Hur krig drabbar människor
Läst & Sett | 2008-05-21 |
»Ängeln i Groznyj«
Åsne Seierstad (Övers. Jan Stolpe)
Albert Bonniers Förlag
Det är genom barnen vi får följa Seierstad tillbaks till Tjetjenien där hon jobbade som korrespondent för drygt tio år sedan. Det har gnagt hennes samvete att hon och övriga omvärlden lämnat Tjetjenien i glömska. Ett land sönderslitet av krig och konflikter med ständigt nya konstellationer av fiender och allierade. Idag är det »fred« med en president stödd av Ryssland. Men terrorn mot civilbefolkningen fortsätter i oförminskad skala. Motståndet från islamister och separatister pyr ute i byarna, i bergen och i gränsområdena. »Frihet eller död«, står det med grafitti på de sönderbombade fasaderna i huvudstaden Groznyj.
Seierstads storhet är att hon lyckas plocka ned krigets fasor på det personliga planet. Hur drabbar kriget barn, kvinnor, makar, familjer, en hel generation? Det är människorna hon vill skildra. Hon hamnar på ett barnhem i Groznyj, som under en lång tid blir hennes bas och hon återberättar många av barnens historier. Som den om Timur och lillasystern Liana, som våldtagits av sin farbror dagligen i sex år, båda svårt misshandlade med en elkabel, med röda ärr på kroppen men än värre ärr i själen. Timur har ihjäl hundar på gatan med bara händerna. De är djupt traumatiserade, kan omöjligt studera, och många av pojkarna är, precis som Timur, som bomber nära att brisera, som bara tänker på krig och vapen och död.
Det privata barnhemmet är en oas i en värld av kaos, där föräldrarna spängts i bitar, bränts ihjäl i sina hus om natten när hela byar skövlas eller förts iväg för att misshandlas, torteras och dödas i ett land i total rättsupplösning och där i stort sett hela befolkingen är fyllda av trauman och dagligen lever med skräcken för att dödas.
Det är alla människoöden Seierstad lyckas förmedla och levandegöra, som jag som läsare aldrig kan glömma. Alla oräkneliga offer för maktambitioner, girighet och religiösa och politiska intriger. Hon förmedlar ansikten bakom krigsrubrikerna.
Solveig Hauser
Läst & Sett | 2008-05-21 |