PRESSFRIHETENS DAG 2016: Turkiets journalister under allt hårdare tryck

Pressfriheten urholkas alltmer i EU-kandidatlandet Turkiet. Alltfler journalister åtalas. 31 sitter fängslade. Regeringen tvångsförvaltar kritiska medier och förvandlar dem till språkrör för det styrande AKP. Amnesty Press rapporterar från Istanbul.

reportage | 2016-05-03
Av: Bengt Sigvardsson
Günay Aksoy har arbetat som journalist och redaktör på Özgür Gündem i fyra år. Här står hon framför en poster på redaktionen med namn och bilder på tidningens medarbetare som har dödats.

Günay Aksoy har arbetat som journalist och redaktör på Özgür Gündem i fyra år. Här står hon framför en poster på redaktionen med namn och bilder på tidningens medarbetare som har dödats. Foto: Bengt Sigvardsson

På den turkisk-kurdiska tidningen Özgür Gündems redaktion i Istanbul hänger en stor poster med 51 foton på namngivna personer samt 24 namn utan bilder.

– Det är medarbetare på Özgür Gündem som har dödats sedan tidningen grundades 1992, berättar Günay Aksoy som har varit journalist och redaktör på tidningen i fyra år.

– Idag använder man sig istället av domstolar för att stoppa oss från att arbeta fritt, säger redaktören Davut Uçar som har jobbat på tidningen i 23 år.

Sedan sommaren 2015 har fler än 100 brottsutredningar inletts mot Özgür Gündem. Flera av dem har lett till åtal. Det är bara några stänk från vågen av rättsliga åtgärder som sköljer över medier och journalister i Turkiet. Idag ligger landet på plats 151 av 180 i Reportrar Utan Gränsers pressfrihetsindex.

– Allt pekar på att trycket kommer att öka på turkiska journalister och medier. Internationellt stöd är mycket viktigt för oss, men EU tiger av rädsla för att gå miste om ”flyktingavtalet” med Turkiet, säger Davut Uçar.

Davut Uçar är redaktör på dagstidningen Özgür Gündem. Han satt fängslad från slutet av 2011 till början av 2014 för att ha spridit terroristpropaganda.

Davut Uçar är redaktör på dagstidningen Özgür Gündem. Han satt fängslad från slutet av 2011 till början av 2014 för att ha spridit terroristpropaganda. Foto: Bengt Sigvardsson

Alltsedan Özgür Gündem grundades har tidningen råkat i trubbel för dess fokus på landets kurder och den väpnade konflikten mellan statsmakten och kurdiska PKK, som är terroristklassade av Turkiet, EU och USA. En artikel om kurdfrågan kan leda till åtal för brott mot antiterroristlagstiftningen.

Under årens lopp har Özgür Gündem mist utgivningstillståndet flera gånger. Davut Uçar var en av över 30 journalister på kurdiska medier som dömdes till fängelse i slutet av år 2011. Han släpptes i början av år 2014. Då rådde vapenvila med PKK sedan drygt ett år. En period utan anmälningar mot tidningen följde, men i juli 2015 brakade fredsförhandlingarna samman. Efter det har anmälningarna, framförallt om terroristpropaganda, åter hopat sig. Särskilt mot tidningens feministiska veckobilaga Binevs.
– Till och med en artikel om Rosa Luxemburg (tysk revolutionär som mördades 1919) blev ett domstolsfall, säger Günay Aksoy som är publiceringsredaktör för Binevs.

Sedan augusti 2014 är Recep Tayyip Erdoğan, från partiet AKP som haft makten sedan år 2002, Turkiets president. Under denna tid har lagen som stipulerar upp till fyra års fängelse för förolämpningar mot presidenten använts flitigt. I slutet av april hade cirka 1 850 förundersökningar om brottet inletts.
– En kritisk artikel om presidenten kan leda till åtal för ärekränkning. Ett personporträtt kan leda till att vi anklagas för att skriva positivt om terrorism, medan en artikel om militära operationer kan tolkas som att vi utpekar statliga institutioner som attentatsmål, säger Davut Uçar.

Günay Aksoy visar upp Özgür Gündems feministiska veckobilaga Binevs.

