Vem skyddar Burmas folk? Dags att bryta tystnaden!

I måndags kväll anordnades ett seminarium om situationen i östra Burma i Salemkyrkan på Södermalm i Stockholm. Duncan McArthur från Thailand Burma Border Consortium som länge arbetat med bistånd för burmesiska flyktingar var inbjuden att föreläsa och representanter från en rad olika organisationer var närvarande. Fokus låg på att väcka uppmärksamhet för situationen i östra Burma och det diskuterades hur dessa människorättskränkningar kunnat pågå i det tysta under så lång tid.

Arrangörerna för seminariet var Diakonia, Karen Swedish Community, Svenska Baptistsamfundet, Svenska Burmakommittén, Svenska Kyrkan, Sveriges Kristna Råd och Olof Palme- centret som tillsammans ville upplysa om de folkrättsbrott som fortfarande äger rum i området. Kvällen började med fika och att de olika organisationerna kort presenterade sin verksamhet. Det var många närvarande från framför allt Svenska Burmakommittén och Karen Swedish Community. Burmakommittén skapades år 2000 som en sammanslutning mellan en rad grupper som arbetat med Burma och agerar huvudsakligen som en kampanjgrupp med målet att informera allmänheten, media och politiker om Burma. Karen Swedish Community arbetar i Sverige med intregration av burmesiska flyktingar från framförallt det etniska minoritetsfolket karenerna.

Kvällens föreläsare Duncan McArthur välkomnades bland annat av Diakonias Margareta Koltai.

Kärnan i seminariet var dock den föreläsning som hölls av Duncan McArthur, samordnare av humanitärt bistånd för Thailand Burma Border Consortium, TBBC, en organisation som erbjuder mat, husrum och basvaror till burmesiska flyktingar i Thailand. Han välkomnades varmt av bland annat Diakonias Margareta Koltai, Jonas Thorängen från Svenska Baptistsamfundet och Lennart Molin från Sveriges Kristna Råd. Duncan McArthur har jobbat i 14 år med Burma och är bland annat redaktör för TBBC:s årsrapport. Han gick rakt på sak om vad han ville ska ske nu.
- Politiska grupper och solidaritetsgrupper behöver koordinera sitt arbete bättre. Nu är det hög tid att kämpa för större inflytande i Burma.

Han ansåg att det behövs en mer långvarig dokumentation av problemen i Burma för att de ska kunna gå att lösa och då är årliga rapporter av stor vikt. TBBC åker själv inte ut och exempelvis intervjuar utan samarbetar istället med organisationer i Burma som gör själva undersökningsarbetet. I nuläget granskar man 37 olika byar. Under 1999 var det över 3 000 byar i Burma som förstördes av den burmesiska militären eller omplacerades. Den vanligaste faktorn för dessa omförflyttningar var tvångsmässiga faktorer på hushållsnivå; oftast var det individuella familjer och inte hela byar som hotades genom tvångsarbete, konfiskering av land och fattigdom. Duncan McArthur poängterade att det oftast är svårt att säga vem som flytt av rent ekonomiska skäl och vem som tvingats ge sig av.
- Ekonomiska faktorer ligger ju alltid bakom, det är inte svart och vitt.
Han berättade också att regeringen försöker strypa rivaliserande gruppers resurser genom att ge sig på civilbefolkningen.
- Då kan de som konkurrerar om makten inte nyrekrytera eller få in skatter. Det är en taktik som går ut på att tömma floden för att få tag i fisken.
Duncan MacArthur gick vidare med att berätta om på vilka sätt befolkningens säkerhet och trygghet hotas genom militära attacker, tortyr, misshandel, godtyckliga arresteringar och tvångsarbete.
- En vanlig form av tvångsarbete är så kallad ”forced portering” då folk tvingas bära saker för militären genom ofta minerad terräng. Bärarna går alltså före soldaterna för att röja landminor, berättade han.

Duncan McArhur berättade om de olika människorättskränkningar som förekommer i Burma.

Ett annat stort problem är tvångsförflyttningar som mer och mer förknippas med Burmas energisektor. Statligt sponsrade utvecklingsprojekt hotar nu i allt högre grad människors möjlighet att försörja sig genom landkonfiskering, utpressning och så kallade jordbrukskvoter.
- Marken blir konfiskerad men människorna tvingas ändå att odla marken. När det sedan är dags för skörd får jordbrukarna inte sin beskärda del av vinsten, förklarade Duncan McArthur.

På grund av de grova människorättskränkningar som pågår i området är mängden burmesiska flyktingar inom och utom landet högst omfattande.
- Det finns nu över en halv miljon interna flyktingar i Burma, sade Duncan McArthur. Och då talar vi inte om de migranter och flyktingar som tagit sig till Thailand. Man glömmer ofta dessa människor även om de gett sig iväg av samma skäl som de som nu befinner sig i flyktingläger.

Duncan McArthur menade att det säkerligen rör sig om brott mot mänskligheten och lade upp en overhead med Romfördragets sjunde artikel där tvångsmässiga befolkningsförflyttningar nämns.
- Jag är inte jurist, men det ser då ut som om dessa tvångsförflyttningar skulle klassas som brott mot mänskligheten. Om den burmesiska regeringen inte värnar om sitt folk faller det på det internationella samfundet att skydda befolkningen. Det finns ett internationellt ansvar att skydda och det är hög tid att denna princip tillämpas! uppmanade han.

Saw Weldone från Karen Swedish Community har själv flytt från Burma och levt i flyktingläger. Han menade att även om det internationella samfundet gjort en hel del så fortskrider ju ännu våldet.
- Det finns mycket kvar att göra, sade han. Och mycket ligger på organisationers och individers axlar om vi ska stoppa kränkningarna i Burma. Jag vill att dessa organisationer tar en mer aktiv roll i kampen!

Saw Weldone (till höger) och Karen Swedish Community arbetar med integrering av burmesiska flyktingar i Sverige

Han ansåg också att tragedin i östra Burma pågått till stor del i det tysta.
- När cyklonen Nargis drog över Burma fokuserade media nästan uteslutande på de som drabbats av denna medan man inte ens nämnde alla de människor som flydde från människorättskränkningar i de östra delarna av landet. Den här tystnaden är kanske en stor orsak till att situationen fortfarande är som den är. Om man ska jämföra med något så har det under de senaste 13 åren förstörts dubbelt så många byar i Burma som i Darfur och ändå pratas det mycket mer om Darfur.

Saw Weldone tyckte också att Sverige kan spela en viktig roll för Burma.
- Sverige kan göra mycket som ordförandeland i EU. Kanske kan man till och med påverka FN:s generalförsamling!

Liksom Duncan McArthur poängterade Saw Weldone vikten av att olika organisationer samordnar sitt arbete.
- Vi måste ge militärjuntan ett budskap med en röst, ansåg han.

Lennart Molin avslutade seminariet med en tankeväckare;
- I ett sådant här möte kan vi utbyta information och kunskap och det är det första steget mot förändring. Några av oss har aldrig varit i Burma medan andra är födda där och ändå delar vi ett engagemang för landet. Det visar att det finns hopp!

Text och foto: Louise Sundström

Läs mer:

Fackliga aktivister frigivna efter internationella protester (Amnesty Press 18 april)