Tystade författare får en röst

Reportage | 2006-09-27
Även publicerad i AmnestyPress #3/2006

Edinburgh International Book Festival gästas varje år av aktuella författare från hela världen. Men det finns författare som inte kan komma till Skottland; författare som inte blir publicerade, som fängslas, sätts i husarrest eller torteras för att det de skriver inte tolereras.

– Vissa länder ordnar kulturfestivaler, andra utmärker sig för att de är bra på fotboll. Sedan finns det länder som gör sig kända för sina diktatoriska system och genom att kränka mänskliga rättigheter. Tråkigt nog är det ett sådant land jag kommer ifrån.

På världens största litteraturfestival ges tystade författare en röst.

Hamid Ismailov flydde från sitt hemland Uzbekistan 1994 och bor nu i London där han jobbar på BBC. Han har kommit till festivalen för att prata om sin debutroman men deltar också i Amnestys uppläsningsserie »Imprisoned writers«, där fängslade författare ges en röst.

Ismailov fortsätter sitt anförande med att berätta om sin landsman, författaren Mamadali Mahmudov som 1999 dömdes till tio års fängelse för olagligt innehav av en förbjuden tidning och för att offentligt ha förolämpat Uzbekistans president. Hamid läser ett avsnitt ur en text av Mahmudov. Sedan kommer nästa författare upp på scenen:
– Jag ska läsa en text av en kubansk journalist…
Kväll efter kväll under festivalens sjutton dagar pågår uppläsningarna av texter vars författare utsätts för förföljelse i sina hemländer.

Rosemary Burnett är generalsekreterare för skotska sektionen av Amnesty International. Hon berättar att det nu är elfte året i rad som man ordnar sina uppläsningar på den internationella bokfestivalen:

– Rent praktiskt fungerar det så att alla författare som kommer till festivalen blir tillfrågade om de vill ställa upp. Vi från Amnesty letar upp och sammanställer en kort information om de fängslade författarna och ett lagom långt utdrag ur deras verk.

Det är ett ganska omfattande arbete. I år har Rosemary haft god hjälp av sin assistent, volontären Emily Cross, som suttit på sin fritid och letat information och texter på nätet.

Rosemary Burnett, generalsekreterare i skotska Amnesty.

– Jo, det har ju blivit en del jobb, säger Emily. Men jag hinner med annat också. I genomsnitt har jag nog inte ägnat mer än kanske tre timmar om dagen det senaste halvåret åt det här. Vi hittar en hel del av »våra« författare på internationella PEN-klubbens hemsida. I år blir det sextiofyra olika skribenter från trettio länder som får sina texter upplästa.

Varje år uppmärksammas dessutom en speciell författare vars rättigheter blivit kränkta. I år gäller kampanjen den kinesiske journalisten Shi Tao som dömts till tio års fängelse. Han hade 2004 i ett e-postbrev citerat direktiv som utgått till kinesiska journalister om bevakningen av en fredlig minneshögtid över massakern på Himmelska fridens torg 1989. Direktivet gick ut på att man inte skulle rapportera alls.

I samband med varje Amnesty-arrangemang under hela festivalen informerar man om Shi Tao och publiken uppmanas att skicka ett brev till Kinas regering och kräva att Shi Tao blir frigiven. Amnesty riktar också kritik mot e-postleverantören Yahoo som lämnat ut information från Shi Taos e-postkonto till den kinesiska regeringen.
Vid ett par tillfällen har det genom åren hänt att tidigare års kampanjfångar blivit frigivna och senare kommit och gästat festivalen.

– Vi kan ju aldrig veta om de blivit frigivna just tack vare vårt arbete, men det har varit en väldigt stark upplevelse när de kommit hit, säger Rosemary.
Under augusti pågår även konst-, musik- och teaterfestivaler i Edinburgh. Rosemary och Emily är fulla av idéer om hur man skulle kunna samarbeta med fler av dem för att belysa frågor om mänskliga rättigheter. Nytt för i år är att Amnesty är med och arrangerar konstutställningen »Armour Boys« på Royal Scottish Academy och en utställning på temat barnsoldater på Museum of Childhood.

– Man vill ju gärna ha med något nytt varje år, säger Rosemary.

Text och bild: Sara Griberg

Reportage | 2006-09-27
Även publicerad i AmnestyPress #3/2006