Rotlöshet i krigets skugga

böcker | 2011-03-24

Mavis Gallant
Från det femtonde distriktet. En kortroman & åtta noveller
Övers: Ulla Danielsson
Atlas

Gemensamt för de olika huvudkaraktärerna i Mavis Gallants novellsamling är förmodligen deras rotlöshet. Hemkänslan, om den ens har funnits, tycks vara förpassad långt tillbaks i det förflutna, någonstans där den förblir otydlig, ouppnåelig och därför inte ens värd att minnas. I kulissen finns Europa strax före och efter andra världskriget. Kriget som har så mycket men samtidigt så lite med dessa människor att göra. Det pågick en tid, de hade alla en roll att spela, sedan var det över och livet måste fortsätta. Ingen av dem tycks minnas det för väl, de är fast i nuet och upptagna med att försöka överleva.

Boken består av nio berättelser vilka utspelar sig på olika platser i Europa. I den första, som är en kortroman, får vi följa Carmela, en italiensk flicka i tolvårsåldern som blivit sänd till en engelsk familj för att ta hand om deras barn. Mannen och hustrun driver ett litet tryckeri i en stad nära den franska gränsen i Italien. Det är en politiskt omvälvande tid, Mussolini förbereder sig för krig och britternas framtid i byn är i osäker. Carmela är ung och har aldrig tidigare varit hemifrån. Tiden hos familjen innebär både nya utmaningar och nya rädslor. Hon lär sig successivt att behärska det engelska språket och att hushålla med familjens magra ekonomi. Om nätterna har hon dock svårt att sova, hon kan aldrig vänja sig vid havets bränningar mot klipporna nedanför huset där de bor. Någon egentlig kontakt får hon aldrig med familjen, varken med barnen eller med föräldrarna. Hon förblir ett apart inslag i deras vardag och gör sitt bästa för att förstå och lära sig något om deras beteende.

Detta observerande och på samma gång alienerade tillstånd är återkommande hos samtliga av novellernas huvudpersoner. Det må uppträda i olika skepnader och under olika omständigheter, men Gallant fångar det med beundransvärd skärpa varenda gång. Tiden tycks liksom för dessa människor upplevas som ett vakuum där de känslor som kan markera början och slut i våra liv, vare sig det är lust, längtan eller sorg, förr eller senare visar sig vara bedrägliga eller utbytbara. Intressant är också hur deras förmågor (och oförmågor) inte tycks lämpa sig för ett bofast liv. De är flerspråkiga, befinner sig ofta i exil och har sällan några fördjupade relationer till andra människor. I ”Potter” möter vi till exempel en polsk poet under 1950-talet som med jämna mellanrum beviljas utresetillstånd till Paris för att hålla föreläsningar där. Piotr, som han heter, blir snart hopplöst förälskad sig i en yngre kvinna från Kanada, Laurie. Deras förhållande pågår under en längre period, dock med frekventa uppehåll då antingen Laurie eller Piotr måste resa iväg. Han vet att hon vid de tillfällena träffar andra men det räcker inte för att han ska sluta begära henne. När hon åker iväg ytterligare en gång, till Venedig, blir Piotrs hälsa försämrad och han drabbas av svåra panikattacker. Dessa verkar komma till följd av den stora saknad han känner efter Laurie, men det visar sig till sist handla om något annat. Piotr kan inte fästa sig vid någon på det viset han trodde att han gjort med Laurie. Kärlek visade sig ha väldigt lite med det hela att göra.

Den sista novellen ”Irina” skiljer sig dock något från den gängse mallen. Här utmanas och till och med penetreras den annars förhärskande oberördheten. Berättelsen tilldrar sig hos en äldre kvinna, med samma namn som novellen, som får sin sonson på besök över julhelgen. Vad pojken inte vet är att han blivit ditskickad för att hans mamma ska bli inlagd på sjukhus. Kvinnan är änka till en berömd författare och ytterligare en anledning till sonsonens besök är att hennes barn inte vill att hon ska behöva bli ensam över jul. Pojken, Riri, är till en början blyg och hans farmor verkar inte alltför tillmötesgående med honom. Också hon har blivit apart på ett sätt sedan maken dog och barnen flugit ur hemmet. Med tiden börjar hon dock berätta om sitt liv för pojken och deras relation fylls successivt med någon sorts värme. Genom hennes försök att komma närmare pojken tycks Irina framåt mot slutet att ha återfunnit något hos sig själv. Och denna, om än korta, väg tillbaka, gör berättelsen väldigt vacker.

Författaren Mavis Gallant är född i Kanada. Sedan 1950-talet har hon dock levt och verkat i Paris, vilket kanske ger oss en ledtråd till valet av de människor hon har företagit sig att gestalta. I Från det femtonde distriktet använder hon sig av ett luftigt och återhållsamt språk. Det utstrålar en viss sorts kyla som harmonierar väl med karaktärernas ensamma naturer. Översättaren Ulla Danielsson har så vitt jag kan se gjort ett klanderfritt arbete med sin översättning, tempot och ordvalen känns på inga sätt främmande. Jag hoppas vi snart får se fler översättningar av Gallant.

Martin Karlsson
carl-martin.karlsson@comhem.se

böcker | 2011-03-24