Fängelsepräster tar upp kampen mot dödsstraffet

reportage | 2005-10-10

Birgitta Winberg, ny ordförande för Världsorganisationen för fängelsepräster, vill fokusera på mänskliga rättigheter under sin mandatperiod.
- Överst på listan står avskaffandet av dödsstraffet, säger hon.

Solidaritet med de allra svagaste. Att stå sida vid sida med samhällets mest utsatta grupp. Så beskriver Birgitta Winberg sitt arbete som fängelsepräst. Under flera år har hon samtalat med fångar, vissa dömda till livstid, i Stockholms fängelser. Hon påpekar att det finns mycket som kan förbättras i Sverige, som mer humana häktningstider och förbud mot isolering, men de största utmaningarna möter hon internationellt.

Som styrelseledamot i Världsorganisationen för fängelsepräster, IPCA, har hon under tio år kommit i kontakt med de ständiga kränkningarna mot de mänskliga rättigheterna i fängelser världen över. I augusti valdes hon så till organisationens första kvinnliga ordförande och de närmste fem åren ska hon leda sina kollegors arbete och kampen för varje fånges enskilda rättigheter.
Rätten till en korrekt juridisk prövning.
Rätten att praktisera sin religion.
Rätten att inte misshandlas eller torteras.
Och rätten att inte dödas i statens namn.

- Vad är det för en civilisation som bestraffar mördare med mord? Fullständigt absurt! tycker Birgitta Winberg.

IPCA har sedan starten år 1985 haft kampen mot dödsstraff som en del av sitt uppdrag, men Birgitta Winberg tänker prioritera frågan under sin mandatperiod.
- Du skall icke döda, så står det i Bibeln. Endast Gud har rätt att ge och ta liv. Jag begriper inte hur ett samhälle kan försvara att man bestraffar mord, den största synden av alla, med mord. Det är ett fullständigt absurt resonemang som jag inte kan acceptera, säger hon.
Och det finns mycket som behövs göras. Trots ihärdigt arbete från organisationer och människorättsförsvarare har antalet avrättningar och dödsdomar stigit de senaste åren. Enligt en rapport från Amnesty avrättades 3 800 människor och 7 400 dömdes till döden under 2004.

IPCA gör regelbundna resor till länder där man vet att fångarna utsätts för kränkningar och övergrepp i försök att påverka myndigheterna. Birgitta förklarar att de sällan får insyn i de dödsdömdas vardag, de nationella myndigheterna bjuder bara in dem till de bästa, mest humana anstalterna.
- Jag tror inte det handlar om en ovilja att samarbeta, snarare en skam över att det egna landet kanske inte är så demokratiskt som man skulle vilja. Vi får den information vi behöver från annat håll, via vårt kontaktnät vet vi hur den verkliga situationen ser ut.

- Vi följer de dödsdömda till dödsskuggans dal, någon måste ju göra det, säger Birgitta Winberg.

Resan till Jamaica minns hon extra tydligt. Under ett besök i en öppen anstalt utanför Kingston kunde delegationen på avstånd se de dödsdömda i deras celler.
- De klängde som djur i hönsnätet för att se vad som hände på gården. Djur i bur. Det var en fruktansvärd syn.
De dödsdömda som får praktisera sin religion och träffa en andlig ledare tillhör den lyckligt lottade skaran, då många länder inte tillåter den typen av aktivitet. För fången betyder mötet med fängelseprästen en dyrbar timme av stöd och förtröstan, stunder som Birgitta säger ställer stora krav på den som lyssnar:
- Föreställ dig ångesten, ilskan och sorgen som dessa känner. Rädslan för det som väntar och saknaden av nära och kära. Dessa känslor är så intensiva hos dem som väntar på döden vilket skapar en väldigt spänd arbetsmiljö för prästerna. Att sedan förbereda fången på döden och sitta med under avrättningen är mer än vad de flesta orkar med.
Själv skulle hon inte ta ett sådant uppdrag.
- Aldrig, jag skulle känna mig som en del av det system som rättfärdigar att man tar en annan människas liv.

Framöver fortsätter IPCA sitt arbete med att övervaka världens fängelser och kritisera övergrepp. Trots att samtal med ministrar och tjänstemän kan kännas otillräckliga i stunden tror Birgitta att det är det mest effektiva sättet att uppnå förändring.
- Vi kan inte kliva in, slå näven i bordet och kräva förändring. Nationellt är det mycket känsliga frågor vi vill diskutera. Genom att diplomatiskt förklara vad vi finner är fel kan vi börja kommunicera problemen.
Som ordförande är Birgitta Winberg öppen för nya arbetssätt som att i större utsträckning samarbeta med andra organisationer, däribland Amnesty International.
- Lidandet i världen är enormt och det finns oändligt mycket som behövs göras. Om vi förenar oss, alla som arbetar för att allas rättigheter ska respekteras, blir vi ännu starkare och kan uträtta så mycket mer.

Emmy Magnusson
Praktikant, Amnesty Press och media

reportage | 2005-10-10