Oro bland kurdiska kvinnor för framtiden i Irak

– Den här stenen är för min svåger och hans lilla dotter. Hon var bara tre år när hon dog. Och där borta är mina kusiner, deras barn och andra släktingar, säger Bahar Muhammed Mahmud och pekar bland de ändlösa raderna av minnesmärken på gravplatsen i Halabja.

I Halabja, på gränsen mellan Irak och Iran, förintade Saddam Hussein över 5 000 kurder på en eftermiddag i en attack med kemiska bomber den 16 mars 1988. Bahar och hennes dotter Tania, som bara var några månader gammal, överlevde tack vare en balk som hamnade över dem och stoppade det inrasande taket. Svågern som befann sig i ett annat rum dog.

– Jag var skadad, men sprang med min dotter upp i bergen. Alla sade åt mig att lämna henne, att hon ändå inte skulle överleva, säger Bahar.

Bahar Muhammed Mahmud.

Men Tania överlevde. Efter tre dagars flykt kom de till Iran och ett flyktingläger.
Två månader senare hittade Bahars man dem – han hade överlevt och hamnat i ett annat läger men givit sig ut för att leta efter sin familj.

Många av dem som överlevde gasattacken i Halabja har fortfarande fysiska men. Problem med lungorna är vanligt. Allra hårdast har kvinnorna drabbats, menar Bahar, som idag är ordförande i irakiska kommunistpartiets kvinnoorganisation i Halabja.

Många fick sitt utseende förstört av gasen. Dessutom fick många kvinnor hormonförändringar som ledde till att de inte har kunnat få barn, vilket är ett handikapp i ett land där en kvinna inte har något större värde om ingen vill gifta sig med henne.

Tania var Bahars första barn, och först säger hon att inte heller hon fått några fler barn. Så småningom kryper det fram att hon faktiskt födde en son efter den kemiska attacken. Men han är förståndshandikappad, och därför pratar man inte om honom.

Bahar har en sjal knuten kring håret, men inte det heltäckande svarta skynke som många andra kvinnor i irakiska Kurdistan bär. För bara ett par år sedan var det annorlunda. Före Saddams fall fanns många fundamentalistiska islamister i området och de krävde att alla kvinnor skulle vara täckta.

Sedan Saddam Husseins regim störtades har mycket förbättrats i irakiska Kurdistan, för människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Vardagslivet flyter på i relativ stillhet och säkerhet och lättnaden över att Saddams skräckvälde är över är enorm.
Merparten av de kurdiska kvinnorna lever dock fortfarande ett liv som är långtifrån fritt. Frågan är oerhört komplex – det finns moderna familjer där kvinnor får studera och välja vem de vill gifta sig med – men samtidigt lever den traditionella hederskulturen kvar hos många.

Halawa Sadek är 29 år och arbetar idag som kokerska på Newa kvinnocenter i Suleymania. Hon kom först hit för två år sedan för att få skydd efter att ha flytt från sin man. Halawa var 16 år när den 20 år äldre friaren betalade hennes pappa för att få gifta sig med henne.

Halawa Sadek flydde från sin
man efter mer än tio års misshandel.
Ärren på hakan fick hon när hon
i desperation över sin situation
brände sig själv med brinnande olja.

Efter mer än tio år av misshandel flydde Halawa. Hon lämnade sina tre barn hos pappan och åkte hemifrån i en taxi.
Många gånger under åren hade hon sökt skydd hemma hos sin egen familj, men de tvingade henne alltid att återvända till maken.

– I vår kultur sätter man barnen först. Man gör vad som helst för att mamman och pappan ska vara tillsammans, säger Halawa.

Efter den sista desperata flykten gick hennes familj till slut med på att Halawa skulle få skilja sig, och hon väntar nu på att skilsmässan ska gå igenom. Men hennes bror satte upp ett villkor: hon fick skilja sig och komma och bo hos honom och hans familj, men barnen tar han inget ansvar för.

Ex-maken har fått vårdnaden om barnen – en son på tolv år och två döttrar på tio respektive fyra. De bor långt borta och Halawa får ingen information om hur de mår.
Hoppas hon kunna leva ihop med sina barn igen någon gång?

– Nej. Det är över nu. Han får all rätt till dem. Det är bara att acceptera, svarar Halawa.

I rummet bredvid sitter en kvinna och två män i peshmerga-kläder, den traditionella uniformen för de olika kurdiska partiernas soldater. Stämningen är lite spänd. En av kvinnocentrets rådgivare håller i mötet.

Newa kvinnocenter, Suleymania.

De flesta som kommer till Newa Center stannar kortare tid än Halawa, oftast inte mer än några månader. Personalen på centret försöker hjälpa till att medla för att konflikterna inom familjerna ska kunna lösas utan våld, så att kvinnorna kan flytta hem igen. Men när det inte fungerar får de stanna på centret, som bevakas av vakter med automatkarbiner.

– Det irakiska folket är uppfostrat till att se att individen inte har någon betydelse. Man ska rätta sig efter traditionerna och religionen, förklarar Runak Faraj, chefredaktör för kvinnotidningen Rewan.

Hon betonar dock att situationen i Kurdistan är mycket bättre än den varit tidigare. Sedan kriget vid Persiska viken 1991 har kurderna fått en skyddszon i norra Irak.
Även om den kurdiska befolkningen fortsatte att stå under Saddams inflytande, och dessutom lidit av interna stridigheter, har samhället kunnat utvecklas mer än i södra Irak.

Friheten för kvinnor att klä sig hur de vill har ökat, liksom acceptansen för skilsmässor. I riktigt moderna familjer i städerna kan unga män och kvinnor till och med tillåtas ha relationer innan de gifter sig.

I juni lämnade den USA-ledda alliansen över makten i Irak till en interimsregering, och nästa år är det meningen att det ska hållas val för att få en mer permanent irakisk administration på plats. Många kurder är oroliga för hur deras situation kommer att påverkas.

– Vi är väldigt rädda för att något av det vi skapat under de här 13 åren ska tas ifrån oss i och med det nya politiska läget. Inte minst för kvinnorna så skulle det vara en otrolig tillbakagång om vi får en arabisering av samhället, säger Runak.

Hon och en kollega har varit i den kurdiska delen av Iran i smyg för att informera kvinnor där om deras rättigheter. De upptäckte många fall av hedersmord som ingen i omgivningen överhuvudtaget har brytt sig om.

– Situationen där påminde om hur vi hade det för 15 år sedan, och det var skrämmande, säger Runak.

Text: Anna Pettersson
Bild: Magnus Rosshagen

Fakta
Irakiska Kurdistan utgörs av Iraks norra del. Sedan kriget vid Persiska Viken 1991 har kurderna haft relativ självständighet i den så kallade skyddszon som USA och dess allierade upprättade norr om 36:e breddgraden, där inga irakiska styrkor tilläts.
Idag styr två dominerande partier över varsin del av zonen: KDP (Kurdistans demokratiska parti) har kontroll i västra delen och PUK (Patriotiska unionen i Kurdistan) i den östra delen.
Det beräknas att det finns mellan 25 och 30 miljoner kurder i världen. Även i Iran, Turkiet och Syrien finns stora kurdiska minoriteter. Därtill kommer de många kurder som finns spridda i världen, däribland i Sverige, Israel, Tyskland, Australien och USA.
De talar olika dialekter av kurdiska. Den största delen av kurderna är muslimer.