ÅRSMÖTET: Widney Brown: Kryptera mera när staten vill övervaka dig
Widney Brown, chef för Internationell rätt och policy med inriktning mot att utveckla policys för mänskliga rättigheter på Amnestys internationella sekretariats kontor i New York besökte årsmötet för att hålla ett seminarium om Digital Yttrandefrihet och framtida kampanjer. Amnesty Press träffade henne för att diskutera övervakning och frihet på nätet.
reportage | 2013-05-05 Av: Lisa Silver |
Widney Brown besökte årsmötet i Sunne. Foto: Lisa Silver
Hej Widney, kul att du är här! Kan du berätta lite om din bakgrund?
– Jag kommer från en bakgrund av starkt engagemang för kvinnors och homosexuellas rättigheter. Nu har jag varit sju år på Internationella sekretariatet som chef för Internationell rätt och policyutveckling. Innan dess så jobbade jag för Human Rights Watch och dessförinnan så jobbade jag på en New York-baserad organisation för hbt- rättigheter.
På seminariet du höll om Digital yttrandefrihet och framtida kampanjer så pratade du ganska generellt om utvecklingen i världen med stater som använder den nya och digitala tekniken som ett sätt att invadera medborgarnas digitala privata sfär. Finns det några länder där utvecklingen är extra oroande?
– Ja, det finns två kategorier av länder som på olika sätt digitalt kränker medborgarens personliga integritet. Den första kategorin rör länder som avsiktligt använder sig av internet och den nya teknologin för att aktivt försöka förhindra aktivism och hindra arbete för mänskliga rättigheter. Där har vi till exempel Iran och Kina men även i Vietnam och Syrien finns problematiken med regimer som försöker begränsa medborgarnas tillgång till internet och förhindra organisering och informationsspridning. De här är de uppenbara länderna och det är inte heller särskilt förvånande. Vad som känns ännu mer oroväckande är utvecklingen i USA. Amerikanska myndigheterna hävdar sin rätt att övervaka alla och allting utan att lämna några spår, så människor vet inte ens om att de är övervakade.
– Den andra delen av detta är att resultatet av den här övervakningen dessutom används som ”hemliga bevis” under rättegångar, och detta är jag väldigt oroad över eftersom att det är en så tydlig kränkning av människors integritet. Det blir ju dessutom problematiskt i och med att det är bevis som är svåra att kontrollera. Du kan inte se bevisen, du kan inte ifrågasätta bevisen och vem vet var bevisen kommer ifrån? Så det blir uppenbart att de använder sig av den här typen av metoder när dessa fall av ”hemlig bevisföring” dyker upp. För ett par månader sedan meddelade USA dessutom att de anser sig ha rätt att övervaka alla typer av digitala överföringar var som helst i världen oavsett om en av parterna i överföringen är amerikansk medborgare eller inte.
Ditt svar om läget i USA leder lite in på det som var min nästa fråga, hur ser det egentligen ut i industrialiserade västdemokratier? Vilka länder i Europa finns det extra anledning att oroa sig för?
– Storbritannien har redan haft ett par problematiska incidenter, till exempel så var det ett gatuuppror i Storbritannien sommaren år 2011 och då försökte myndigheterna faktiskt stoppa möjligheten för alla att skicka sms. Alltså, anledningen till att vi vet att läget i USA är så problematiskt är för att de i princip har gått ut och tillkännagivit det. Men min gissning är att det finns många andra regeringar som har de här övervakningsmöjligheterna som också använder det fast på sätt som vi inte kan upptäcka - och det land som jag framförallt misstänker är Storbritannien. En sak som är intressant för Amnestyaktivister att göra är att kräva informationsfrihet från sina regeringar för att få reda på hur deras övervakningspolicy egentligen ser ut i den digitala sfären.
Widney Brown arbetar för Amnesty i New York. Foto: Lisa Silver
Så vad skulle du säga till aktivister i USA och Europa, hur ska de egentligen förhålla till hotet om integritetskränkningar och hur påverkar det förutsättningarna för aktivism och hanteringen av information?
