Medierna tystas i Egypten och fotografen Shawkan har snart suttit häktad i fyra år

I januari 2011 fylldes Kairos gator med människor som var trötta på en repressiv statsmakt. Sociala medier hyllades som den arabiska vårens verktyg. Idag stängs allt fler medier ned och fotografen Mahmoud Abu Zeid, eller Shawkan som han också kallas, sitter fängslad och riskerar att dömas till döden.

Journalistik i Egypten spelar inte någon roll längre, säger Dahlia på en av Egyptens oberoende nättidningar. Foto: André Larsson

Tariq drar sakta in röken från vattenpipan. Andas ut. Tyst stirrar han ut i intet. En brittisk fotbollsmatch pågår på TV och en jublande kafépublik surrar runt oss.

– Jag har slutat känna någonting om det, säger Tariq. Du vet när man känner sig värdelös, att man har kedjor på sig. Ingenting man gör förändrar någonting. Så känner jag och alla vi fotografer, advokater och organisationer som jobbar för Shawkan. Ingenting händer. Jag har slutat tänka på hur illa det är. Allt vi kan göra nu är att önska att Shawkan håller ut tills han blir fri.

Tariq känner Shawkan sedan länge. De båda arbetar som frilansande fotografer i det Egypten som sedan revolutionen 2011 har fängslat omkring 25 journalister.

Fotografen Mahmoud Abu Zeid, eller Shawkan som han också kallas, är den journalist som suttit fängslad längst i Egypten sedan revolutionen. Shawkan arbetade som fotograf åt bland andra Time Magazine, Die Zeit och BILD. Han riskerar att dömas till döden för att ha fotograferat en demonstration. Foto: Ayman Aref Saad

Shawkan greps den 14 augusti 2013 när han fotograferade en demonstration med medlemmar från den nu bannlysta islamistiska organisationen Muslimska Brödraskapet. Shawkan har åtalats för att ha varit del av demonstrationen.

– Anklagelserna som riktats mot honom har ingenting med journalistik att göra eftersom han är frilans. Som frilans i Egypten har du nästan inget journalistiskt skydd. Därför kunde de behandla honom som en islamistisk demonstrant. Han är inte alls en islamist. Han är en sekulär kille som inte bryr sig så mycket om politik. Han bara älskar fotografi och gjorde sitt jobb, berättar Tariq.

Inför Shawkans rättegång nekades hans advokater tillgång till åtalspunkterna såväl som dokument relaterade till åtalet. Rättegången har skjutits upp ett antal gånger och nästa datum är satt till den 5 augusti 2017. Organisationer som Amnesty International, Committee to Protect Journalists och Reportrar utan Gränser har tagit sig an hans fall.

– Att Shawkan har hepatit C är hans enda hopp just nu. Han har ansökt om att bli släppt på grund av sitt hälsotillstånd, förklarar Tariq.

Tankekarta över revolutionen på en tidningsredaktions vägg. Foto: André Larsson

Egypten har sedan revolutionen genomgått flera maktstrider. Efter att president Hosni Mubarak störtades utlystes val. Det Muslimska Brödraskapet – ledda av Muhammad Mursi – vann valet med partiet Frihets- och rättvisepartiet.

Militären som till sist hade gett upp stödet till Mubarak var dock inte nöjda. Generalen Abd al-Fattah al-Sisi beordrade ett militärt övertagande av statsmakten under sommaren år 2013. Året efter antogs en ny konstitution som stärkte militärens, polisens och rättsväsendets makt. I maj 2014 vann al-Sisi presidentvalet och sedan dess är han Egyptens president.

I slutet av år 2016 infördes en ny medialag som gav ett nyligen instiftat statligt medieråd makten att bötfälla och till och med stänga ner utländska såväl som egyptiska medier.

Tariq är inte förvånad över att motståndet mot lagen varit begränsat:

– Journalistik i Egypten spelar inte längre någon roll. Folk är trötta på revolutionen och trötta på förändring. Jag ser det bland människor på gatan. De läser inte tidningarna längre. De följer inte nyheterna. De är trötta på blod och döda kroppar.

Varken Dahlia eller Tariq vågar använda sina egna namn. Då skulle de riskera förföljelse och i värsta fall fängelse. Foto: André Larsson

För att driva en TV-kanal eller papperstidning krävs idag tillstånd från staten. Internet har än så länge varit det enda öppna fria forumet för journalistik.

Runt redaktionsbordet på en av Egyptens ledande onlinetidningar sitter denna kväll fyra journalister. Tidningen har profilerat sig genom att arbeta öppet med granskningar och genom att skriva på både arabiska och engelska.

– Internet är den enda demokratiska plattformen för kritiker mot regeringen. Regeringen har blivit allt mer oroliga för det. Sisi har blivit allt mer obekväm med media. Han har till och med sagt att han vill ha det som under 1960-talet, berättar Dahlia som under många år arbetat som journalist för tidningen.

