ALMEDALEN: Arms Trade Treaty, tomma ord på pappret eller hjälp för kvinnors säkerhet?

Under ledning av Amnestys generalsekreterare Anna Lindenfors hölls på Säkerhetspolitiskt Torg i Almedalen under onsdagen ett samtal om Arms Trade Treaty, ATT. ”Vilket ansvar har Sverige?” var dagens frågeställning och diskussionen kom dessutom att handla om fördragets genomslagskraft och kvinnors säkerhet. Genom författaren och journalisten Bitte Hammargrens närvaro belystes människorättssituationen i en av svensk vapenexports favoritkunder – Saudiarabien.

Anna Lindenfors generalsekreterare för Amnesty i Sverige, Pieter Wezeman forskare SIPRI, Bitte Hammargren, journalist och författare och Petra Tötterman Andorff, biträdande generalsekreterare för Kvinna till Kvinna. Foto: Andrea Pettersson

ATT, avtalet om vapenhandel, som antogs av FN:s generalförsamling i april 2013 och ratificerades av Sverige den 12 juni i år innebär skapandet av internationella normer på exportkontrollområdet. Syftet är att öka kontrollen av handeln med konventionella vapen mellan länder samt att genom detta mer effektivt kunna bekämpa den oreglerade illegala vapenhandeln. Tillsammans med Svenska Kyrkan, Krista Fredsrörelsen, Svenska freds- och skiljedomsföreningen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) arbetade Amnesty för att avtalet skulle bli verklighet och välkomnade både Sveriges arbete i processen och anslutande till ATT. Förhoppningen är att Krigsmaterielutredningen, KEX , en kommitté som tillsattes 2012 för att föreslå ny skärpt lagstiftning kring krigsmaterielexport, tar in ATT i sitt arbete.

Trots att det går emot svensk lagstiftning att exportera vapen till länder som grovt kränker de mänskliga rättigheterna eller befinner sig i krig eller har inre väpnade oroligheter exporterar Sverige vapen eller annan krigsmateriel till bland andra Brunei, Förenade Arabemiraten, Egypten och Saudiarabien vilka alla klassas som icke-demokratier där mänskliga rättigheter grovt kränks. Med ökade spänningar i flera delar av världen är frågan högaktuell men kommer fördraget att göra reell skillnad?

Pieter Wezeman, forskare och analytiker på fredsforskningsinstitutet SIPRI, är kritisk och menar att det självklart är bra med ett reglerande dokument som ATT, men att det spelar liten roll i verkligheten. Avtalet innehåller allmänna riktlinjer men inga absoluta förbud. Baserat på riktlinjerna i fördraget ska varje land själv göra en riskbedömning om huruvida vapenexport ska beviljas. Pieter Wezeman menar att riskbedömningen lätt kan bli godtycklig och tar ett teoretiskt exempel för att illustrera:
– Om Ryssland hade skrivit under fördraget skulle de säkert ha argumenterat för att deras bedömning är att det behövs vapenleveranser till Syrien. Vapen för att bidra till fred och säkerhet genom att stödja regeringen i sin strid mot extremister. Vid omröstningen i FN:s generalförsamling röstade 154 stater ja medan tre röstade nej (Iran, Syrien och Nordkorea) medan 23 länder avstod från att rösta.
Bland de sistnämnda fanns Kina, Saudiarabien, Qatar, Bahrain, Sudan, Indien, Indonesien, Egypten och Vitryssland.

Samling i FN:s generalförsamling den 3 juni 2013 för undertecknande av ATT. Foto: Amnesty International

Oavsett om avtalet är effektivt eller inte är det faktiskt det första i sitt slag som erkänner kopplingen mellan internationell vapenhandel och könsbaserat våld och våld mot kvinnor i konflikter. Detta är viktigt för Petra Tötterman Andorff, som tidigare arbetat för IKFF och nu är biträdande generalsekreterare för Kvinna till Kvinna. Hon ser en tydlig parallell mellan kvinnlig säkerhet och nedrustning:
– Vi vet att tillgång till vapen förstärker och bidrar till våld och att det här accelererar i konflikter. Mycket vapen på gator och i hemmen medför en otrolig osäkerhet för kvinnor.

Petra Tötterman Andorff menar även att fler vapen begränsar kvinnors möjligheter till att vara aktiva i civilsamhället, man vågar helt enkelt inte gå till möten eller röra sig ute på gator.

Saudiarabien är enligt Svenska Freds en av de största köparna av svenska vapen och författaren och journalisten Bitte Hammargren varnar för att läget i Saudiarabien just nu är extra bräckligt. Den regerande kungen Abdullah bin Abdul Aziz närmar sig 90 år och osäkerheten kring vad som händer vid ett framtida maktskifte är stor. Bitte Hammargren var i Saudiarabien under den arabiska våren 2011 när man med vapen slog ner uppror av shiamuslimer och i Bahrain samma vår då saudiska pansarvagnar hjälpte till att slå ner protesterna i Pärlrondellen i huvudstaden Manama.

– Ofta går regimen hårdast åt de människorättsförsvarare som skulle kunna vara viktiga för fredlig förändring i Saudiarabien, berättar Bitte Hammargren och nämner bland annat advokaten Waleed Abu al-Khair som nu sitter i fängelse som en av dem.

Anna Lindenfors och Pieter Wezeman. Foto: Andrea Pettersson

Vilket ansvar Sverige har är det svårt att enas om på det en timme långa seminariet men samtliga paneldeltagare verkar överens om att det civila samhället har bidragit stort för att driva fram regleringen av vapenexport. Av de riksdagspartier som är representerade i Almedalen vill de flesta att mänskliga rättigheter och demokrati är krav som ska följas för att vapenexport ska beviljas i framtiden. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill på sikt avveckla vapenexporten helt.

Om det är politikernas ansvar att verka för en hårdare reglerad vapenexport eller civilsamhället som måste driva fram nya avtal lämnas åt framtiden och under året ska Krigsmaterielutredningen, KEX, lägga fram sin syn. Till dess kommer förmodligen vapenhandeln, för att citera Pieter Wezeman från SIPRI fortsätta som ”business as usual”.

Andrea Pettersson

Läs mer

Amnestys opinionsundersökning om svenskarnas inställning till vapenexport

Amnestys blixtaktion för Waleed Abu al-Khair i Saudiarabien (25 april)

Svenska Freds snabba fakta om vapenexporten

Waleed Abu al-Khairs fru tar mot Palmepriset å hans vägnar (Amnesty Press 31 januari 2013)