Skammens ö – 200 år efter slaveriet: Nu kommer kraven på Sverige

Svenska slavskepp över Atlanten och barbariska slavlagar. I ett bortglömt arkiv hittar historiker ständigt nya bevis för Sveriges inblandning i en av historiens mörkaste episoder. Samtidigt trappar karibiska stater upp kampen för ekonomisk kompensation för slaveriet.

Gatubild från Gustavia någon gång mellan 1865-1880. Ett barn tittar ut från ett fönster. Foto: Carl Constantin Lyon/Sjöhistoriska museet

Nästan längst norrut i den kedja av karibiska öar som kallas Öarna över vinden ligger Saint-Barthélemy, idag en tummelplats för jetseteliten omgiven av azurblått vatten. Här har gatorna svenska namn och huvudstaden Gustavia är uppkallad efter Gustav III. Detta var nämligen i nästan hundra år Sveriges koloni mitt i slaveriets Karibien.

För visst var Sverige också en liten del av det system som skeppade mellan 10 och 12 miljoner förslavade afrikaner över Atlanten för att sätta dem i arbete på bomulls- och sockerrörsplantager. Karga Saint-Barthélemy hade visserligen inga förutsättningar för plantageodlingar, vilket Gustav III insåg först efter köpet av ön från Frankrike 1784. Men istället blev den ett handelscentrum, där slaveriet var en självklar del i ekonomin. I Gustavia köptes och såldes slavar för vidare transport till andra öar, men de fanns även permanent på ön, som hamnarbetare eller i hemmen.

Länge var Sveriges inblandning i slaveriet bara en fotnot i historieböckerna. De stora slavhandelsnationerna som Storbritannien och Frankrike förslavade miljoner människor och i skuggan av det har den svenska slavhandeln i Karibien, vars offer snarare räknas i tusental, setts som obetydlig.

Hamnmotiv från Gustavia på S:t Barthelemy. Till höger hus omgivna av röda staket, till vänster hamnen med segelfartyg, på kajen flera människor. Centralt i bild ses två slavar med fotbojor. Bakom dem en man med käpp. I fonden ett fort på en höjd med svensk flagga. Foto: J W Laurin/Sjöhistoriska museet

Men samtidigt har det knappt funnits någon forskning om hur Sveriges roll egentligen såg ut och Saint-Barthélemys svensktid har ofta skildrats genom ett nostalgiskt och romantiserande filter.

Detta har dock på senare tid börjat förändras. I franska staden Aix-en-Provence finns hela den svenska kolonialadministrationens arkiv bevarat, men de 300 000 sidorna, många söndervittrade, har fram tills för bara några år sedan legat i stort sett orörda och bortglömda.

När nu historiker tar sig an materialet hittar de ständigt nya bevis för att Sverige agerade som vilken annan kolonialmakt som helst. Ett av många exempel på vad som dykt upp är skeppet Fäderneslandet, som 1793 avseglade från Stockholm mot Västafrika och vidare mot Saint-Barthélemy.

– Det är ett jättestort fynd, det är första gången vi har hittat ett slavskepp med till största delen svensk besättning och där man seglat från Stockholm, säger Victor Wilson, historiker vid Uppsala universitet och en av en handfull forskare som undersöker den svenska inblandningen i slaveriet.

Slavköpekontrakt på franska, signerat av notarien Carl Werderman. 28-åriga Jenny, född på Afrikas kust, såldes i Gustavia 1811 av Baptiste Lion, en vit fransktalande handelsman, till Elizabeth Bernard, en fri svart kvinna. Foto: Pauline Dissais/Archives nationales d'outre mer, Aix-en-Provence

Fredrik Thomasson, en annan Uppsalahistoriker, har bland annat tagit sig an domstolsprotokollen från svensktiden. Svensk lag räckte inte till för att reglera ett slavsamhälle och därför skapades nya lagar som kontrollerade de svartas liv in i minsta detalj, var de fick vistas och när, vad de fick göra och inte. 29 piskrapp fick en slavägare själv utdela som straff. Grövre förseelser gick till domstol. Domstolshandlingarna ger en inblick i vardagslivet på ön och här framträder också barbariet som tydligast.