– Som journalist är jag orolig. Jag vet inte hur dessa lagar kommer påverka oss. Särskilt inte eftersom rådet på ett eller annat sätt också kontrolleras av regeringen. Presidenten är den som tillsätter de allra flesta medlemmar. Vissa tillsätts av parlamentet men majoriteten av parlamentet stödjer Sisi. Journalistförbundet väljer en eller två ledamöter men de kommer inte ha lika mycket inflytande som de som har tillsatts av presidenten.

Tahrirtorget i Kairo är sedan länge tömt på demonstranter. Vardagen har åter infunnit sig och torget har åter blivit en plats för umgänge. Foto: André Larsson

Dahlia beskriver hur det under åren efter revolutionen fanns större möjlighet till kritik mot regeringen.

– Journalister kunde öppet vara kritiska. Framförallt när det Muslimska brödraskapet kom till makten. Inte för att de var mer positiva till media utan för att de inte hade samma kontroll, säger hon.

Nu är situationen tuffare. Även regeringstrogna medier utsätts för repressalier. I april införde regeringen undantagstillstånd efter en rad bombningar mot koptiska kyrkor. Den privatägda regeringstrogna tidningen Al-Bawaba skrev kritiskt om beslutet. Som konsekvens vägrade den statligt ägda tidningen Al-Ahram som äger tryckeriet där Al-Bawaba trycks att producera tidningen i två dagar.

Egypten har goda förbindelser med både Ryssland och USA. Här är president al-Sisi (till höger) på besök hos Vladimir Putin i Ryssland i februari 2015. Foto: Kremlin.ru/Wikimedia

– Efter revolutionen år 2011 var jag väldigt entusiastisk och sade att världen borde stå på de protesterandes sida och stå upp för mänskliga rättigheter. Nu har jag blivit mer pragmatisk. Alla ser bara till sina egna intressen. Så länge omvärlden inte ser ett demokratiskt Egypten som en tillgång kommer de aldrig arbeta för det. Tyskland skrev nyligen till exempel under ett avtal med Egypten där de ska utbyta underrättelseinformation. Det kan användas mot både media och människorättsorganisationer här i Egypten, förklarar Dahlia.

– Så länge polisen inte stänger ner vårt kontor ska jag fortsätta göra så mycket jag kan. När de kommer får jag väl sluta. Men så länge jag kan kommer jag göra det. Det handlar inte om utan när, konstaterar hon.

Två veckor efter intervjun med Dahlia stängdes tidningen ner av myndigheterna under ett dygn. Tjugo andra medier, däribland al-Jazira och Huffington Post, stängdes samtidigt ner. Det egyptiska parlamentet diskuterar just nu även att införa ett krav på licens för vanliga medborgare för att få använda sociala medier som Facebook och Twitter.

André Larsson
[email protected]

Fotnot: Tariq och Dahlia heter egentligen någonting annat.

Bakgrund/Arabiska våren

Den arabiska vårens protester startade den 17 december 2010 i Tunisien och spred sig sedan vidare till Egypten, Libyen, Jemen, Syrien och Irak. Demonstrationer hölls även i Marocko, Bahrain, Algeriet, Iran, Libanon, Jordanien, Kuwait, Oman och Sudan under den här tiden. Sociala medier sågs som ett viktigt verktyg för protesterna.

Sedan revolutionen år 2011 har 10 journalister dödats och 25 fängslats i Egypten.

Egypten har sedan 2011 kontinuerligt sjunkit i Reportrar utan gränsers pressfrihetsmätning. Just nu ligger landet på plats 161 av 180 länder.

Läs också

Egypt: Egyptian defender arbitrarily detained: Tarek Mohamed Ahmed Hussein (Amnesty International 20 juli 2017)

EU: Egypt’s dark human rights record must not be swept beneath carpet (Amnesty International 19 juli 2017 – inför toppmötet EU-Egypten 25 juli)

Egyptian websites try to resist blocking (Reportrar utan gränser 5 juli 2017)

Egypt: Defender at risk of continued detention in Egypt: Hanan Badr el-Din (Amnesty International 19 juni 2017)

Dozens of news sites blocked as Egypt ramps up digital censorship (Amnesty International 13 juni 2017)

Egypt: NGO law threatens to annihilate human rights groups (Amnesty International 30 maj 2017)

Egypt: Former presidential candidate Khaled Ali facing trial amid crackdown on political activists (Amnesty International 24 maj 2017)

RSF calls again for Shawkan’s release (Reportrar utan gränser 9 maj 2017)

Egypt: Relentless assault on rights of workers and trade unionists (Amnesty International 30 april 2017)

Egypt: Free journalist detained for over three years for taking photos (Amnesty International 8 december 2016)

The price of photography: Shawkan, 1000+ days behind bars (CPJ 23 augusti 2016)

“Cruelty and insult”: A photojournalist’s letter from an Egyptian jail (Amnesty International 9 mars 2016)