Straffrihet? Aldrig!

Nu går det undan. På tre dagar i början av mars kunde Mauritius, Makedonien och Cypern läggas till listan av länder som har ratificerat Romstadgan för inrättandet av en internationell brottsmålsdomstol. Därmed återstår det bara ytterligare fem länder innan de nödvändiga 60 ratificeringarna finns och FN kan förklara att en milstolpe har nåtts i sökandet efter en internationell rättsordning där grova förbrytare inte längre ska kunna undkomma rättvisan.

Dock ska det sägas att många problem återstår att lösa. USA undertecknade visserligen Romstadgan under Bill Clintons sista dagar, men George W Bush har en kompakt kongressmajoritet bakom sig när han säger blankt nej till att ratificera stadgan.

Från segrarmakternas processer i Nürnberg och Tokyo efter andra världskrigets slut har det varit en lång väg fram till att en internationell brottsmålsdomstol kan börja arbeta. Men nu när det rimligtvis bara återstår veckor, eller kanske några månader, finns det anledning för Amnestys medlemmar att glädja sig.

Amnesty har varit en av de organisationer som i åratal har engagerat sig för att säga nej till straffrihet för de som begår brott mot mänskliga rättigheter. Ibland sägs straffrihet vara en förutsättning för att skapa fred i väpnade konflikter och ibland vill man lämna det förflutna bakom sig när en diktatur avvecklas. Och regimer som Pinochets militärjunta i Chile eller militärregimen i Argentina har gjort sitt bästa för att sopa igen spåren efter de tusentals personer som ”försvann” under 1970- och 80-talet.

I och med att FN upprättade tribunaler för ex-Jugoslavien och Rwanda lyftes frågan upp till en internationell nivå där alla medlemsstater blev skyldiga att samarbeta med tribunalerna.

Många är idag överens om att rättvisa och öppna rättegångar, där sanningen sökes, också bidrar till den nödvändiga försoningen.

I detta nummer av Amnesty Press ägnar vi en del utrymme åt Balkan. Christian Palme berättar om Haagtribunalens arbete där rättegången mot Slobodan Milosevic inleddes i februari och Robin Söderberg beskriver Kosovo tre år efter kriget. Nina Hjelmgren har besökt Afghanistan, ett land där det nu finns en gryende diskussion om hur de övergrepp som begicks före och under talibanernas styre ska beivras.

Ett annat tema i detta nummer handlar om religion. Att kräva att människor har rätt att utöva sin tro är inget problem för de flesta människor. Men vad händer när religionen kommer i konflikt med individens rättigheter? Den frågan beskriver Karin Backström.

Den 11 mars kom en dyster påminnelse om denna konflikt. Då dog 15 saudiska skolflickor vid en brand i en skola i Mecka. Brandmännen som bekämpade elden rapporteras ha hamnat i bråk med den religiösa sedlighetspolisen (Mutawa éen) som ska ha hindrat flickor från att komma ut ur den brinnande skolan då de inte bar korrekt klädsel.

Amnesty krävde en omedelbar offentlig undersökning om händelsen och att Saudiarabien uppfyller sina åtaganden i enlighet med den FN-konvention mot diskriminering mot kvinnor som landet skrivit på.

Ulf B Andersson
Helena Norman