– När vi hanterar information om människorättsförsvarare så är vi alltid väldigt försiktiga och använder oss av kryptering och gör allt för att skydda informationen så mycket som möjligt för att försäkra oss om att informationen inte blir ett allvarligt hot mot någon annan. Men jag tror att vi behöver öka vår medvetenhet och anpassa vårt beteende, så att istället för att utgå ifrån att våra e-post-adresser inte är övervakade så borde vi börja förutsätta att de blir lästa av någon annan. Och vi behöver också driva en proaktiv diskussion om varför den privata integriteten spelar roll.
Hur det ut för Amnestygrupper som jobbar för en individ och har fått en personakt från sekretariatet. Ofta mejlas dessa filer mellan gruppmedlemmarna. Hur ska de kunna ha ett tryggt arbetssätt?
– Jag skulle rekommendera att de använder sig av en kryptering och det är också viktigt att inte slarva med det, ibland kan ju en kryptering fungera på datorn men inte på telefonen.
Finns det några exempel på länder där vi ser en positiv utveckling rörande individens digitala integritet?
– Det jag har sett handlar inte om den privata integriteten men det är väldigt intressant. Yukon är ett enormt stort område i Kanada med ungefär 3 500 invånare. Jag blev väldigt positiv överraskad när myndigheterna byggde ut bredband via fiberoptisk kabel till varenda invånare i det området. Det är ett väldigt intressant åtagande från myndigheternas sida att försäkra sig om att invånarna i det området verkligen har tillgång till information, men hur deras policy rörande personlig integritet ser ut vet jag inte.
Widney Brown berättar om digital yttrandefrihet för årsmötet. Foto: Lisa Silver
I seminariet tidigare så pratade du om rapporten om arbetsläger i Nordkorea som Amnesty presenterade den 7 mars, där hade utredarna använt satellitbilder för att belägga lägrens existens och position. Ett annat viktigt land med många kränkningar av mänskliga rättigheter där vi har begränsad möjlighet att få tillgång till information är Kina. Använder Amnesty några liknande strategier för att få tillgång till information i Kina?
– Vi använder inte satellit i Kinas fall utan det är främst i situationer av humanitär kris som vi använder den metoden för att kartlägga och bevaka händelseförlopp. Till exempel i Syrien har vi använt oss av satellit för att bevaka och dokumentera bombningar. När det gäller Kina så måste jag vara lite försiktig när jag uttalar mig. Det jag kan säga är att vi håller på att utveckla ett nätverk av aktivister som är okända av kinesiska staten och vi jobbar med hur vi kan koppla samman, stärka och samtidigt skydda dessa aktivister.
Under seminariet så kom det en fråga om lagstiftning som begränsar medborgarnas rättigheter och ger staten, företag och internetleverantörer större möjligheter att övervaka sina medborgare. I Sverige har vi ju till exempel IPRED-lagen. Vad har du att säga om den här typen av lagstiftning i svensk kontext?
– Ja det fortsätter att vara väldigt problematiskt och de här lagarna måste dras tillbaka. Om ansvaret för upprätthållandet av lagar läggs hos internetleverantören så skapas en intressekonflikt och det underminerar yttrandefriheten och rätten till information. Och leverantörerna måste också förstå att den här typen av lagar kan vändas till deras nackdel, för om jag inte känner sig trygg med min internetleverantör så kommer jag att vilja byta och hitta en annan.
Slutligen, kan du berätta om några kommande digitala verktyg eller strategier som kommer att påverka aktivisters arbetssätt?
– Det stora just nu är appen Panic Button (Panic Button är en app till mobilen som är framtagen som ett hjälpmedel för skydda aktivister vid gripande eller försvinnande) som jag pratade om på seminariet men jag föreställer mig att det kommer att komma verktyg för att dokumentera och samla information och att kommunicera med varandra. Men jag tror att framtida möjligheterna inom det här området är obegränsade och i slutänden handlar det om utvecklingen endast kommer att begränsas av vad vi har möjlighet att föreställa oss.
Text och bild: Lisa Silver
[email protected]
reportage | 2013-05-05 Av: Lisa Silver |