– Det är helt vidriga historier. Man tänker ”Kan det verkligen ha fungerat såhär?”. Ja, det var så det fungerade. Med övervåld, sönderslagna familjer, sexuellt våld. Allt som man tror om slaveriet, det fanns också på svenska Saint-Barthélemy, säger Fredrik Thomasson.

Fredrik Thomasson. Foto: Torbjörn Wester

Fredrik Thomassons bok ”Svarta Saint-Barthélemy. Människoöden i en svensk koloni 1785-1847” (Natur&Kultur) kom den 25 januari. Den bygger på rättegångsprotokoll och skildrar människoöden i den svenska kolonin.

Under de senaste decennierna har det rests en rad krav på de forna kolonialmakterna om någon form av kompensation för allt det slaveriet förde med sig. År 2013 formulerade de 15 stater som ingår i CARICOM, Karibiens motsvarighet till EU, ett gemensamt krav på gottgörelse för folkmordet på den inhemska befolkningen och för slaveri och slavhandel under kolonialtiden. David Comissiong, Barbados CARICOM-ambassadör och en drivande kraft i den gottgörelsekommission som bildats, säger att de karibiska staterna idag lider av en kronisk underutveckling som en direkt följd av århundraden av slaveri.

David Comissiong, Barbados CARICOM-ambassadör. Foto: Privat

– Den värld vi lever i idag är en värld märkt av orättvisor och exploatering och det är en fortsättning på dessa århundraden av kriminalitet, säger David Comissiong. Vi har systematiskt förblivit underutvecklade så att Europa har kunnat utvecklas. Ni måste nu komma tillbaka till brottsplatsen och diskutera hur ni kan reparera en del av den skada ni åsamkat dessa folk.

Kraven ställdes först på de stora, välkända slavhandelsnationerna, som Storbritannien, Frankrike, Spanien och en handfull andra. Men sedan några år tillbaka inkluderas även Sverige, trots att Saint-Barthélemy inte ingår i CARICOM då ön tillhör Frankrike. Men Sverige hade ändå en roll i hela det karibiska slavhandelssystemet och försörjningen av slavar till andra öar.

– I takt med att det har gjorts efterforskningar har Sveriges roll blivit klarare, säger David Comissiong.

CARICOM:s kravlista på de forna kolonialmakterna är lång; Utvecklingsprogram inom skola och hälsovård, skuldavskrivningar och omstruktureringar av internationella organisationer för att gynna underutvecklade länder.

– Men det kommer också att krävas direkta pengaöverföringar, säger David Comissiong.

Illustration av hur ett slavskepp kunde se ut. Ingår i Carl Bernhard Wadström, An essay on colonization particularly applied to the western coast of Africa, 1794-95.

När CARICOM 2016 för första gången kontaktade europeiska regeringar blev responsen avvisande. På senare tid har CARICOM istället försökt bygga upp en internationell massrörelse som kan föra upp frågan på agendan, göra den till ett cause célèbre. Under 2021 planerades de första kontakterna med Afrikanska unionen, AU, och enskilda afrikanska länder för att ansluta även dem till gruppen som kräver gottgörelse och därigenom öka trycket på de europeiska länderna.

– Vi vill bygga något som liknar den globala anti-apartheidrörelsen på 1970- och 80-talen, säger David Comissiong.

Han är inte främmande för att i framtiden inleda en rättsprocess:
– Men det blir först om alla andra möjligheter är uttömda.

Det senaste året har David Comissiong känt en stark medvind. I USA har Black lives matter-demonstrationerna satt fokus på frågan och våren 2021 togs de första stegen mot att tillsätta en kommission som ska utreda kompensation till amerikanska slavättlingar. Processen stöds av president Joe Biden.

