Schackvärldens förlorade själ

filmer | 2011-10-13

Film: Bobby Fischer against the world
Regi: Liz Garbus
Land: USA, Storbritannien

En sann historia om Bobby Fischers fascinerande levnadsöde. En man som lyckades stoppa en värld med sina säregna drag, både på schackbrädet och i livet.

Bobby Fischer kan ha varit den bästa schackspelaren någonsin, men bakom hans framgång dolde sig en tragisk historia om en ensam liten pojke som trots succén alltid förblev en ensam liten pojke. Redan vid sju års ålder började han att ta schack på allvar och innan han fyllt 30 år hade han efter en turbulent VM-turnering 1972, blivit schackvärldsmästare. Detta efter att Boris Spasskij gav upp den avgörande VM-matchen och därmed även titeln som världsmästare. Uppmärksamheten kring Bobby Fischers person och karriär var enorm. En uppmärksamhet han aldrig efterfrågade och som resulterade i vanföreställningar och paranoia. Hans egen besatthet för sporten visade han prov på då han efter att ha blivit världsmästare för första och enda gången säger: ”My goal now is to play more chess. I feel I haven't played enough chess.”

Vad gäller min egen relation till schack lärde jag mig spelets regler av en fyraåring, vilket ledde till att reglerna förvanskades åt fyraåringens fördel. Min relation till schack är alltså svag, dock är min fascination för det mänskliga psyket desto större. Därför tycker jag att dokumentären om Bobby Fischers levnadsöde är ett måste att se. Det är nämligen inte en dokumentär om schack. Det är en film om en man som var beroende av schack. Ett beroende som slutligen förstörde honom. Filmen porträtterar en man vars drivkraft cirkulerade kring att vinna i schack men en liten pojkes rädsla att förlora var ständigt närvarande. Bobby Fischer against the world är dessutom ett tidsdokument som speglar världen i stort under främst 1960-70-talet.

Bobby Fischer möter Boris Spasskij under schack-VM 1972.

Filmen dokumenterar Bobby Fischers liv från ett underbarn som blev övergivet av sina föräldrar till att han snabbt blev en framgångsrik schackspelare. Efter karriärens slut mellanlandade han i en sekt i Kalifornien innan han dog som landsflykting på Island 2008 efter att i slutskedet av sitt liv ha blivit antisemitisk och strax efter 9/11 uttalat sig om terrordåden mot USA den 11 september 2001 som underbara nyheter.

Dokumentären pusslar ihop de olika delarna i Bobby Fischers liv med hjälp av stillbilder, TV-klipp, brev och intervjuer med människor som stod honom nära. Det går tydligt att urskilja ur arkivmaterialet hur den ensamme pojken som började spela schack vid sex års ålder imponerade stort men betedde sig blygt och spänt framför kameran till att bli en egendomlig och kaxig karaktär ju fler framgångar han uppnådde. Det är en fin men tragisk skildring som berör på riktigt. Det som gör att filmen faktiskt berör är skildringen av det krig som Fischer levde mitt i, kanske ett krig mot världen eller mer troligt ett krig mot sina inre demoner som till slut tog över.

Bobby Fischer against the world lämnar dock några frågetecken när eftertexterna rullat klart. Varför erbjöd sig egentligen Island att gladeligen ta emot denne man som ansågs vara en rabiat antisemit? Hur förlorade Bobby Fischer helt kontakten med sin familj? Kanske är dock frågorna bara ett bra betyg på att filmen engagerade snarare än att den lämnade mer att önska. Vad jag vet med säkerhet är att filmens avslöjande skildring om schackvärldens baksida med paranoia och vaneföreställningar som möjliga medspelare, skrämmer mig från att fördjupa mitt schackintresse bortom den kunskap jag minns från min fyraåriga läromästare.

Josefine Nilsman
josefine.nilsman@amnesty.se

filmer | 2011-10-13