Günay Aksoy visar upp Özgür Gündems feministiska veckobilaga Binevs. Foto: Bengt Sigvardsson

Özgür Gündem har även attackerats i regeringsvänliga medier. Redaktionen har fått flera hot.
– Naturligtvis är vi oroliga men vi har vidtagit en del säkerhetsåtgärder. Som att aldrig ta samma väg till och från jobbet, säger Davut Uçar.

Tiderna är tuffa, men Davut Uçar säger att ingen på redaktionen tillämpar självcensur. – Men ibland rådgör vi med journalisterna innan deras artiklar publiceras. I vissa fall kan man kanske uttrycka samma sak med andra ord, säger Davut Uçar.

En bit från redaktionen har människorättsadvokaten Eren Keskin sitt kontor. Sedan drygt tre år tillbaka är hon en av Özgür Gündems chefredaktörer. Flera av rättsprocesserna mot tidningen riktar sig direkt mot henne, bland annat för terrorpropaganda. Hon riskerar fängelsestraff och är sedan början av april belagd med utreseförbud. Hon anser att den turkiska konstitutionens garantier om press- och yttrandefrihet är tomma ord.

– Det har alltid funnits röda linjer som inte får överträdas. Hit hör landets säkerhet. Den står över yttrandefriheten, säger Eren Keskin.
Vad som är hot mot landets säkerhet är öppet för tolkning i domstolarna. Likaså är många andra lagar, till exempel paragraf 301 som förbjuder förtal av ”turkiskhet”. Journalister har dömts till fängelse enligt den lagen när de belyst folkmordet på armenierna och andra kristna grupper under första världskriget.. Turkiet erkänner inte folkmordet.

– Det finns många ämnen som man inte kan prata offentligt om, därmed finns det ingen yttrandefrihet, säger Eren Keskin .

Journalister som åtalas är tämligen chanslösa.

– Domstolarna i Turkiet har aldrig varit självständiga. De har alltid varit kopplade till andra organisationer. Tidigare var det militärmakten, men det ändrade sig med Erdoğan. Men idag är domstolarna tvehövdade. De jobbar både för den djupa staten (armé och säkerhetstjänst) och för Erdoğan, säger hon.

Människorättsadvokaten Eren Keskin är en av dagstidningen Özgür Gündems chefredaktörer. Hon är belagd med reseförbud och riskerar fängelse.

Människorättsadvokaten Eren Keskin är en av dagstidningen Özgür Gündems chefredaktörer. Hon är belagd med reseförbud och riskerar fängelse. Foto: Bengt Sigvardsson

Eren Keskin menar att när AKP kom till makten, efter årtionden av regeringar där militären och det nationella säkerhetsrådet hade ett stort inflytande, trodde partiet på folklig makt. Partiet började ändra riktning 2012 - 2013 då det hamnade på kollisionskurs med sin allierade, den sunnimuslimska Gülen-rörelsen, som hade växt sig allt starkare.

I slutet av år 2013 avslöjades en korruptionshärva som fällde flera AKP-ministrar. Gülen-rörelsen hade fingrar med i avslöjandet och terroristförklarades sedan. Efter det menar Eren Keskin att AKP och ”den djupa staten” närmade sig varandra. Den djupa staten brukar beskrivas som högre officerare och ämbetsmän som anser sig stå över valda instanser som parlamentet.

– Och trycket mot press- och yttrandefriheten hårdnade, säger hon.

Eren Keskin tror att den djupa staten tryckte på regeringen att avbryta fredsprocessen med PKK efter valet i juni 2015 då HDP (Folkets demokratiska parti) fick 13 procent av rösterna och kom in i parlamentet. HDP, som har stort stöd bland kurder och turkiska vänsteranhängare, klassar inte PKK som terrorister.
– När HDP blev för starka avbröts fredsprocessen, säger Eren.

Niyazi Dalyanci har varit journalist sedan 1965 och sitter i styrelsen för Turkiska Journalistföreningen (TGC).

Niyazi Dalyanci har varit journalist sedan 1965 och sitter i styrelsen för Turkiska Journalistföreningen (TGC). Foto: Bengt Sigvardsson

I november 2015 hölls nyval. HDP backade något, men behöll sina platser i parlamentet. På ett kafé vid Taksim-torget i centrala Istanbul träffar jag Niyazi Dalyanci. Han har ingen plats i parlamentet men däremot i styrelsen för Turkiska Journalistföreningen (TGC). Han började jobba som journalist år 1965 och säger att idag används en uppsjö av lagar för att tysta och kontrollera medier.

