Utan fred ingen kvinnofrid - utan kvinnor ingen fred

reportage | 2009-05-02

Systematiska och brutala våldtäkter i Demokratiska republiken Kongo har använts som ett utbrett vapen i konflikter. Denis Mukwege är en av dem som i efterhand försöker lappa ihop landets trasiga kvinnor både fysiskt och psykiskt. Från hans perspektiv krävs det fred för att kvinnor inte längre ska bli offer, dock betonar biståndsminister Gunilla Carlsson (M) vikten av att kvinnor deltar i processen för att faktiskt nå fred.

- Under dessa år har jag sett det helvete som kvinnor utsätts för, säger Denis Mukwege.

Utan fred ingen kvinnofrid, det var titeln på ett seminarium som gästades av den numera världskände överläkaren på Panzisjukhuset i Bukavu i östra Kongo.
- Jag är ett dagligt vittne till de barbariska dåd som kriget orsakar, säger han till den enorma skara som har samlats i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Hans artiga franska översätts till svenska ord om brutalitet och våld, som berättar att kongolesiska kvinnor först utsätts för ytterst grova våldtäkter av beväpnade män, för att senare förskjutas av de män som står dem nära.
- De som kommer till sjukhuset är i ett tillstånd av förtvivlan. De är förkastade av dem som borde beskydda dem, säger Denis Mukwege.

Enligt honom har våldtäkterna inte någon koppling till sexuell tillfredsställelse, utan är snarare en våldshandling som kan benämnas som terrorism. Över 24 000 våldtäktsöverlevare har vårdats på Panzisjukhuset.
- De har mycket svåra skador i underlivet, som har utförts med syfte att förstöra kvinnornas möjlighet att få barn, säger han.
Trots sjukvård och psykosocialt omhändertagande på plats, förblir kvinnorna sårbara på det psykiska planet, med begränsade möjligheter till livsuppehälle utanför sjukhusgrindarna. Många kvinnor vägrar att lämna sjukhuset som för dem har blivit en fristad där de inte behöver känna skam, men sjukhussalarna behövs för den ständiga strömmen av våldtäktsutsatta kvinnor.

- Våldtäkter av kvinnor utgör landets allra största problem, säger Kuye Ndondo.

-Det stora problemet är frågan om fred, betonar Denis Mukwege.
Anledningen till hans besök i Stockholm är bland annat att förstärka
biståndssamarbetet med den svenska regeringen, som genom Sidas stöd till PMU-Interlife finansierar sjukhuset. Tillsammans med Kuye Ndondo, senator och före detta chef för freds- och försoningskommissionen i Kongo, tar han upp flera punkter i de omfattande insatser och stöd som krävs för att en hållbar fred ska komma till stånd i landet. Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) är tillmötesgående på vissa av punkterna när hon presenterar regeringens nya handlingsplan för det svenska biståndet i Kongo.
- Situationen i Kongo har stor regional betydelse och vi vill stärka förutsättningarna för fred, säger hon.

Gunilla Carlsson nämner bland annat ett ökat biståndssamarbete för hälsa samt främjandet av sexuella och reproduktiva rättigheter i landet. Kvinnors specifika rättigheter inkluderas även i det nya biståndsprogrammet.
- Kvinnors deltagande i beslutsprocessen är av yttersta vikt, säger Gunilla
Carlsson.
Hon hänvisar till resolution 1325 från FN:s säkerhetsråd som berör kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionen syftar till att öka kvinnors deltagande i fredsprocesser och förebyggande av konflikter. Vidare fördömer den allt sexuellt våld och ser systematiska våldtäkter som en form av krigsbrott. I enlighet med resolutionen bör de kongolesiska kvinnorna inte endast ha rätt till den vård som erbjuds på Panzisjukhuset, utan även få vara delaktiga i den fredsprocess som Denis Mukwege benämner som nödvändig för kvinnofrid.

Gunilla Carlsson (M) sammanfattar regeringens nya biståndsplan för Kongo.

Dessutom innebär resolution 1325 att förövarna ska stå till svars för de
krigsbrott de har begått.
- Det första kvinnorna bekymrar sig om när de lämnar sjukhuset är hur de ska överleva. Sedan slås de av att våldtäktsmännen fortfarande finns kvar där ute. För straffriheten är nästan total, säger Denis Mukwege.

Text: Hanna MI Jakobson Foto: Jasin Abdulssmed

Läs mer:

Plundrat land och våldtagna kvinnor- Hur stoppas katastrofen Kongo? (Amnesty Press 6 april 2009)

100 000 civila behöver skydd i östra Kongo (Human Rights Watch 29 april)

reportage | 2009-05-02