ALMEDALEN2019: ”Sexualitet och reproduktion är centralt inom högerextremismen”
Hbtq-personer och frigjorda kvinnor skapar kaos. I alla fall i högernationalismens värld. Därför gillar de inte Prideflaggor och sexualundervisning.
reportage | 2019-07-05 Av: Jennie Aquilonius |
Moderatorn Ulrika Westerlund från RFSU med Christer Mattsson, Petra Tötterman Andorff, och Daniel Poohl. Foto: Ylva Sundgren
– Jag ska försöka göra det här utan att darra på rösten, ni får stå ut med det, om jag blir lite berörd, säger moderatorn Ulrika Westerlund, sexualpolitiskt sakkunnig på RFSU.
Hon tittar mot den tomma stolen till vänster på scenen. På den sitter en Prideflagga med texten ”RFSL” på. Organisationen har valt att inte närvara i Almedalen i år, på grund av hotet från nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen, NMR. Så läser hon upp ett uttalande från Sandra Ehne, ordförande för RFSL, som skriver att hon är hemma just nu. Den här demokratiska mötesplatsen är inte längre för henne.
”… Vårt beslut handlar inte om att vi viker oss för nazisterna. Vi väljer att göra en markering under 2019 för att sätta ljuset på att det demokratiska utrymmet krymper, på hur polisen prioriterar och vikten av att stå upp för varandra när rasister går på våra gator. Vi vill sluta reagera på hatet och hotet från nazister och i stället sätta agendan och prata om annat. Så vad är det här andra? Kan det ens vara något annat när det finns ett akut hot om våld? Framför allt mot dem av oss som inte passerar, som bryter mot normer, som går runt i det offentliga rummet som vandrande jävla måltavlor…”
Hälsningen möts med applåder och rop från publiken på RFSU:s fullsatta seminarium ”Varför motsätter sig nationalismen och högerradikala sexualundervisningen?”.
Ulrika Westerlund berättar att högerradikalas och högerextremisters inverkan på sexuella och reproduktiva rättigheter har seglat upp som ett allt tydligare problem i Sverige och runt om i världen. Ett exempel är inskränkningarna i aborträtten i USA.
– Det är viktigt att rörelser och organisationer som jobbar med sexuella och reproduktiva rättigheter och hbtq-personers rättigheter är vaksamma. Vi måste göra vår röst hörd i tid och ta strid för det vi redan har uppnått och det som återstår att göra, säger hon.
Christer Mattsson beskriver hur sexualitet och reproduktion är centralt inom högerextremistiska läror. Foto: Ylva Sundgren
Men varför ger sig högerextremismen på människors rätt till sin egen kropp och sexualitet? Jo, förklarar Christer Mattsson, forskare och föreståndare för Segerstedtinstitutet, sexualitet och reproduktion är centralt inom högerextremistiska läror.
Högerextremismen har en essentialistisk syn på biologi och identitet; du är den du är genom din biologi. Inom socialpsykologin ses identitet mer som den vi blir i mötet med omgivningen.
– Om du utgår från den essentialistiska synen blir det angeläget att säkerställa att den rena gemenskapen skyddas genom rena kroppar. Det är blir naturligt, ur deras perspektiv, med ett patriarkalt system där den kvinnliga reproduktion måste kontrolleras av männen, för att säkerställa att det är rätt avkomma som kommer, säger Christer Mattsson.
Daniel Poohl är vd för den antirasistiska stiftelsen Expo.
Han berättar att de högerextrema partiernas politiska projekt handlar om att homogenisera nationen. Alla ska vara så lika som möjligt och var sak har sin plats. Människor och roller ska hållas isär och renodlas. Det här välordnade, hierarkiska tänkandet syftar till att få allt att hänga ihop i en homogen samhällskropp som inte tål slitningar. Det ska leda till den utopiska drömmen om att alla går runt och är supernöjda, eftersom allt är i harmoni med naturens ordning.
!bild id left|center|right
– Mannen ska vara man, och kvinnan ska vara kvinna, och är de inte det blir det kaosigt. Om en kille dessutom kommer och säger att han gillar andra killar blir det fullkomligt kaos. Man hatar feminismen och hbtq-rörelsen, de upplevs utgöra ett allvarligt reellt hot, och det hotet måste bort, säger Daniel Poohl.
Ulrika Westerlund på RFSU berättar att Sverigedemokraterna på vissa platser i Sverige ifrågasätter satsningar på sexualundervisning. De har många gånger motionerat om att RFSU och RFSL inte borde släppas in i skolan. Varför detta motstånd mot just sexualundervisning? undrar hon.
Christer Mattsson svarar att det är svårt att dra ut bara sexualundervisningen, den hänger ihop med allt det andra. Den tid vi lever i kallas av sociologerna för senmodern tid. Den kännetecknas av att identiteter inte längre är stabila.
– Det finns en motreaktion där man eftersträvar ordning och stabila identiteter. De slår ner på allt som på något sätt bidrar till den senmoderna rörligheten. Angrepp på sexualundervisningen är en logisk konsekvens av en sammanhängande ideologi, säger han.