– Spioneri är till exempel en aktuell anklagelse mot journalister, säger han.

Förstasidan som skakade den turkiska regeringen. Den 29 maj 2015 presenterade Cumhuriyet bevis för att den turkiska säkerhetstjänsten skickar vapen till islamistiska rebeller i Syrien.

Förstasidan som skakade den turkiska regeringen. Den 29 maj 2015 presenterade Cumhuriyet bevis för att den turkiska säkerhetstjänsten skickar vapen till islamistiska rebeller i Syrien. Foto: Cumhuriyet

Den 29 maj 2015 publicerade dagstidningen Cumhuriyet en artikel och bilder om att den turkiska säkerhetstjänsten levererade vapen till extremistgrupper i Syrien. President Erdoğan sade offentligt att individen som rapporterade om detta ”kommer att få betala ett högt pris”. I november arresterades Cumhuriyets chefredaktör Can Dündar och byråchefen i Ankara, Erdem Gül. De anklagades för att vara medlemmar i en terroristorganisation, spionage och för att ha avslöjat konfidentiella dokument. De släpptes i februari 2016 efter att Högsta Domstolen fastslagit att de var otillbörligt frihetsberövade.

– Men Erdoğan sade att han inte accepterade domslutet, säger Niyazi Dalyanci .

Rättegången mot Dündar och Gül skulle ha återupptagits den 22 april men har nu skjutits fram till den 6 maj

Domstolar kan även sätta medier under tvångsförvaltning. Detta skedde med dagstidningen Zaman, som hade band till Gülen-rörelsens ledare Fethullah Gülen, i början av mars. Inom loppet av något dygn förvandlades den från en regeringskritisk tidning till en regeringssmickrande publikation.

– Samma sak hände med dagstidningen Bugün och deras TV-station Kanal Turk förra året. När de sattes under förvaltning sparkades journalisterna och i år lades både tidningen och TV-kanalen ned, säger Niayzi Dalyanci.

Vid sidan om detta finns en statlig fond för att skydda medborgarnas tillgångar i turkiska banker.
– Om en bank anses misslyckas med att skydda tillgångarna tar fonden över banken. En del affärsmän som äger banker är även ägare till mediebolag. Medier har tagits över på detta sätt och sedan sålts till affärsmän som står regeringen nära, säger Niyazi Dalyanci.

I slutet av mars lade den tidningen Radikal ned efter 20 år. Den officiella förklaringen var finansiella problem. Andra misstänker att ägaren Doğan-gruppen, som även äger CNN-Turk och dagstidningen Hürriyet, inte ville riskera åtal på grund av tidningens frispråkighet. Det blev nämligen en dyr historia när gruppen hamnade inför domstol 2009.

– Doğan-gruppen hade sålt andelar i medieproduktionen till tyska Springer-koncernen. Då satte regeringen skatteinspektörer på den, säger Niyazi Dalyanci. Gruppen åtalades och dömdes för skattebrott.

– Bötesstraffet var högre än Doğan-gruppens alla finansiella tillgångar, säger Niyazi Dalyanci.

Turkiska journalister riskerar idag åtal och fängelse.

Turkiska journalister riskerar idag åtal och fängelse. Foto: Bengt Sigvardsson

Journalisterna riskerar med andra ord inte bara att åtalas för hur de formulerar sig. De kan ställa hela deras redaktions framtid på spel. Därmed är det kanske inte så konstigt att en kvinnlig journalist, som jag träffar på en restaurang i Istanbul, vill vara anonym. Hon jobbar på en tidning som ”aldrig har varit särskilt regeringskritisk”.

– Men på senare tid har utrymmet för vad vi kan skriva krympt även där, säger hon.

På hennes redaktion finns en person vars enda uppgift är att hålla koll på vad som skrivs.

– Jag skulle inte ens vilja kalla det för censur eftersom artiklarna inte behöver censureras, säger hon.

På turkiska journalistförbundet (TGS) i Istanbul träffar jag dess president, Uğur Güç.
– Sedan 2010 har över 300 turkiska journalister fängslats. Idag sitter 31 av dem i fängelse. De flesta har dömts för att vara terrorister i orättvisa rättegångar. Deras enda brott är vad de har skrivit. Enda bevisen mot dem är deras texter. De är journalister, inte terrorister, säger han upprört.

