Iranska kvinnors smärtsamma frihetslängtan

reflektion | 2009-10-16

På Kulturhuset i Stockholm visas fyra videoinstallationer där konstnären Shirin Nesrat har tolkat några kvinnors längtan och kamp, med sig själva och samhället, för att få ett eget rum där de kan definiera sig själva. Men priset för friheten är högt.

Shirin Neshats vackra och skira femtonminuters filmer visas på Kulturhuset mellan den 10 oktober 2009 – 31 januari 2010.

Utställningen ”Women without men” är inspirerad av en roman som kom ut 1990 med samma titel, skriven av den iranska författarinnan Shahrnush Parsipur. Den skildrar fyra kvinnor som flyr det politiska kaoset i landet efter att landets förste demokratiskt valda premiärminister Mohammed Mossadeq 1953 hade blivit avsatt i en kupp stödd av Storbritannien och USA. Shahen gavs efter kuppen oinskränkt makt och styrde till den islamiska revolutionen 1979. Kvinnorna, en lärare, en prostituerad och två ogifta väninnor, förenas i en trädgård. De flyr också de stränga kraven på kvinnorna i samhället att anpassa sig efter sociala och religiösa normer.

Sexualiteten är ett viktigt tema i utställningen och kvinnorna dras mellan åtrå och skam. Boken ”Women with out men” som utställningen inspirerats av är bannlyst i Iran och författarinnan Shahrnush Parsipur lever i exil.

Shirin Neshats tolkning är trollsk och övernaturlig och den förtryckta sexualiteten är ett tydlig tema. Friheten blir något farligt men samtidigt åtråvärt och de dubbla känslorna skildras med smärta, och nästan död.

Kvinnorna lämnar kroppen, hoppar från ett hustak och kan flyga, lägger sig i en å i skogen och upplöses och blir ett med naturen, eller som Zarin, blir galen av den påtvingade prostitutionen och i panik försöker tvätta sig ren i ett offentligt badhus, tills blodet rinner från armar och ben.

Zarin är en späd kvinna som skadar sig själv och skrubbar sin kropp tills hon blöder. Hon är utsatt för det yttersta kvinnoförtrycket och utanförskapet i ett land som Iran, när hon jobbar som prostituerad på en bordell.

Videoverken illustreras med musik och vi hör ett klagande sorl, skrämmande ljud, människor som gråter eller jämrar sig. Längtan efter frihet är stark men det gör också ont. Kvinnorna i filmen som väljer att skapa sin egen identitet möter också isolering, ett utanförskap.

I en av filmerna får vi se Munis som när hon bevittnar politiska demonstrationer utanför fönstret hindras från att delta av sin äldre bror. Till slut väljer hon att ge sig ut ändå och säger i slutet av filmen: Man måste följa sin egen väg, jag gjorde det, men nu känner jag mig vilse, är jag levande eller död?

Det gula garnet som Mahdokht stickar en tröja av, kanske till barnet hon drömmer om, ser ut att nästan sluka henne. Moderskapet är både symbolen för lycka och förknippat med en kringskuren kvinnoroll.

I ett annat verk möter vi Mahdokht som sitter i trädgården, dit de fyra kvinnorna tar sin tillflykt i romanen. Hon är omgiven av citrongula garnbollar. Den gula färgen kan symbolisera frihet: det springer också omkring små lyckliga, gulklädda barn bland träden. Mahdokht är besatt av att värna sin oskuld men drömmer samtidigt om barn. Träden omfamnar henne med trygghet, men det är också en hotfull stämning i skogen, och hon är väldigt ensam.

Skogen är både vacker och skrämmande. Ogifta Mahdokht är besatt av att bevara sin oskuld, till den grad att hon återförenas med naturen, som är den ultimata fruktbäraren. Alla bilder är samtidigt romantiskt sinnerliga och hotfullt förgörande.

För att återknyta till dagens Iran, så har omvärlden bevittnat demonstrationer efter presidentvalet i juni då den vinnande presidenten Mahmoud Ahmadinejad anklagades för att ha manipulerat valresultaten. Shirin Nesrat har i intervjuer sagt att hon ser något radikalt nytt, en ny slags feminism växa fram i Iran, med kvinnor som deltar i de politiska protesterna, sida vid sida med männen på sina villkor.

Shirin Neshats utsällning är vågad och trotsar många tabun. Vi får hoppas att hennes spådom om ett nytt Iran besannas, där alla individer, både män och kvinnor, får större frihet att leva sina liv som de vill, utan samhällets snäva tvångströja.

Solveig Hauser

Läs mer om Iran

Irans sak är vår - stödgala för mänskliga rättigheter
(Amnesty Press 1 september)

Tioårsdagen av studentupproret i Iran
(Amnesty Press 10 juli)

Framträdande advokat förbjuds att lämna landet
(Pressnotis från Amnesty 6 oktober)

Iranian protester's death sentence must be reviewed
(Amnesty International 9 oktober)

reflektion | 2009-10-16