Allt fler företag har koder för MR

Hos de svenska storföretagen har intresset för mänskliga rättigheter vuxit kraftigt de senaste åren. Åtminstone på pappret. På bara tre år har antalet företag med riktlinjer fördubblats.

Av de 20 största svenska företagen har idag 14 egna riktlinjer för mänskliga rättigheter. Och räknar man även in företag med engagemang i OECD:s riktlinjer, FN:s Global Compact-initiativ och Amnesty Business Group, så har 18 av de 20 största företagen någon form av åtagande. Ytterligare ett företag – SCA – ska formulera riktlinjer före årets slut. Det visar den enkätundersökning som Amnesty Press gjort.

– Det är skitbra. Man kan diskutera vad det betyder i praktiken, men det är ett gott tecken, säger Johan Florén, konsult och styrelseledamot i Amnesty Business Group (ABG).

AP:s förra undersökning, publicerad i nummer 3/2000, visade att 8 av de 20 största företagen hade formulerat riktlinjer. Till dem som skaffat sig egna riktlinjer sedan dess hör Volvo, Astra Zeneca, Skanska, Pharmacia, Electrolux, Telia Sonera och Stora Enso.

Även om det är svårt att veta vilken faktisk effekt det ökade antalet uppförandekoder haft på fabriksgolven i låglöneländerna, så anser Johan Florén att det ökar pressen på företagen:
– Det kan handla om ett dokument som bara sitter i en pärm på huvudkontoret, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Det blir lättare att utvärdera. Medier, kunder, omvärlden kan säga »det här strider mot er policy«.

Företag som inte har en egen kod kan inte jobba seriöst med mänskliga rättigheter, eftersom de inte har några styrdokument att hålla sig till, anser Johan Florén. Även ABG undersöker förekomsten av etiska riktlinjer, berättar han. En rapport ska presenteras i höst.

Riktlinjerna varierar i tydlighet, och det är bara tre företag som har någon form av extern revision av hur de följs. ICA, till exempel, övertalar leverantörer att gå igenom extern revision mot riktlinjerna och etikstandarden SA8000. I årsredovisningen för 2000 redogör man för granskningen av tio leverantörer i asiatiska riskländer – bland annat Filippinerna, Thailand och Kina. Arbetstiden visade sig då vara ett problem.

För de multinationella jättarna – ständigt på jakt efter billigast möjliga arbetskraft – är det särskilt svårt att leva upp till skrivningar om fackföreningsfrihet, reglerade arbetstider och minimilöner. Så är också skrivningarna om dessa rättigheter påtagligt vaga hos många företag.

Som i läkemedelsjätten Astra Zenecas formulering, att alla anställda ska ha rätt att vara med i en fackförening och att företaget har avtal med fackföreningar i en rad länder där »kollektiva löneförhandlingar är praxis inom ett lands lagstiftning«.
Eller byggentreprenören Skanskas, att »vi erkänner de anställdas rätt att gå med i fackföreningar enligt varje lands lagar och principer«.

Ericsson hör till de företag som har underleverantörer i till exempel Kina, där oberoende fackföreningar är förbjudna. Och kraven på mänskliga
rättigheter »stannar inte vid vad de nationella lagarna säger«, enligt riktlinjerna.
Företaget hävdar att man inte kompromissar med MR-policyn. Men i riktlinjerna finns en vaghet just när det gäller rätten för de anställda att gå med i fackföreningar och förhandla kollektivt, det är nämligen rättigheter som Ericsson bara »rekommenderar«.

Volvo skriver rakt ut att det är ett dilemma att konkurrensen å ena sidan driver företaget att lägga produktion i låglöneländer, och att arbetsrätten å andra sidan är »mindre strikt« i dessa länder. En slitning mellan vinst och etik.

– Visst är det två olika mål. Det är svårt. Jag är inte man nog att ge en lösning på dilemmat, säger Olof Drakenberg, chef för »ansvarsfullt företagande« på Volvo.
Idag har Volvo bara en leverantör i Kina, men den marknaden kommer att växa, enligt Drakenberg, och då måste Volvo »hitta mer rätt«. Ett sätt är att försöka påverka kinesiska beslutsfattare, tillsammans med Ford och genom kontakter med svenska politiker. Det är inte särskilt realistiskt att vänta några effekter på kort sikt, och Olof Drakenberg erkänner att man faktiskt gör en gradering av de mänskliga rättigheterna.

