FN-rapportör på seminarium om våld mot kvinnor

FN:s rapportör om våld mot kvinnor, Yakin Ertürk, besökte förra veckan Sverige för att undersöka hur och vad som görs i landet för att stoppa våld mot kvinnor.

–Det vi måste titta vidare på är hur det kommer sig att våld mot kvinnor är så vanligt förekommande även i ett land som Sverige, ett land som på många andra vis har kommit förhållandevis långt i jämställdhetsfrågan, sade Yakin Ertürk på ett seminarium i Stockholm tisdagen den 20 juni.

Katarina Bergehed från Amnesty och FN-rapportören
Yakin Ertürk.

Även Katarina Bergehed från Amnesty och folkhälso- och socialtjänstminister Morgan Johansson medverkade. FN-rapportören underströk att man för att komma åt problemet bland annat måste undersöka genus- och maktstrukturer i samhället.

Yakin Ertürk är professor i sociologi och har varit rapportör för FN sedan 2003. Hon har förutom Sverige även besökt bland annat Ryssland, Mexico, Iran, Sudan och Guatemala för att skriva rapporter om mäns våld mot kvinnor. FN-rapportörens uppgift är även att rekommendera åtgärder till FN:s kommission för mänskliga rättigheter, till generalförsamlingen samt att kommunicera med de regeringar som är berörda.

Hur stort är då problemet med våld mot kvinnor i världen? Minst var tredje kvinna i världen har någon gång blivit misshandlad, utsatt för sexuella övergrepp eller andra kränkningar, enligt en rapport från Johns Hopkins University från 1999. Ofta är förövaren en nära familjemedlem eller bekant. Troligtvis finns det dock ett stort mörkertal av fall med våld mot kvinnor som aldrig anmäls, eftersom många kvinnor skäms eller är rädda för att bli utsatta för mer våld om de anger gärningsmannen.

I två tredjedelar av världens länder är det inte ett brott enligt lag att våldta sin egen fru, enligt UNIFEM. Uppgifter från den ryska regeringen 1999 visar att 14 000 kvinnor i Ryssland dödades av sin partner eller anhörig. Trots detta finns ingen lagstiftning i Ryssland som specifikt tar upp våld mot kvinnor. Även i krigstider tar de patriarkala strukturerna sig uttryck i våld mot kvinnor.

–Våldtäkt och annat våld mot kvinnor har använts och används fortfarande som ett vapen i krig, sade Yakin Ertürk på seminariet.

Yakin Ertürk menade att man bör se på problemet både på det lokala och globala planet för att få en bättre förståelse och helhetssyn. Genom att förstå Sverige kan hon även förstå våld mot kvinnor i andra länder, anledningen till problemet samt se olika strategier för att stoppa och förebygga våld mot kvinnor.

–Det är först och främst statens ansvar att ta sig an problemet, sade Katarina Bergehed, som har sammanställt flera rapporter för Amnesty om våld mot kvinnor i Sverige.

Hon underströk vikten av att det finns platser över hela landet dit utsatta kvinnor kan gå för att få hjälp och stöd.

–Hur kan kvinnor komma undan våld om det inte finns någonstans att ta vägen, undrade Katarina Bergehed.

Hon pekade även ut två **saker som hon anser kan ge en förbättring i situationen i Sverige:

–Pengar är viktigt, och ändringar i lagstiftningen. Vi behöver även ett bra samarbete och starka förbindelser mellan olika organisationer och aktörer på den lokala nivån.

Under 1990-talet har antalet anmälda fall av misshandel mot kvinnor i Sverige ökat med omkring 40 procent. Ibland tolkas denna siffra som att fler och fler kvinnor vågar anmäla övergrepp, men det mesta tyder på att det faktiskt har skett en ökning av antalet kvinnor som misshandlas enligt Amnestys rapport från 2004. Förövarna finns i alla yrkesgrupper och sociala grupper. Våldet mot kvinnor är ett samhälls-, folkhälso- och människorättsproblem, med andra ord ett problem som berör alla.

–Sverige har gjort mycket när det gäller kvinnofrågor och frågor om våld mot kvinnor, men det finns fortfarande mycket kvar att göra, sade folkhälso- och socialtjänstminister Morgan Johansson.

Folkhälso- och socialtjänstminister Morgan Johansson.

Han påpekade att det finns otroligt många människor över landet som jobbar som volontärer på kvinnojourer och liknande, men att problemet inte kan lämnas över enbart till frivilligorganisationer.

–Välfärdsstaten måste ta sitt ansvar, och rätten till skydd bör vara en samhällelig **rättighet. Detta är ett av våra främsta mål, sade Morgan Johansson.

Yakin Ertürk sade att det är viktigt att regeringen vet vilken sorts skydd som behövs och till vem. Kvinnorna som kontaktar kvinnojourerna och de skyddade boendena är ofta inte säkra på vilken typ av hjälp de vill ha. De behöver därför vägledning, enligt FN-rapportören.

