Ett år hos torterarna

ledare | 2006-12-05
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2006

Första sidan i november-numret av Activist, den kanadensiska Amnesty-sektionens tidning, pryds av en bild på Maher Arar och sektionens generalsekreterare Alex Neve. Rubriken är »The Long Road to Justice« (Den långa vägen till rättvisa). Maher Arar är ett av offren för de övergrepp som har begåtts av demokratiska länder under de drygt fem år »kriget mot terrorismen« har pågått. Hans fall har fått stor uppmärksamhet i Nordamerika och den 18 september i år konstaterades i en kanadensisk utredning på över 800 sidor att den kanadensiska polisen RCMP var medskyldig till USA:s kidnappning av en kanadensisk medborgare. Domaren Dennis O’Connor, som lett utredningen, föreslog bland annat att Arar ska få ekonomisk kompensation och att åtgärder för att stärka rättssäkerheten införs.

Det var under hemresa från en semesterresa till Tunisien som Arar den 26 september 2002 mellanlandade på flygplatsen JFK i USA. RCMP hade tipsat myndigheterna i USA att Arar var terroristmisstänkt. I O’Connors utredning underkänns den kanadensiska polisens uppgifter som fullständigt vilseledande.

Arars fru, Monia Mazigh, kontaktade i oktober 2002 Amnesty i Kanada och berättade att hennes man efter att ha hållits fängslad i USA i tio dagar hade »försvunnit«. Snart skulle det visa sig att USA hade skickat honom till Jordanien, ett nav i CIA:s system av hemliga transporter av kidnappade fångar. Därifrån transporterades han vidare till sitt födelseland Syrien och hölls fängslad från 9 oktober 2002 till 5 oktober 2003. Större delen av tiden satt han isolerad i säkerhetstjänstens ökända lokaler i Damaskus och han utsattes för tortyr. Mycket tyder på att torterarna hade försetts med frågor från USA och Kanada. Sedan oktober 2002 har Amnesty arbetat för Arar när han satt fängslad i Syrien och för upprättelse efter hemkomsten till Kanada. Efter att O’Connors rapport presenterades talade Maher Arar till kanadensiska Amnesty-medlemmar och beskrev rapporten som »en stor seger för mänskliga rättigheter« och han tackade Amnesty: »Ni är de verkliga hjältarna«.

På Bromma flygplats den 18 december 2001 överlämnade svenska myndigheter Ahmed Agiza och Mohammed El-Zari till maskerade CIA-agenter. De skulle efter ett rättsvidrigt avvisningsbeslut skickas till tortyr i Egypten. Den 7 november i år fällde FN:s människorättskommitté Sverige för behandlingen av Mohammed El-Zari. Sverige har fått 90 dagar på sig att förklara varför tortyrförbudet kränktes och varför ingen har åtalats för det som hände på Bromma.

De fortsatta kränkningarna av mänskliga rättigheter i kampen mot terrorismen måste få ett stopp och de skyldiga till de brott som har begåtts sedan hösten 2001 måste ställas till svars. Lördag 9 december kommer Amnesty-medlemmar över hela Sverige att genomföra aktiviteter när kampanjen »Tortyr gör ingen säker« startar. Trycket på regeringar, inklusive den svenska, måste öka tills respekten för tortyrförbudet efterlevs inte bara i ord, utan också i praktiken.

Ulf B Andersson

ledare | 2006-12-05
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2006