Daniel Poohl menar att det nu inte räcker med att säga att någon är fascist. Foto: Ylva Sundgren
Daniel Poohl förklarar att högerradikala, precis som andra politiker, söker frågor och konflikter som kan ge dem genomslag och möjlighet att växa. Sverigedemokraterna ser till exempel över sitt krav på sänkt abortgräns efter att deras valanalys visat att de förlorat väljare på det. Det handlar också om vad som faktiskt går att göra handgriplig politik av just nu, den vita revolutionen kommer ju inte att komma i morgon, förklarar Daniel Poohl:
– Vad kan man göra i en kommun? De gör vad de kan. Ska vi hissa regnbågsflaggan? Nej det ska vi inte. RFSU och RFSL ska helst inte komma in i skolorna, då kanske man bestämmer att ingen ska komma till skolorna.
Petra Tötterman Andorff är generalsekreterare för Kvinna till Kvinna. Hon menar att den här utvecklingen har varit på gång länge på internationell nivå. Det har gått åt fel håll sedan 1990-talet. Inom FN-systemet har starkt traditionella och patriarkala stater länge sett ”gender” som ett kodord för homosexualitet, och tyckt att det ska bort, eftersom det kan leda till en diskussion om sexuell identitet. På samma sätt har sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, också varit en röd flagga.
– Det finns alltid stater som kommer samman mot kvinnors rättigheter och htbq-rättigheter. Är det något som män med makt kan enas om så är det att kvinnor inte ska ha mer makt. De kan inte ens ha en gemensam rökruta, men de är överens om att det i alla fall inte ska finnas några kvinnor där, säger Petra Tötterman Andorff.
Petra Tötterman Andorff pekar på att små förändringar måste uppmärksammas: "Det kunde vara att inte konsultera civilsamhället". Foto: Ylva Sundgren
I rapporten ”Så tystas en kvinnorörelse” har Kvinna till Kvinna pratat med över 120 kvinnorättsaktivister i 32 länder, inklusive Sverige och andra länder i Europa.
Flertalet upplevde att det demokratiska utrymmet att agera för kvinnors rättigheter har försämrats under de senaste tio åren. En stor majoritet av dem menade att ökad nationalism är en av de främsta faktorerna som gör det svårt för dem att bedriva sitt arbete.
Kvinna till Kvinna frågade aktivisterna vad de första tecknet var på att samhället var på fel spår. Svaret blev: när nationalisterna blev invalda i parlamentet.
– Sedan pratade de om små förändringar, som inte skulle väcka uppmärksamhet i Sverige heller. Det kunde vara att inte konsultera civilsamhället, att helt enkelt sluta kalla till möten, säger Petra Tötterman Andorff.
Så, undrar Ulrika Westerholm, hur försvarar vi oss mot det här?
Christer Mattsson förklarar att nationalstaten har varit det enda organisation som lyckats producera välfärd i mänsklighetens historia. Nu upplever många att välfärden är hotad. Det gör dem rädda, därför strömmar de till nationalistiska grupperingar. Lösningen är att skapa global jämlikhet och välfärd.
– Vi behöver flytta välfärden från nationalstaten till en global värld. Det är lätt att säga som akademiker, men jag är glad om ni gör det, säger Christer Mattsson och möts av skratt.
Steve Bannon. Foto: Gage Skidmore/Wikimedia
Petra Tötterman Andorff svarar att det gäller att vara lika strategisk som sin motståndare. Feminister, människorättsaktivister och hbtq-rörelsen behöver jobba tillsammans över hela världen.
– I april förra året kallade Steve Bannon (Donald Trumps tidigare chefsrådgivare, reds. anm.) i en intervju i Dagens Nyheter den feministiska rörelsen Time’s up för det främsta hotet mot det patriarkala samhället, som hade fungerat så väl så länge. Jag tänkte ”Det har du rätt i, det här är det främsta hotet. Watch out!”, säger Petra Tötterman Andorff och avbryts av rungande applåder.
Daniel Poohl menar att det gäller att vinna argumenten. Tidigare räckte det med att säga att någon var fascist.
– I dag måste du kunna förklara varför fascism är dåligt och varför dina idéer gör världen bättre, säger han.
Text: Jennie Aquilonius
[email protected]
Foto: Ylva Sundgren
[email protected]
Amnesty Press på Almedalen
Foto: Ylva Sundgren
ALMEDALEN2019: Mord, förföljelse och slavliknande förhållanden – verklighet för arbetare i många länder (7 juli 2019)
ALMEDALEN2019: Efter IS nederlag – komplext ansvarsutkrävande med förhinder (7 juli 2019)
ALMEDALEN2019: ”Ett människoliv verkar vara mycket olika värt” (6 juli 2019)
ALMEDALEN2019: Afghanistan – fred till vilket pris? (5 juli 2019)
ALMEDALEN2019: Samtyckeslagen ger redan effekt (5 juli 2019)
ALMEDALEN2019: ”Xinjiang är ett massivt övervakningssamhälle” (4 juli 2019)
ALMEDALEN2019: Många tågade för mångfalden i Visby (4 juli 2019)
ALMEDALEN2019: De många konflikterna i Mellanöstern (4 juli 2019)
ALMEDALEN2019: ”Barn i människohandel får inte det stöd de har rätt till” (3 juli 2019)
reportage | 2019-07-05 Av: Jennie Aquilonius |