"Omvärlden bryr sig inte om aids"

reportage | 2005-12-01

Den 30 november, dagen innan den internationella aidsdagen, besökte professor Lars Olof Kalling ABF-huset för att ge sin bild av den växande aidsepidemin. Istället för att blint förlita sig på ett medicinskt genombrott måste politiska ledare engagera sig och leda folket mot ökad medvetenhet menade han.

Lars Olof Kallings, professor i medicinsk mikrobiologi, var inbjuden av Palmecentret i Stockholm för att samtala kring sin nya bok Den yttersta plågan - aids. Som FN:s generalsekreterare Kofi Annans speciella sändebud för aids i Östeuropa har han länge arbetat för att lyfta upp sjukdomen på den nationella och internationella dagordningen. Det finns ingen tid att förlora, säger han. Över 40 miljoner människor är just nu smittade och 3 miljoner, varav en sjättedel barn, har dött hittills i år. Virusets epicentrum har förflyttat sig från Afrika till forna Sovjetunionen, Indien och Kina där antalet smittade ökar explosionsartat.
- Omfattningen av aids är alldeles oerhörd, men omvärlden bryr sig inte. Under 1980-talet var frågan på allas läppar, men idag är ungdomarna mer oförsiktiga och på politisk nivå vågar man inte röra i frågan. I vårt grannland Ryssland finns 860 000 smittade, men hur ofta talar Göran Persson om hiv och aids? frågar Lars O. Kalling åhörarna.

Thomas Hammarberg (t.v.) var mycket imponerad av Lars Olog Kallings bok Den yttersta plåga - aids.

De organisationer och kliniker som de senaste 20 åren kämpat för att höja medvetenheten om säkert sex har på bara några år fått en mäktig motståndare - den amerikanska kristna högern. President Bush förbjuder att federala pengar spenderas på organisationer och kampanjer som kan förknippas med familjeplanering, det vill säga kondomer och abort. Resultatet är att organisationer som varit framgångsrika i sitt arbete förlorat stora delar av sina anslag.
- Istället har Bush beslutat att pumpa in 15 miljarder dollar i kristna organisationer som stödjer avhållsamhet. En lösning jag inte finner särskilt realistisk. Det är beklagligt att aidsfrågan används som slagträ i den politiska debatten, säger Kalling.
Thomas Hammarberg, generalsekreterare på Palmecentret, avbryter och frågar professorn hur han ser på den katolska kyrkans och Vatikanens agerande.
- Ja, de står för samma värderingar som den amerikanska regeringen, men man ska komma ihåg att katolska kyrkan är världens största vårdorganisation och har förnämliga sjukhus världen över. Verkligheten är inte svart eller vit. Det som är intressant är snarare att aidsfrågan skapat en annars ohelig allians. USA, Vatikanen och Egypten tycker nämligen lika i frågan.

Man vet idag att aids har en kvinnas ansikte som Kalling uttrycker det. De flesta som smittas är flickor och kvinnor eftersom de i många kulturer inte kan säga nej till sex utan att riskera misshandel eller att bli utslängd från hemmet. Det senare kan tyckas som ett bättre alternativ än att smittas, men livet på egen hand är svårt eftersom kvinnor i många länder saknar både arvsrätt och möjligheten att ta banklån. De kvinnor som inte själva smittas måste stanna hemma och vårda sjuka familjemedlemmar vilket får svåra nationalekonomiska konsekvenser.
- Kvinnorna bär upp livsmedelsproduktionen i många länder och när de blir sjuka eller måste stanna hemma töms åkrarna på arbetskraft. Landet Lesotho kommer till exempel inte överleva som ordnad stat med dagens aidsutveckling, säger Kalling.

Trots att professorn beskriver situationen som djupt allvarlig så finns det ljusglimtar som ger honom hopp. Under ett möte med president Viktor Jusjtjenko i Kiev blev Kalling positivt överraskad över ledarens engagemang att minska hiv-spridningen i Ukraina:
- Det är så viktigt att politiska ledare vågar prata om aids utan rädsla att framstå som politiskt inkorrekta. När de gör det ökar också medvetenheten bland befolkningen. Uganda är ett lysande exempel på att öppenhet ger resultat. Där har president Museveni lyckats få ner antalet smittade kvinnor från 30 till 6 procent.
Det är uppenbart att han sätter större tilltro till folkrörelsens förmåga och politiska initiativ än medicinska genombrott:
- Vi människor tror alltid att det finns en teknisk lösning på allt. Det är vår religion. Det finns en risk med att luta sig tillbaka och blint lita på att vetenskapen tar hand om problemet. Vi kanske måste acceptera att vi inte kan utveckla ett vaccin mot hiv och aids, och istället måste lägga större resurser på aktivt förebyggande arbete.

Emmy Magnusson
Frivillig, Amnesty Press

reportage | 2005-12-01