TIA – This Is Africa

Läst & Sett | 2013-03-04

»Kap till Kairo – Anteckningar
längs vägen«

Görrel Espelund och Andreas Karlsson
Juridisk Reportagebyrå

Denna bok tar med oss på en fantastisk resa från Kapstaden i Sydafrika till Kairo i Egypten – eller egentligen hela vägen till Nordkap i Norge, där resan och boken har sitt slut. Man skulle kunna säga att det är en resa åt ”fel håll” eftersom flesta européer reser från norr till söder.

Görrel Espelund och Andreas Karlsson har ambitionen att bryta inlärda stereotyper om Afrika och den schablonmässiga bilden av kontinenten som en homogen samling länder och människor som alla är mer eller mindre lika. De vill alltså ge en mer nyanserad bild av Afrika. Som ett försök till detta tar boken inte upp fattigdom, hunger och brutala konflikter, sådant som vanligtvis lyfts fram om kontinenten. Dessutom djupdyker boken ned i vissa sammanhang, som till exempel situationen i Zimbabwe eller den växande medelklassen i Zambia.

Detta till trots blir det ändå mycket av Afrika som en helhet som speglas. Det må vara problematiken vid gränserna, den utbredda korruptionen, människor i ständig rörelse, behovet av bättre vägar och andra transportsätt, tidsbegreppet, kvinnor som står för familjeförsörjningen, överbefolkade städer och livsfarlig trafik. Det är egentligen först när resan når Etiopien som det känns som om skildrandet av Afrika som en helhet upphör.

Det boken dock berättar om, vilket inte ofta lyfts fram, är befolkningens gästfrihet och drömmar. För överallt under resans gång har människor öppnat sina hem för resenärerna och välkomnat dem med stor nyfikenhet. Möten med ungdomar visar på drömmar om en ljusare framtid, samma drömmar som ungdomar i alla världens hörn har. Det som skiljer är bara förutsättningar och möjligheter att nå dem.

Eftersom jag själv bott i Afrika i några år så fnissade jag många gånger igenkännande över det sätt som illustrationerna i boken levandegör Afrika. Det gäller till exempel att man som europé inte kan uppleva Afrika på egna villkor, utan att mötet måste ske på Afrikas villkor. Jag fick även hålla tillbaka tårarna när jag kände hur längtan tillbaka grep tag i mig. För det är faktiskt så, som det står i boken, att när Afrika kryper in under skinnet, då är man fast.

Joanna Gough

Läst & Sett | 2013-03-04