Gatubild från Gustavia på 1860-talet. Foto: Carl Constantin Lyon/Sjöhistoriska museet

Men än viktigare – samtidigt som europeiska regeringar är avvaktande – så har under de senaste två åren flera stora företag och organisationer som tjänade på slaveriet erkänt sin skuld och öppnat för att betala ersättningar. Bland dem finns brittiska försäkringsbolaget Lloyd’s of London, Greene King, en av Storbritanniens största pubkedjor, och University of Glasgow i Skottland. Den sistnämnda institutionen har lovat att stötta University of West Indies med 20 miljoner pund som kompensation.

– Det var ett viktigt genombrott och gav hela gottgörelserörelsen i Karibien en injektion. De som tvivlat på att vi skulle kunna uppnå något fick se bevis på motsatsen, säger David Comissiong.

Men i västvärlden har många invändningar rests mot tanken på kompensation för slaveriet. Har vi i Europa verkligen en moralisk skyldighet att gottgöra något som våra förfäder gjorde för många generationer sedan? Göran Collste, professor emeritus i tillämpad etik vid Linköping universitet, gav 2018 ut boken ”Historisk rättvisa: gottgörelse i en postkolonial tid” och har kommit fram till att vi nog faktiskt har en sådan skyldighet. Tiden är inte avgörande.

– Om det finns ett samband mellan det ursprungliga övergreppet och situationen idag, en pågående orättvisa, så finns det skäl till att man också kan behöva gottgöra i senare generationer, säger han.

Göran Collste Foto: Vogler/Wikimedia

Och en sådan skuld ärvs, enligt Göran Collste, även om man kan tycka att dåtidens kolonialmakt har lite gemensamt med dagens demokratiska stat:

– Det finns en identitet som går igen i historien, en historisk kontinuitet. På samma sätt som man kan vara stolt över insatser som ens eget land gjort men som man själv inte var med om, på samma sätt kan man ha skuld för något som skedde tidigare under historien.

Ytterligare en möjlig invändning är att slaveriet var tillåtet då och av många ansågs som moraliskt rimligt. Tillämpar vi inte våra nutida moraliska normer på en annan tids handlingar? En viktig juridisk princip är att man inte ska kunna dömas utifrån en lag som inte fanns när händelsen utspelades. Borde det då inte vara så inom etikens område också, att en handling som inte sågs som moraliskt förkastlig när den utfördes heller inte borde leda till en skuld när moralen senare förändras?

Vy över hamnen i Gustavia 1869. Foto: Carl Constantin Lyon/Sjöhistoriska museet

Göran Collste illustrerar varför det resonemanget inte håller med ett fiktivt exempel: En vit sydafrikan beter sig illa mot svarta under apartheid, men kommer senare i livet till insikt om att det han gjorde var fel:

– Då räcker det inte att säga att jag hade andra värderingar då, alltså kan jag strunta i det. Den rimliga reaktionen är att be om ursäkt och gottgöra dem för att jag betedde mig som en skitstövel då. Men man kan också ifrågasätta om moralen verkligen var så annorlunda då jämfört med idag. Det fanns även en samtida moralisk upprördhet över slaveriet med bland annat sockerbojkotter.

Göran Collstes bok ”Historisk rättvisa. Gottgörelse i en postkolonial tid” gavs 2018 ut på Daidalos förlag. Foto: Daidalos

Göran Collste nämner även den spanske prästen Bartolomé de Las Casas som redan på 1500-talet försökte väcka opinion mot det spanska folkmordet på Amerikas urfolk:

– Han ger uttryck för precis samma moraliska upprördhet som förmodligen vi hade känt om vi hade sett detta. Så de grundläggande moraliska reaktionerna tror jag inte nödvändigtvis är så olika.

– Det fanns filosofer som legitimerade kolonialismen och det fanns filosofer som var emot den, påpekar Göran Collste. I det avseendet är det inte så stor olikhet mot vår tid. Det finns tänkare i vår tid som försvarat folkmord, till exempel Förintelsen och folkmordet på bosniaker i det forna Jugoslavien.

Amnesty Press har varit i kontakt med Utrikesdepartementet för att få en kommentar om CARICOM:s krav på Sverige. UD:s pressjour svarar skriftligen att man ännu inte fått någon framställan från CARICOM och att man tar ställning i frågan först efter att en sådan inkommit. UD:s pressjour skriver också att ”svenska regeringen fördömer slaveri i alla dess former, historiska som nutida.”

