BURMA: Demokratiprocess med förhinder

Har Burmas demokratiska reformprocess tappat tempo, avstannat eller dött helt? Hur blir det med fredsavtalet? Och kommer det utlovade valet att hållas under 2015? När Utrikespolitiska institutet anordnade en paneldebatt om frågorna gick svaren isär.

Fullsatt på Utrikespolitiska institutets Burmadebatt. Foto: Ivar Andersen

Den 12 februari 1947 lyckades landsfadern Aung San förmå flera av landets största etniska grupper att lägga ned vapnen och enas om principerna för styret av det postkoloniala Burma. Den 12 februari 2015, knappt 70 år senare, skulle en ny fredsprocess kulminera i undertecknandet av nytt fredsavtal – på det historietyngda datumet. Så blev inte fallet, konstaterade Utrikespolitiska institutets Burmaexpert Joakim Kreutz inför ett fullsatt auditorium.

– Fredsprocessen går inget vidare och förra veckan sköt regeringen upp dess slutdatum. Även under juntans styre tecknades mängder av överenskommelser mellan regimen och landets många väpnade rörelser. Gemensamt för dessa, menade Joakim Kreutz, var att de inte var fredsavtal utan vapenvilor.

I den fredsprocess som nu tycks ha stött på patrull lyckades rebellrörelser med separata mål formulera gemensamma krav – om nationell vapenvila och framtida diskussioner om federalistiskt styre. Utsikterna var goda.
– Då plötsligt tog militären ett steg tillbaka, sade Joakim Kreutz. Man sade att om vi ska acceptera en vapenvila kräver vi att alla etniska grupper ska avväpna först. Det ledde förstås till ett totalt sammanbrott, och just nu ser framtida samtal svåra ut.

I november var Burma värd för ASEAN:s toppmöte. Här från öppningsceremonin i huvudstaden Naypyidaw. Foto: UN Photo/Rick Bajornas

Den demokratiska reformprocessen tycks ha drabbats av motsvarande svårigheter. För bara några år sedan var omvärldens optimism påtaglig. Juntan hade ersatts av en civil regering och oppositionen hade tillåtits delta i val, politiska fångar hade frigivits och internationella sanktioner hävts. När landet nu återigen gör sig redo för val är läget ett annat. Censuren har återigen hårdnat, de etniska konflikterna blossat upp med förnyad styrka och rapporterna om hur mänskliga rättigheter kränks duggar allt tätare.

Är demokratiprocessen död? Nej, menade Marte Nilsen från Oslobaserade fredsforskningsinstitutet Prio:
– Jag tror att processen kommer att fortgå, men att förväntningarna har varit för höga. Jag tror att det kommer att hållas val i oktober, och att det kommer att vara rättvist på valdagen men desto mer orättvist fram till dess, med regler för vilka som får rösta och vilka partier som tillåts.

Det finns enligt Marte Nilsen en insikt om att ett framtida styre måste bygga på maktdelning och etniska rättigheter, men samtidigt saknas etablerade spelregler. Flera aktörer försöker nu analysera hur de bäst kan tillvarata sina intressen i det hastigt förändrade politiska landskapet.

– De väpnade grupperna frågar sig om de tjänar på vapenvila före eller efter valet. Eftervalsperioden kan bli väldigt farlig. Om en maktkamp mellan National League for Democracy, NLD, och den tidigare juntans parti USDP får dominera hela den politiska scenen kommer väpnade grupper eventuellt förlora förtroendet för demokratin, eftersom den inte fungerat för dem. Armén vill visserligen se viss framgång i demokratiseringsprocessen, men ser nog också gärna viss konflikt som legitimerar att den har 25 procent av platserna i parlamentet.

I ett inte alltför optimistiskt sällskap var den burmesiske dissidenten och Harvardforskaren Maung Zarni avgjort mest pessimistisk.
– En konstitution ska per definition handla om maktdelning, men Burmas konstitution handlar om hur militären ska kunna behålla makten, sade han. Det handlar inte bara om att militären har monopol på 25 procent av platserna i parlamentet utan också att den har laglig rätt att genomföra kupper och total straffrihet för vad den gjort, gör och kan komma att göra. Det finns inget värderingsskifte i det militära ledarskapet. Militären vill behålla kakan och äta den. Generalerna är inte dumma. De vet att riktig demokratisering skulle bli deras död.

Aung San Suu Kyi på besök i New York. Foto: UN Photo/Rick Bajornas

Maung Zarni lämnade Burma som 24-åring och har i exilen utvecklats till en framstående regimkritiker. Hans syn på demokratiprocessen må vara dyster, men han hoppas samtidigt själv att han har fel.
– Jag ser inte ljuset i slutet av tunneln, sade han. Jag vill se det, för annars kommer jag inte att se min 72-åriga mor igen. Så jag vill verkligen, men jag ser inte hollywoodslutet framför mig.

Både Joakim Kreutz och Marte Nilsen valde dock att framhäva att ett lyckligt slut inte nödvändigtvis är avhängigt militärens goda vilja. Reformerna har inneburit en vår för ideella sociala och politiska rörelser.
– I dag finns det gott om framgångsrika miljö- och kvinnorörelser som arbetar över etniska gränser, sade Joakim Kreutz.
– Jag tror att vi har sett början på ett riktigt civilsamhälle med fler lagliga organisationer i Burma, sade Marte Nilsen. Och det kommer att förändra Burma i framtiden.

Ivar Andersen

Shwedagon-pagdoden i centrala Rangoon lockar många besökare. Foto: Flora Bagenal/AI

Fakta: Burma
• Blev självständigt från Storbritannien 1948 men har sedan en kupp 1962 styrts av en militärjunta. Landet har sedan självständigheten och fram till i dag plågats av inbördeskrig.
• 2011 upplöstes juntan efter demokratiska val. Union Solidarity and Development Party, en direkt ättling till den tidigare juntans parti Union Solidarity and Development Association, blev största parti och dess ordförande Thein Sein president.
• Den främsta oppositionsrörelsen är National League for Democracy, NLD, som leds av fredspristagaren Aung San Suu Kyi, dotter till landsfadern Aung San.

Läs mer om striderna i norra Burma
Burma Official Urges China to Prevent Rebel Attacks From Across Border (Irrawaddy 20 februai)

Läs
Burma: Utländska företag inblandade i allvarliga övergrepp (Amnesty International 10 februari)

Läs också
Debattartikel: Sverige och EU – stöd demokrati i Burma, inte diktaturen! (Svenska Burmakommittén 17 februari)

Läs mer från Amnesty Press om Burma
BURMA: ”Rohingyas utsätts för ett långsamt folkmord” (22 februari)

Ödesår för Burma (ledare i nummer 4/2014)

ALMEDALEN: Är Burma verkligen på väg mot fred och demokrati? (1 juli 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Stående ovationer för en av Burmas frigivna fångar (Amnesty Press 13 maj)

Aung Sung Suu Kyi - från fängslad frihetssymbol till kampanjpolitiker (18 april)

Tomás Ojea Quintana: ”Militärens tid är förbi i Burma” (Amnesty Press 4 april) Burmas väg mot demokrati ( reportage i Amnesty Press nr 1/2014)

MR-DAGARNA: ”Rohingyafolket hotas av utplåning” (Amnesty Press 16 november 2013)

Arakan – Burmas nya krishärd (reportage i Amnesty Press nr 5/2012)

De bortglömda flyktingarna från Burma (9 juni 2010)

Manifestation för Burmas folk (Amnesty Press 28 september 2007)