Att väcka opinion

Ledaren i nummer 2/2014 tar upp fallet Meriam Ibrahim, en 26-årig kvinna som dömdes till döden i Sudan den 15 maj för apostasi och situationen i Centralafrikanska republiken. Den 13 maj kom besked att Camille Lepage, fransk fotojournalist som hade arbetat för Amnesty Press, hade dödats.

ledare | 2014-06-06
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #2/2014

I en fängelsecell i Omdurman i Sudan sitter Meriam Ibrahim, 26, sedan i februari tillsammans med sin son Martin, som är 20 månader. Hon dömdes den 15 maj till spöstraff för att ha haft utomäktenskapligt sex och till döden för apostasi. Hon har en kristen mor men domstolen betraktar henne som muslim, då fadern som lämnade familjen när hon var sex år, uppges vara muslim. Hon fick chansen av domstolen att erkänna sig som muslim men vägrade och sade att hon växt upp som kristen. Domstolen fann ändå att hon är ”avfälling”. Meriam Yehya Ibrahim är gravid i åttonde månaden och straffet ska verkställas när hon har fött och ammat klart.

Hennes make, Daniel Wani, flydde undan inbördeskriget i Sudan 1998 och är amerikansk medborgare. Paret träffades i Sudan och gifte sig år 2011. Daniel Wani tilläts den 21 maj att träffa sin fru i fängelset och var chockad över villkoren i fängelsecellen där hustrun tvingas bära fotboja.

Domen, som nu ska överklagas, har väckt en storm av protester. Regeringar och organisationer har fördömt domen och människorättsexperter inom FN krävde att Meriam Ibrahim omedelbart friges och betonade att enligt internationell rätt har envar rätt att välja sin egen religion eller trosuppfattning. Den 22 maj rapporterade Amnesty att inte mindre än 620 000 personer hade undertecknat organisationens vädjan i fallet. Det är relativt ”enkelt” att väcka opinion för en höggravid kvinna som döms till döden för ”brott” som många anser är rättigheter; att få välja partner och att utöva tro.

Det kan vara betydligt svårare att väcka opinion när det gäller svårbegripliga konflikter som ligger ”långt borta”. Amnesty och Läkare utan gränser har till exempel länge arbetat för att få större uppmärksamhet kring situationen i Centralafrikanska republiken, CAR. Landet, med stora potentiella rikedomar, har varit konstant vanstyrt sedan självständigheten från Frankrike 1960. I slutet av förra året hamnade dock CAR en kort tid i fokus då varningarna för folkmord blev alltfler och våldet mellan olika politiska grupper fick en religiös och etnisk dimension. Förutsättningen för att någon ska bry sig om ett land som CAR är att oberoende organisationer och journalister kan vara på plats och ge information.

Den franska fotojournalisten Camille Lepage var sedan år 2012 bosatt i Sydsudan och bevakade det landet och CAR. Genom sin långvariga närvaro på plats kunde hennes bilder ge en djupare förståelse bakom dramatiken i våldet. Bilderna publicerades i medier som The Guardian, Le Monde, Washington Post och BBC. I förra numret av Amnesty Press fanns hennes bilder från CAR och i nummer 3/2013 från Sydsudan. Den 13 maj kom beskedet att Camille Lepage hade dödats i regionen Bouar i västra CAR när hon färdades med en milisgrupp från anti-balaka. Hon blev 26 år.

Våldet mot journalister har trappats upp de senaste åren i syfte att dölja vad som verkligen händer på platser i medieskugga. Morden på Nils Horner i Afghanistan i mars och nu på Camille Lepage är två skrämmande exempel detta år.

Ulf B Andersson

Fotnot: Meriam Ibrahim frikändes i högre instans i juni och kunde i juli lämna Sudan tillsammans med sin man och parets två barn och den 31 juli anlände hon till USA.

Se Camille Lepages bilder från Centralafrikanska republiken i Amnesty Press nr 1/2014.

ledare | 2014-06-06
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #2/2014