Litteraturmysterium med twist

En grupp översättare i en bunker där någon är misstänkt för att ha läckt ut innehållet i en roman. Det är temat i Régis Roinsards film ”Översättarna”.

filmer | 2020-07-22
Av: Andreas von Scherling
Översättarna.

Översättarna. Foto: Njutafilms

Film: Översättarna (Les traducteurs)   Regissör:: Régis Roinsard
Manus: Régis Roinsard, Romain Compingt, Daniel Presley
Skådespelare: Alex Lawther, Olga Kurylenko, Lambert Wilson, Patrick Bauchau, Sidse Babett Knudsen
Land: Frankrike, Belgien
Längd: 105 minuter

Nio översättare från olika länder samlas på uppdrag av ett förlag inlåsta i en lyxig bunker för att genomföra översättningar på den sista delen i en trilogi av en förväntad storsäljare. Men då sidor ur romanen strax börjar läcka ut på internet samtidigt som utpressningsbrev mot förlaget om stora summor pengar kommer till förlagets VD Eric Angstrom så förvandlas jobbet snart till en mardröm. Ingen kan nu släppas fri förrän dess att den skyldige identifierats.  

Manusförfattarna får redan tidigt trovärdighetsproblem i valet av den litteraturgenre som placerats som ram runt berättelsen. Det är denna som ska befoga det hotande allvar som snart möter översättarna efter det att romanen som de är anställda till att översätta börjar läcka ut på internet tillsammans med utpressningsbrev mot de förlag som anställt dem. Om det skrivna orden i den bok som de anställts till att översätta istället hade påverkat människors liv och död i filmens verklighet – till skillnad ifrån att som nu endast utspela sig i ett fiktivt universum – så hade genom detta en trovärdighet adderats till berättandet som bättre hade kunnat validera vad som utspelar sig i filmen. Men denna kontextuella inramning har helt slarvats bort.

Sidse Babett Knudsen, Manolis Mavromatakis, Eduardo Noriega, Riccardo Scamarcio, Olga Kurylenko, Anna Maria Sturm, Frédéric Chau, Maria Leite och Alex Lawther i "Översättarna".

Sidse Babett Knudsen, Manolis Mavromatakis, Eduardo Noriega, Riccardo Scamarcio, Olga Kurylenko, Anna Maria Sturm, Frédéric Chau, Maria Leite och Alex Lawther i "Översättarna". Foto: Njutafilms

Tittarfokus söker sig genom manusets sprickor därför istället till filmens foto och dess skådespelare som i denna film får jobba hårt. Genom det att större delen av speltiden utspelas i en låst bunker under marken så försöker regissör Régis Roinsard att ångkoka fram en spänning och en intensitet genom skådespelarnas prestationer som delvis lyckas. För genom den plats som berättelsen utspelas på väger tystnaden, orden och blickarna desto tyngre.

Inga mobiler eller datorer tillåter karaktärernas ångest att mattas av, ljus och mörker styrs av en sadistisk förläggare och den bärande känslan kommer genom den inre frågan över vad som inom detta kalla grepp kommer att ge vika först?

Skådespelarna Alex Lawther och Olga Kurylenko lämnar båda två mersmak efter sig och det är tydligt att den tidigare av de två balanserar på gränsen till att släppas fram till de stora rollerna efter sitt stora genombrott i netflix-succén "The end of the fucking world" (2017). 

Först framåt upplösningen av filmen blir det till sist tydligt att berättelsen hade tjänat på en rockad i kronologin med vilken den berättas. För allt som allt lämnas man vid mötet av eftertexterna med känslan inom sig av en saga som med fördel skulle ha tagit sig ytterligare en tur förbi klippbordet. Hade den gjort det så hade den nämligen med ganska små medel kunnat bli vad den så gärna hade velat vara. Smart, mystisk och nervbitande.

Andreas von Scherling

filmer | 2020-07-22
Av: Andreas von Scherling