Amnesty öppnar valstuga

reportage | 2006-08-31

Amnestys kampanj ”En aktiv röst” går vidare. På onsdagen sattes mänskliga rättighetsfrågor i fokus när Amnesty för första gången öppnade en valstuga. På kvällen arrangerades en debatt där partirepresentanter fick svara på knepiga frågor.

Augustisolen sken från en klarblå himmel när Amnesty invigde sin första valstuga någonsin på Medborgarplatsen i Stockholm. Idén med att ha en Amnestyvalstuga kläcktes i samband med kampanjen "En aktiv röst" som uppmärksammar frågor om mänskliga rättigheter i valrörelsen. Frågor som ofta tenderar att helt hamna i bakgrunden under valår. Valstugan var ombunden med ett band som generalsekreterare Carl Söderbergh klippte av i samband med att han förklarade den orangefärgade stugan öppnad klockan 11.00 på onsdagsförmiddagen.

Amnestys första valstuga någonsin öppnade på onsdagen på Medborgarplatsen i Stockholm.

Carl Söderbergh höll också ett kort tal där han uppmärksammade de frågor som Amnesty valt att lyfta under valrörelsen, nämligen våld mot kvinnor, tortyr och Sveriges vapenexport till länder som kränker mänskliga rättigheter. Amnesty bjöd på ”valfläsk” i form av baconchips till förbipasserande, något som var mycket populärt framför allt bland de unga besökarna.
Flera skolklasser kom förbi och frågade om Amnestys arbete, undrade varför man hade valstuga och intervjuade några av de närvarande Amnestymedlemmarna.

På kvällen hölls valdebatt på ABF-huset i Stockholm där representanter för riksdagspartierna inbjudits av Amnesty och nätverket Mänskliga rättigheter i Fokus för att svara på frågor från Carl Söderbergh, generalsekreterare i Svenska Amnesty och Robert Hårdh, generalsekreterare i Svenska Helsingforskommittén. SVT24 hade valt att filma debatten som därmed kommer att nå en betydligt större publik än de 30-40 personer som hade sökt sig till Sandlersalen.

Carl Söderbergh betonade att det finns en vanlig uppfattning att kränkningar av mänskliga rättigheter alltid äger rum ”någon annanstans”:
– Men om vår regering struntar i mänskliga rättigheter så får förövarna i andra delar av världen en ursäkt för sitt agerande.

Centerpartiet hade i sista stund lämnat återbud, men de andra sex politikerna fick börja med att ange en enda rättighetsfråga de skulle vilja driva.

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot för folkpartiet, hade med glädje noterat beskedet att Abu Ghraib-fängelset i Bagdad, ökänt både under Saddam Husseins styre och USA:s ockupation, nu skulle stängas:
– Men det pågår ett Abu Ghraib i folkhemmet. I Sverige finns en omfattande tortyr riktad mot kvinnor i hemmet. Denna tortyr är socialt accepterad i Sverige och sedan förra valet 2002 har 60-70 kvinnor mördats i Sverige av en närstående man.
Och runt om i världen utsätts kvinnor för olika former av våld.
– I vissa länder är det till och med så att det är den våldtagna kvinnan som straffas, sade Birgitta Ohlsson.

Francisco Contreras, som kandiderar till riksdagen för vänsterpartiet, ville se ett svenskt motstånd mot ”USA:s krigspolitik”, där det så kallade kriget mot terrorismen medför enorma kränkningar av mänskliga rättigheter.
– Människor fängslas utan rättegångar på hemliga platser, sade han. Även i Sverige börjar dessa tankar få gehör.

