Stort intresse för Amnestys rapport om våld mot kvinnor

På måndagsförmiddagen presenterades Amnestys rapport ”Mäns våld mot kvinnor i nära relationer”. Intresset var stort och ett 40-tal personer kom till det presseminarium där rapporten presenterades.

Fredrik Kroon, kampanjansvarig på Amnesty agerade moderator när Utrikespolitiska Institutet i Stockholm gästades av Katarina Bergehed från Amnesty, Carl Söderbergh, svenska Amnestys generalsekreterare, Lars Jalmert, docent och forskare vid Stockholms universitet, Carin Holmberg, fil.dr i sociologi och Dan Eliasson, statssekreterare vid justitiedepartementet.

Katarina Bergehed, som har skrivit rapporten, anser att våld mot kvinnor är kränkningar av de mänskliga rättigheterna:
– Våldet har vissa gemensamma rötter, till exempel att män har större makt än kvinnor. Det gäller både inom familjen och inom en parrelation.

– Mörkertalet är enligt BRÅ stort. Det sägs att bara 20-25 procent av de misshandlade kvinnorna anmäler, fortsätter Katarina Bergehed.

Det är skrämmande siffror. Förra året rapporterades 22 400 fall av misshandel och i nära hälften av fallen har kvinnan haft en intim relation med förövaren.
År 2003 anmäldes 2 560 fall av våldtäkt. I endast 145 av dessa fall blev någon dömd, vilket utgör sex procent. Trots att få blir dömda är svensk lagstiftning väldigt tydlig när det gäller att kvinnor inte ska utsättas för våld av män. De flesta argument som dyker upp när det gäller varför det inte leder till åtal är att vittnen saknas, att det är svårt att säkra bevis och att många kvinnor drar tillbaks sina anmälningar.

Katarina Bergehed menar att det måste finnas bättre samarbete mellan olika myndigheter och att då också resultatet skulle bli bättre. Kvinnorna skulle i större utsträckning anmäla om man såg reslutat.

Lars Jalmert, docent och forskare vid Stockholms universitet, menar att det skett stora förändringar inom rättsväsendet på senare tid. Förr var det inte ovanligt att man hävdade att det var kvinnans fel om hon blev misshandlad, att det var hon som hade provocerat fram våldet. Enligt Lars Jalmert kunde domstolen säga ”Det var utanför hans kontroll”.

Nu vet man att det nästan är tvärtom. Männen agerar väldigt kontrollerat. De kan dra för gardinerna för att hindra insyn, höja volymen på stereon och endast slå mot kvinnans mjukdelar för att det inte ska synas.

– Det är mer obehagligt än vad jag först trodde, säger Lars Jalmert.

Många män uppfattar att makten tas ifrån dem. Män utgår från att de har rätt till makt och fråntas de makten anser männen att de har blivit kränkta och att de har rätt att ta tillbaka den.
– De flesta våldsbrott har detta mönster, menar Lars Jalmert.

När det gäller våldtäkter handlar det sällan om sexualitet. Mannen straffar sin partner eller sin sambo. Även inom våldtäkter där mannen är okänd för offret har forskning visat att det är välplanerat. Förövaren vet var han ska överfalla henne och vart han ska föra henne och utföra våldtäkten. Enligt BRÅ är det vanligt att utomhusvåldtäkter äger rum ungefär en kilometer från mannens bostad.

Carin Holmberg, fil.dr i sociologi och forskare vid genusstudier vid Stockholms universitet fortsätter:
– Myten är att misshandlade kvinnor måste åka med ambulans till sjukhuset. Men oftast brukar det inte synas alls.

Carin Holmberg anser också att kommunerna måste ta sitt ansvar på två områden. Dels har kommunerna politiskt ansvar och dels ansvaret för omsorgen för invånarna.
Många kommuner förlitar sig idag helt på de ideella kvinnojourerna. Om en kvinna behöver hjälp med akut boende kan kommunerna hänvisa till närmaste hotell eller den lokala kvinnojouren.
– Många kvinnor väljer att inte vända sig till socialtjänsten, hävdar Carin Holmberg.

Alla som arbetar inom kommunen har ett ansvar; till exempel både lärare och tandläkare. Socialtjänsten borde samordna alla aktörerna för att kunna hjälpa utsatta kvinnor. Alla borde bli mer uppmärksamma. Carin Holmberg menar också att kommunerna måste diskutera frågan på mikronivå, det är alltid lättare att diskutera frågan så länge det inte rör ens granne. Hur gör man då om någon i nämnden slår?
– I kommunerna är det tyst och det är där det måste förändras, avslutar Carin Holmberg.

Dan Eliasson, statssekreterare i justitiedepartementet, börjar med att betona att mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem. Kommunerna måste ta sitt ansvar men i grunden är det människors attityder som ska ändras.

På justitiedepartementet finns det två instrument: Dels lagstiftningen, som har tydliga lagar och dels myndigheterna och rättsväsendet.

– När lagen om kvinnofridsbrott infördes i slutet på 1990-talet var det ett steg i rätt riktning. Först då synliggjordes våldet mot kvinnorna, säger Dan Eliasson.
Lagen om besöksförbud har utvidgats; numera räcker det att det finns en brottsmisstanke mot mannen och han kan få besöksförbud i det gemensamma hemmet.

– Hemmet är inte längre en frizon, betonar Dan Eliasson.

Dan Eliasson påpekar också att det är viktigt att poliser ska få utbildning om hur man ska möta kvinnor i dessa utsatta situationer.

– Man måste kunna hantera situationen och skapa förtroende så att kvinnan känner sig trygg och kan berätta. Ofta finns det lojalitet, kärlek och barn inblandat, menar Dan Eliasson.

Statssekreteraren vill också ge i uppdrag till myndigheterna att de ska ge bättre vittnesstöd och ett korrekt och bra bemötande av kvinnorna.

Avslutningsvis poängterar Dan Eliasson att det inte räcker med att ändra lagstiftningen. Man måste väcka en medvetenhet hos människor att våld mot kvinnor faktiskt förekommer överallt. Kanske till och med hos grannen.

Text och bild: Petra Kullander
Amnesty Press, praktikant

Samtliga bilder är från den manifestation som Amnesty arrangerade på Medborgarplatsen i Stockholm på måndagskvällen.

Läs rapporten!