänning och suggestion skapas kring en främmande känsla eller händelse och som lämnar läsaren ännu osäker efter berättelsens slut. Som avslutning på hela boken följer sedan en historia om förruttnelse och moraliskt förfall. En ensam och utelämnad administratör rapporterar från en annan tid och kanske på en annan plats men som ändå ger oss en gissning om vad som dolts bakom kulissen i Tel Ilan.

Amos Oz skriver på en tillgänglig och lättsam prosa utan stakningar eller motstånd. Dessvärre lämnar översättningen ytterligare en del att önska och innehåller både stavfel och märkliga formuleringar. Detta beror dels kanske på att boken översatts från engelska och inte på författarens originalspråk: hebreiska. Lite synd är det med den saken på en annars underhållande och engagerande bok.

Martin Karlsson

böcker | 2011-05-18
Av: Martin Karlsson