Moderaternas riksdagsledamot Gunilla Carlsson uttryckte förhoppningar om att fler krigsförbrytare än Liberias förre president Charles Taylor och Saddam Hussein ska ställas inför rätta.
– Den internationella rätten måste stärkas. Vi måste också se till att vi orkar med flera konflikter samtidigt. När världens blickar – med all rätt – vänds mot Libanon riskerar vi samtidigt att glömma folkmordet i Darfur.
Rosita Runegrund, riksdagsledamot för kristdemokraterna, ville se att FN:s barnkonvention tas på allvar:
– Vi måste arbeta för att barn inte ska utnyttjas som barnsoldater, slavarbetare eller utnyttjas sexuellt.

Veronika Palm, socialdemokratisk riksdagsledamot, lyfte fram sexuella och reproduktiva rättigheter.
– Det handlar om rätten att få bestämma över sin egen kropp. Rätten att slippa könsstympning och rätten att få avgöra hur många barn man vill ha.
Hon sade att hon var stolt över det lagförslag som snart kommer om att utländska kvinnor ska få rätt att göra abort i Sverige och betonade att hedersliv och hedersrelaterat våld finns även i Sverige.

Yvonne Ruwaida, riksdagsledamot för miljöpartiet, ville inrätta en ministerpost med ansvar för mänskliga rättigheter och en nämnd knuten till riksdagen som ska sköta integritetsskydd. Hon varnade också för att ge polisen för mycket makt.
– Jag har sett i Turkiet hur det går ut över demokratin när polisen får för mycket makt. Samma sak kan hända även i Sverige om vi inte högprioriterar mänskliga rättigheter.

Den fortsatta debatten blev ett livaktigt samtal, där inslagen av pajkastning á la valrörelse lyste med sin frånvaro. Vid flera tillfällen tvingades politikerna medge att de inte kunde komma med konkreta svar på Carl Söderbergh och Robert Hårdhs frågor.

Birgitta Ohlsson och Veronika Palm.

Robert Hårdh betonade flera frågor att han ville ha svar på frågor som handlade om hur Sverige har agerat vid kränkningar av mänskliga rättigheter. Ett exempel var hur tre svenska medborgare, de så kallade Somaliasvenskarna, terroriststämplades 2001 och berövades möjligheten att försörja sig. Den 28 augusti 2006 meddelade det somaliska bankföretaget al-Barakat att alla dess internationella representanter nu hade tagits bort från USA:s terrorlista. Den siste att ”frias” var Ahmed Yusuf i Sverige. Ahmed Nur Ali Jimaale, al-Barakats ägare, sade till BBC att banken ännu inte kan börja operera då cirka 50 miljoner kronor av dess tillgångar är blockerade av USA. Han vädjade till USA att se till att banken återigen kan börja verka.
Beslutet att terroriststämpla al-Barakats representanter fattades av FN:s säkerhetsråd och EU.

– Jag vet inte vad man ska göra, medgav Gunilla Carlsson. Sverige är en del av det internationella beslutsfattandet. Jag beklagar verkligen det som drabbade Somaliasvenskarna och hoppas att det går att dra någon lärdom.

– Deras liv har slagits sönder, sade Yvonne Ruwaida. Sverige borde kunna försöka driva frågan i domstol i USA. Om det går att få rätt gentemot FN vet jag inte. Det är skamligt hur många som drabbas i kriget mot terrorismen.
Francisco Contreras förordade samarbete med andra stater men varnade för att det är farligt att låta USA bestämma över vår lagstiftning.

– Vi måste försvara elementära rättigheter som att misstänkta ska få en rättvis rättegång, sade han.

Gunilla Carlsson

Efter attackerna i USA den 11 september 2001 har USA:s krig mot terrorism gång på gång åsidosatt mänskliga rättigheter. Fängslanden utan rättegång på hemlig plats och kidnappningar av misstänkta terrorister har blivit vanligt förekommande.

De två egyptiska medborgarna Ahmed Agiza och Mohammed El Zary skickades ut från Sverige den 18 december 2001 sedan svenska regeringen fått information om att de var farliga terrorister. På Bromma hämtades de av CIA-agenter som utsatte de bägge egyptierna för en kränkande behandling, åtalbar enligt JO :s utredning som presenterades 22 mars 2005.