Torbjörn Wester
[email protected]

Läs också
Uppdrag till Forum för levande historia att öka kunskapen om Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln och slaveriet (13 oktober 2021)

Nionde oktober: Minnesdag för den svenska slavhandelns offer (Mångkulturella almanackan 9 oktober 2014)

Läs mer från Amnesty Press Slaveriets historia i svensk bokutgivning (3 april 2008)

Slaveri då och nu (5 december 2007)

Fakta/Saint-Barthélemy

Huvudstad: Gustavia
Politik: År 1648 etablerade Frankrike en bosättning men 1784 såldes ögruppen till Sverige. Slaveriet var en del av ekonomin fram till 1847. Frankrike köpte tillbaka ön från Sverige 1878 efter en folkomröstning. Invånarna blev 1946 fullvärdiga franska medborgare och tillhörde Guadeloupe. År 2012 lämnade Saint-Barthélemy EU och har numera en status som OCT (”översjöiskt land och territorium”), vilket innebär en speciell relation till en medlemsstat inom EU. Ett lokalt parti,” Saint-Barth d’abord! ", anslutet till det franska gaullistpartiet Republikanerna, dominerar politiken.

Yta: 25 km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 10 000.

Fakta/Sverige och slaveriet i årtal

1649. En svensk handelsstation grundas i nuvarande Ghana och fram till 1663, då Nederländerna erövrar den, skeppas slavar härifrån.
1784. Sverige får köpa karibiska ön Saint-Barthélemy av Frankrike. Ön blir ett handelscentrum och en av många varor det handlas med är slavar. Drakoniska slavlagar införs för att kontrollera den svarta befolkningen på ön.
1805. Saint-Barthélemys gyllene period. Befolkningen har stigit till 6 000, en stor del slavar. Åtminstone 14 gånger 1804-06 angör skepp med slavar i lasten hamnen.
1807. Storbritannien beslutar att upphöra med transatlantisk slavhandel. Under de följande åren inför fler länder förbud.
1815. Sverige förbinder sig att förbjuda undersåtar att engagera sig i slavhandel. Men med svenska myndigheters goda minne fortsätter handeln i smyg på den lilla ön Fourchue som tillhör Saint-Barthélemy.
1830. Sverige inför dödsstraff för slavhandel. Men trots att slavhandeln till sist tynar bort så är fortfarande slaveriet som sådant tillåtet på Saint-Barthélemy.
1833. Storbritannien förbjuder även slaveriet, inte bara slavhandeln. Under de efterföljande åren blir hundratusentals slavar fria samtidigt som de forna slavägarna kompenseras med enorma summor.
1845. Efter långa riksdagsdebatter förbjuder även Sverige slaveriet. Fram till 1847 friköps de återstående 523 slavarna på Saint-Barthélemy.
1878. Sverige säljer tillbaka Saint-Barthélemy till Frankrike.

Fakta/CARICOM

Karibiska gemenskapen, Caribbean Community and Common Market, bildades 1973 av Barbados, Guyana, Jamaica och Trinidad och Tobago. CARICOM har sitt högkvarter i Guyanas huvudstad Georgetown och ytterligare elva länder har anslutit sig; Antigua och Barbuda, Bahamas, Belize, Dominica, Grenada, Haiti, Montserrat, Saint Lucia, Saint Kitts och Nevis, Saint Vincent och Grenadinerna och Surinam. Syftet är att främja ekonomisk integration och samarbete och samordna utrikespolitik,

Radiotips

I radioprogrammet ”Louis De Geer - svensk slavhandel i Afrika” från 2021 berättas om industrimannen Louis De Geer som var drivande när Sverige gav sig in i den transatlantiska slavhandeln på 1600-talet.

Där finns också ”Carl Bernhard Wadström - svensk slaverimotståndare” som efter en resa till Västafrika i slutet av 1700-talet vigde sitt liv åt att bekämpa den transatlantiska slavhandeln.