– Vissa av rättigheterna kan vi absolut inte tolerera att man bryter mot. Men när det gäller föreningsfriheten är vi inte benhårda. Kina är ett land som faller igenom, säger han.

Ett dilemma för Amnesty är att dra gränsen för samarbete med företag. Att ta avstånd från ett företag som är involverat i kränkningar innebär också att dialog och granskning av företaget försvåras. Hur Amnesty ska göra med vapenproducenter har till exempel diskuterats flera gånger den senaste tiden.

Johan Florén anser själv att det bästa är att göra en »helhetsbedömning«, snarare än att döma ut ett företag med vapenproduktion eller en hel bransch.
– Den avgörande frågan är ambitionen hos företaget, säger han.

Text: Petter Ljunggren

Har företaget MR-koder?

ABB (verkstadsindustri, 156 865 anställda): Ja. Om barn- och tvångsarbete, minimilön, arbetstid,föreningsfrihet, kollektiva förhandlingar,arbetsmiljö, diskriminering, fysisk bestraffning. Partner i FN:s Global Compact. Intern rapportering. Extern revision under uppbyggnad.

Akzo Nobel (kemi, 4 500): Nej.

Astra Zeneca (medicinteknik, 52 600): Ja. Om barnarbete, minimilön, arbetstid, föreningsfrihet, kollektiva förhandlingar. Intern revision.

Electrolux (verkstadsindustri, 87 139): Ja. Om barn- och tvångsarbete, diskriminering, arbetstid, minimilön, föreningsfrihet, kollektiva förhandlingar, fysisk bestraffning, diskriminering, arbetsmiljö. Vissa externa kontroller. Deltar i Global Compact.

Ericsson (informationsteknologi, 95 419): Ja. Om barn- och tvångsarbete, föreningsfrihet, kollektiva förhandlingar, arbetstid, arbetsmiljö, minimilön, fysisk bestraffning, diskriminering. Partner i Global Compact. Intern revision.

ICA (detaljhandel, 12 376): Ja. Om barn- och tvångsarbete, minimilön, arbetsmiljö, arbetstid. Deltar i ABG:s Business Forum. Viss extern kontroll.

Ikea (detaljhandel, 75 000): Ja. Om barn- och tvångsarbete, föreningsfrihet, minimilön, diskriminering, arbetsmiljö, fysisk bestraffning. Intern revision genom oanmälda inspektioner, extern revision.

Pharmacia/Pfizer (medicinteknik, 59 000): Ja. Partner i Global Compact. Intern
utvärdering.

SAS (transport, 31 035): Ja. Deltar i Global Compact, underleverantörer skriver
under de nio principerna. Får hjälp av Rädda barnen med kontroll av barnarbete.

SCA (skogsindustri, 42 049): Nej. Uppförandekoder ska finnas innan årets slut.

Scania (verkstadsindustri, 26 981): Nej. Har ställt sig bakom OECD:s riktlinjer.

Securitas (vaktbolag, 207 799): Nej. Deltar i ABG:s Business Forum.

Skandia (försäkringsbolag, 7 447): Nej. Deltar i ABG:s Business Forum.

Skanska (byggentreprenör, 79 924): Ja. Om barn- och tvångsarbete, diskriminering, arbetsmiljö, föreningsfrihet. Intern kontroll. Deltar i ABG:s Business Forum.

Stora Enso (skogsindustri, 44 275): Ja. Om tvångs- och barnarbete, minimilön, arbetstid, diskriminering, föreningsfrihet, kollektiva förhandlingar, fysisk bestraffning. Intern revision ska utvecklas.

Telia (telekom, 24 979): Ja. Om barn- och tvångsarbete, föreningsfrihet, kollektiva förhandlingar, diskriminering, respekt för MR.

Tetra Pak (verkstadsindustri, 25 000): Ja. Om diskriminering, barnarbete, arbetsmiljö. Intern revision.

Vattenfall (energi, 23 814): Nej. Deltar i Global Compact.

Volvo (verkstadsindustri, 72 031): Ja. Principerna i Global Compact, där man också är partner.

Volvo Personvagnar (verkstadsindustri, 27 380): Ja. Inget samlat dokument. Om barn- och tvångsarbete, arbetstider och minimilön. Tredjepartscertifierade revisioner av potentiella kinesiska leverantörer 2002. Deltar i Global Compact.

Källa: Företagen.

Fotnot: Företagsfakta gäller 2001 och grundar sig på
Veckans Affärers lista över Sveriges 500 största företag.