– De åtgärder som vidtogs mot de båda männen var i vissa fall olagliga och måste sammantagna karakteriseras som förnedrande, skrev JO Mats Melin i sin svidande kritik av agerandet.
Männen fördes ombord på ett av CIA:s hemliga flygplan och transporterades till Egypten där de enligt uppgift utsattes för tortyr, trots att den svenska regeringen sade sig ha fått garantier från egyptiska regeringen att just dessa två personer inte skulle torteras. Sverige har också fått hård kritik från FN:s tortyrkommitté, CAT, för agerandet. Trots detta har svenska regeringen försökt driva frågan om att lita på diplomatiska försäkringar i Europarådet, vilket dock inte fick tillräckligt stöd.

Ministrar som Barbro Holmberg och Thomas Bodström har vid olika tillfällen sagt att de inte kan utesluta ett liknande agerande i framtiden, vilket har lett till hård kritik. Och den gemensamma svensk-egyptiska utredning som utlovades 2004 har ännu inte påbörjats. Ingen i Sverige har åtalats, ingen ansvarig har avgått och frågan om CIA-agenternas agerande på Bromma hade troligen fortfarande varit okänd om inte TV4-programmet Kalla Fakta i maj 2004 hade avslöjat sanningen.

Yvonne Ruwaida och Carl Söderbergh

– Ett enigt konstitutionsutskott kritiserade faktiskt regeringen för att den försökte kringgå det absoluta tortyrförbudet genom att lita på diplomatiska försäkringar, sade Gunilla Carlsson. Jag tycker att det är ett missbruk av mänskliga rättigheter att regeringen sedan försökte driva ett ”konstruktivt resonemang” kring diplomatiska försäkringar i Europarådet.

Veronika Palm ville inte försvara regeringens agerande 2001, men hade en viss förståelse för att regeringen handlade i ett uppskruvat stämningsläge efter 11 september-attentaten.
– Sverige tar sitt ansvar och vi har tagit till oss kritiken, sade hon
Francisco Contreras och Yvonne Ruwaida betonade att vänsterpartiet och miljöpartiet visserligen samarbetar med den socialdemokratiska regeringen, men att utrikes- och säkerhetspolitik är frågor som ligger utanför samarbetet.

När det gäller vapenexporten har det länge stått klart att regeringen inte kommer lägga fram en proposition före valet.

Veronika Palm försökte övertyga de övriga deltagarna om att detta inte innebär en konspiration för att kuppa igenom de lättnader i dagens restriktiva regler för vapenexporten som föreslogs av Anders Svärd i Krut-utredningen.
– Partikongressen har slagit fast att vi också ska ha regler för import av vapen, inte bara export, sade Veronika Palm. I dagens läge saknas ett sådant regelverk och det gör att regeringen inte kan stoppa vapenimport från till exempel Israel.

Medan Francisco Contreras betonade att Sverige inte ska sälja vapen till krigförande länder, till exempel USA, så ville Birgitta Ohlsson ha ett demokratikriterium för de länder som ska få köpa vapen.
– Jag tycker till exempel att Sydafrika ska ha rätt att köpa svenska vapen även om det finns stora fattigdomsproblem där medan det är horribelt att ha militärt samarbete med Saudiarabien.

Gunilla Carlsson betonade att svensk vapenexport är nödvändig både för svensk alliansfrihet och för att svenska soldater i utlandstjänst ska ha bra utrustning:
– Våra killar och tjejer i Liberia behöver ha ett bra skydd när de utför uppdrag i farliga områden.

Text: Maja Åberg
Ulf B Andersson

Bilder: KarlJohan Bernhardsson (Medborgarplatsen)
Natasha Jevtic Esbjörnson (valdebatt)

Läs mer
En aktiv röst
Amnestys ”valrörelse” i Visby **

Kommande valdebatter
Göteborg
Umeå

reportage | 2006-08-31