–Det är en fördel att ha kvar jourerna och de skyddade boendena, men ett mer formellt system behövs dessutom, sade hon. Man måste försäkra sig om att hjälpen verkligen når ut till de utsatta kvinnorna.

I 150 av Sveriges 280 kommuner finns ideella kvinnojourer, där både praktiskt arbete och politiskt arbete för att informera om våldet mot kvinnor bedrivs. Minst 42 000 kvinnor sökte under år 2000 stöd hos någon av dessa jourer, och 1 500 kvinnor fick skyddat boende på jourerna. Samarbete pågår även mellan de svenska kvinnojourerna och liknande rörelser i de nordiska grannländerna, enligt Amnestys rapport från 2004.

Yakin Ertürk sade att hennes uppfattning efter den korta tid hon tillbringat i Sverige, var att fler riktlinjer i arbetet mot våldet mot kvinnor behövs i kommunerna. Regeringen anslog 100 miljoner kronor åt detta arbete i år – jämfört med 40 miljoner kronor förra året – vilket är positivt, men pengarna kommer inte till nytta om de som har hand om frågan inte vet hur de ska användas på bästa sätt.

Katarina Bergehed menade att lokala handlingsplaner behövs, med konkreta riktlinjer och planer som täcker varje kommun. En klar idé om behoven i varje kommun måste finnas, och i utarbetandet av planerna måste vissa frågor ställas som exempelvis ”Vilka är de olika grupperna som bor i kommunen?”.

Redan idag finns det något som kallas handlingsplaner för kvinnovåldsfrågan i vissa kommuner, men Katarina Bergehed sade att de olika planerna skiljer sig åt nämnvärt. En definition av vad en handlingsplan är måste utarbetas.

Alla tre deltagarna i seminariet var överens om att förebyggande arbete är oerhört viktigt i kampen mot våldet mot kvinnor. Det handlar om ett arbete på lång sikt, och på många olika nivåer i samhället. Trots att jämställdhet är en stor del av den offentliga debatten i Sverige idag, är det fortfarande inte en norm i samhället. Katarina Bergehed påpekade även att en vilja att kontrollera kvinnors sexualitet, är en av anledningarna till att kvinnovåldet fortfarande är så utbrett.

De sista 30 minuterna av seminariet gavs publiken tillfälle att ställa frågor till Yakin Ertürk, Katarina Bergehed och Morgan Johansson, samt uttrycka sina åsikter i frågan om våldet mot kvinnor. En kvinna ur publiken påpekade att den patriarkala strukturen i samhället bör undersökas innan man kan finna lösningar på problemet. Hon menade också att människor i allmänhet måste bearbeta sina uppfattningar och åsikter i ämnet, för att en förändring ska kunna ske.

Yakin Ertürk höll med, och berättade att det som drev henne att åka till Sverige var det faktum att det fortfarande finns så mycket våld mot kvinnor i landet, trots att mycket redan har gjorts i jämställdhetsfrågan.

–Det är en mycket komplex fråga, som bör behandlas med komplexitet. Även i ett såpåss jämställt land som Sverige, är det mycket som måste förändras i samhällets maktstrukturer, och vi måste även gå in på det mer privata planet för att finna lösningar till problemet med våld mot kvinnor, sade FN-rapportören.

En annan kvinna påpekade att det är lätt i sådana här diskussioner att glömma bort att det inte bara är mäns våld mot kvinnor som är ett problem, utan att våld även finns i lesbiska och bisexuella förhållanden. Hon sade även att det förekommer att män våldtar lesbiska kvinnor för att ”göra dem heterosexuella”.

Yakin Ertürk sade att denna typ av frågor är väldigt känsliga på många ställen i Europa, och att fler diskussioner om ämnet behövs. Morgan Johansson och Katarina Bergehed instämde i att detta är en viktig aspekt av problemet med våld mot kvinnor.

Regeringen håller för närvarande på med en utredning om våldet mot kvinnor i Sverige. Utredningen, Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, tillsattes i mars 2005 och har som uppgift att kartlägga och analysera kommunernas stöd till våldsutsatta kvinnor. Resultatet väntas bli klart den 29 juni.

–Vi på Amnesty har stora förhoppningar om utredningen, sade Katarina Bergehed, och hoppas verkligen att den kan leda till förbättringar.

Text: Marika Åkermalm, praktikant Amnesty Press och media
Bild: Robert Udén, praktikant Amnesty Press och media

Läs mer

Amnestys kampanjsida ”Stoppa våldet mot kvinnor”

En aktiv röst är svenska Amnestys kampanj för att få Sveriges regering att påverka andra länder att försvara de mänskliga rättigheterna. Den jobbar även med frågor inom Sverige, och kräver bland annat ökade insatser mot våldet mot kvinnor.