 Uğur Güç är ordförande i Turkiska Journalistförbundet (TGS)

Uğur Güç är ordförande i Turkiska Journalistförbundet (TGS) Foto: Bengt Sigvardsson

Uğur Güç berättar vidare att hot mot kritiska journalister är vanligt. Självcensuren breder ut sig på redaktionerna. Detta, i kombination med att de flesta medierna ägs av regeringsvänliga krafter, har enligt Uğur Güç lett till att tidningsupplagorna rasar. Framförallt efter Gezi-protesterna i Istanbul, sommaren 2013. De utbröt i protest mot planer på att anlägga ett köpcenter i Gezi-parken, men utvecklades till regeringskritiska demonstrationer som spred sig över landet. Händelserna fick magert utrymme i turkiska medier.
– Efter Gezi-protesterna litar folk mer på vad de läser på sociala medier än i tidningar, säger Uğur Güç.

Även många webbsidor har emellertid blockerats i Turkiet. Uğur Güç är övertygad om att regeringens mål är att total kontroll över medierna.
– Och det är inte bara i Turkiet som yttrandefriheten hotas. Kolla på Tyskland, säger han.

Manifestation i Istanbul den 24 april 2016, till minne av folkmordet på armenierna och andra kristna grupper i Turkiet som inleddes 1915. Turkiet vägrar erkänna det som ett ”folkmord” och journalister som skriver om det riskerar fängelse.

Manifestation i Istanbul den 24 april 2016, till minne av folkmordet på armenierna och andra kristna grupper i Turkiet som inleddes 1915. Turkiet vägrar erkänna det som ett ”folkmord” och journalister som skriver om det riskerar fängelse. Foto: Bengt Sigvardsson

Efter påtryckningar från Turkiet öppnade Tysklands förbundskansler Angela Merkel ett åtal mot den tyske komikern Jan Böhmermann i mitten av april för att ha gjort narr av Erdoğan. I slutet av samma månad försökte den turkiske ambassadören i Sverige stoppa TV4 från att sända dokumentären ”Seyfo 1915 - det assyriska folkmordet”. I samma veva greps den nederländske journalisten Ebru Umar i Turkiet för att ha skrivit - och twittrat - en kritisk artikel om Erdoğan. Uğur Güç ser mörkt på framtiden för pressfriheten i Turkiet.

– Som det ser ut nu finns bara två alternativ för att det ska bli bättre; antingen måste AKP avgå eller gå in på frihetens väg, konstaterar Uğur Güç.

Bengt Sigvardsson
bengt.reporting@gmail.com

Självcensur och alltfler regeringskontrollerade medier leder till att folk förlitar sig mer på det som skrivs på sociala medier än i tidningarna.

Självcensur och alltfler regeringskontrollerade medier leder till att folk förlitar sig mer på det som skrivs på sociala medier än i tidningarna. Foto: Bengt Sigvardsson

Läs mer om Turkiet från Amnesty Press

Turkiet: 2 000 rättsfall mot personer som anklagas för att ha skymfat Erdoğan (26 april 2016)

Turkiet stängde grinden vid manifestation för yttrandefrihet (25 april 2016)

Vart är Turkiet på väg? (nummer 1/2016)

Nio år sedan Hrant Dink mördades: 2 000 i minnesmanifestation i Istanbul (19 januari 2016)

Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet (23 april 2015)

Kurder vill leda kampen för ett mer demokratiskt Turkiet - Amnesty Press rapporterar från Diyarbakir (5 mars 2013)

Jag bokar nästa resa till Istanbul (27 november 2012)

Åter till 1915 (2 augusti 2012)

Yttrandefriheten sitter trångt i Erdogans Turkiet - ”70 journalister och författare fängslade” (15 juni 2011)

När bokstaven W blir en fråga om mänskliga rättigheter (6 oktober 2009)

Kampen för pressfrihet i Turkiet (5 juli 2007)

Läs mer om Pressfrihetens dag 2016 från Amnesty Press

PRESSFRIHETENS DAG 2016: Journalistik förenad med livsfara i terrorns Pakistan (3 maj 2016)

PRESSFRIHETENS DAG 2016: Hot och våld mot kvinnliga journalister stryper pressfrihet (3 maj 2016)

Läs också
Internationella Pressfrihetsdagen - Amnesty uppmärksammar fängslade journalister (Amnesty International 3 maj 2016)

reportage | 2016-05-03
Av: Bengt Sigvardsson