ALMEDALEN2015: Ny svensk strategi för Syrien – grannländernas börda ökar

Upproret i Syrien har sedan det inleddes våren 2011 övergått till ett fullskaligt inbördeskrig. Med ett förlamat världssamfund har många svårt att se ett slut på kaoset. Samtidigt står världen inför den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Vid ett välbesökt seminarium arrangerat av Rädda Barnen diskuterades på torsdagen Sveriges nya Syrienstrategi.

reportage | 2015-07-06
Av: Andrea Pettersson
Katarina Bergehed, Amnesty, Elisabeth Dahlin, Rädda Barnen, Ewa Werner Dahlin, Sida, Robert Rydberg, Utrikesdepartementet

Katarina Bergehed, Amnesty, Elisabeth Dahlin, Rädda Barnen, Ewa Werner Dahlin, Sida, Robert Rydberg, Utrikesdepartementet Foto: Annie Beckman

Majoriteten av flyktingarna från Syrien är antingen internflyktingar eller bosatta i grannländerna Libanon, Turkiet och Jordanien. Det är också här mycket av biståndet måste förläggas, det är panelen på Rädda barnens samtal om Sveriges nya Syrienstrategi enig om.

– Vi måste bygga motståndskraft i grannområdet. Vissa partier har under veckan pratat om att hjälpa på plats – på plats finns inte längre, säger Elisabeth Dahlin, generalsekreterare för Rädda Barnen.

Elisabeth Dahlin har besökt flera syriska flyktingläger i Libanon och hennes största oro är ungdomarna. Hälften av de syriska flyktingbarnen går inte i skolan och hon ser tonåringar som den största riskgruppen.

– 13-16-åringar har levt fyra år på flykt utan utbildning och arbete. Det är stor risk att de radikaliseras. De utgör en krutdurk, konstaterar hon.

Robert Rydberg, enhetschef på utrikesdepartementets avdelning för Mellanöstern och Nordafrika, MENA, och Ewa Werner Dahlin, avdelningschef för Asien, Nordafrika och humanitärt bistånd på Sida poängterar skillnaden mellan humanitär hjälp och utvecklingsstöd.

Katarina Bergehed, Amnesty och Elisabeth Dahlin, Rädda Barnen.

Katarina Bergehed, Amnesty och Elisabeth Dahlin, Rädda Barnen. Foto: Annie Beckman

Strategin, menar de, bör fokusera på hela MENA-regionen, speciellt på Syriens grannländer, medan det humanitära biståndet ska vara behovsanpassat. Dock samspelar de två säger Ewa Werner Dahlin och poängterar att flyktingströmmarna i vissa fall är konfliktskapare i sig. Katarina Bergehed, Syriensamordnare på svenska Amnesty, instämmer:

– 95 procent av flyktingarna befinner sig i Syriens grannländer, det leder till konsekvenser och tryck på infrastrukturen. Det finns en risk att konflikten sprider sig till ett större område.

Katarina Bergehed tar fördubblade hyror i Libanon som ett exempel och menar att exploateringen av syriska flyktingar och de prishöjningar som det medför bäddar för ett stort missnöje hos den libanesiska befolkningen.

En betydligt positivare aspekt av utvecklingssamarbete som lyfts upp är att stödja det syriska civilsamhället som under Assadregimen tystats men som under upproret sakta växt fram. Det gällde framför allt under år 2011 då protesterna till största delen var civila. Sidas Ewa Werner Dahlin berättar att man varit i kontakt med bland andra kvinnoorganisationer som verkar i både Libanon och Syrien och som är övertygade om att det går att göra skillnad med omvärldens stöd och pengar.

Bistånd, humanitär hjälp och utvecklingsstrategier diskuteras flitigt, men diskussionen om en politisk lösning på konflikten lyser med sin frånvaro. Amnestys Katarina Bergehed kommenterar till Amnesty Press:

– Jag tycker framförallt att det är viktigt att para en långsiktighet vad det gäller bistånd med en stark politik i frågan. Den stora frågan är ju fortfarande de extrema människorättskränkningar och brott mot mänskligheten som varje dag pågår. Så länge det inte upphör så når man bara en viss bit.

En Amnestydelegation besöker syriska flyktingar i Bekaadalen i Libanon

En Amnestydelegation besöker syriska flyktingar i Bekaadalen i Libanon Foto: Ali al Sheikh Khedr/ Amnesty International

Hon efterlyser ökat svenskt engagemang i de initiativ som skapats för att sätta starkare press på FN:s säkerhetsråd, något som skulle kunna leda till att Syrien blir ett fall för internationella brottmålsdomstolen, ICC.

– Där tycker jag att den svenska rösten har lyst med sin frånvaro. Man har ofta resonerat som så att det inte är läge för det här nu, man vill inte måla in regimen i ett hörn, säger hon och tillägger.

– Dagligen ser vi oljefatsbombningar, man bombar sin egen civilbefolkning så vad är det egentligen för hörn man åsyftar? Det är en självklarhet att de ansvariga i slutändan måste ställas till svars och jag tror att det är viktigt för att man över huvud taget ska kunna prata om ett framtida Syrien. Den här typen av brott ska ingen regering eller väpnad styrka kunna begå mot en befolkning.

Andrea Pettersson
a_pettson@hotmail.com

Amnesty Press i Almedalen
ALMEDALEN2015: Hårda angrepp från Nordea mot Amnesty – ”ni har fel om Nigerdeltat” (6 juli)

ALMEDALEN2015: Romers rättigheter väger lätt i EU (5 juli)

ALMEDALEN2015: Naturresurserna – en förbannelse för Västsahara? (3 juli)

ALMEDALEN2015: ”Sverige måste gå före” när det gäller lagliga vägar in i Europa (2 juli)

ALMEDALEN2015: ”Tragedin har blivit en juridisk rutin” (2 juli)

ALMEDALEN2015: Vild debatt om den svenska abortlagen (1 juli)

ALMEDALEN2015: Hopp om förändrad abortlag i Irland (1 juli)

ALMEDALEN2015: Vapenexportutredningen – handel som vanligt eller demokratikriterium som gör skillnad? (30 juni)

reportage | 2015-07-06
Av: Andrea Pettersson