Helsingforskommittén – nästa måltavla i Vitryssland

reportage | 2004-05-01

2003 blev ett svart år för dem som arbetar för mänskliga rättigheter i Vitryssland. Landets regering skröt i början av året med att 51 enskilda MR-organisationer hade stängts förra året, bland dem Vjasna.

Den enda större organisation som fortfarande arbetar lagligt är vitryska Helsingforskommittén, BHC.

– Om myndigheterna beslutar att stänga oss kommer vi att fortsätta arbeta utan registrering, lovar Aleh Hulak.
Han är verkställande direktör i BHC, vilket kan jämföras med generalsekreterare, och har varit med från början i BHC.

Aleh Hulak

I januari meddelade de vitryska skattemyndigheterna att de funnit att BHC skulle betala närmare en miljon kronor i skatt på bidrag som organisationen fått från EU. Summan har senare sänkts men det rör sig fortfarande om cirka en halv miljon kronor som BHC kan bli skyldigt att betala. I förlängningen kan också ledande medlemmar i BHC hotas av fängelsestraff som enskilda personer med straff på maximalt sju års fängelse.

– Myndigheterna gjorde ingen hemlighet av att de handlade på order uppifrån, berättar Aleh Hulak. Vi har lämnat in en begäran att beslutet om ekonomiska sanktioner skall ogiltigförklaras och hoppas att det kommer upp någon gång i maj.
Hittills har dock ingen MR-organisation lyckats få rätt i domstolarna, som allmänt anses kontrollerade av Lukasjenka.

– I dagens Vitryssland ligger den verkställande, lagstiftande och dömande makten hos presidenten, säger Aleh Hulak. Trots att konstitutionen talar om demokrati är Vitryssland ingen demokrati.

Enligt Aleh Hulak är det nuvarande skattemålet mot BHC orimligt då myndigheterna hävdar att skatt ska betalas på EU-pengar som enligt avtal mellan Vitryssland och EU ska vara skattefria.

President Lukasjenka har sedan presidentvalet 2001 ytterligare stärkt sin kontroll över landet. Oberoende organisationer är utsatta för ett hårt tryck och allt fler självständiga tidningar har stängts. Den som opponerar sig riskerar också att hamna hos polisen och kortare fängelsestraff fungerar som en varningssignal.
Aleh Hulak berättar att man nu förbereder en förändring av anställningskontrakten inom den offentliga sektorn i landet. I fortsättningen kommer anställningstiden bli tidsbegränsad och det kommer inte finnas någon skyldighet att förklara varför en anställd förlorar jobbet.

– Detta innebär att staten också kan använda detta som en indirekt påtryckning i samband med parlamentsvalet i höst, varnar Aleh Hulak.
Han talar om hur en atmosfär av rädsla alltmer sprids i Vitryssland. Statens tryck gör att rädslan finns inom alla skikt i samhället.
– Men det går inte att låta rädslan ta över. Vi måste fortsätta arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Aleh Hulak.

1989 var Aleh Hulak färdigutbildad som jurist vid universitetet och när demokratiseringen av landet inleddes 1990-91 gick han in som medlem i det socialdemokratiska partiet i staden Pinsk.

– Det var en romantisk period, minns han. Då, i samband med Sovjetunionens upplösning, trodde vi att en demokratisk utveckling skulle lyckas.
När Lukasjenka dök upp 1994 fanns det många som trodde på honom som en frisk, ung kraft i politiken. Men Aleh Hulak säger att han redan från början ansåg att Lukasjenka var en obehaglig populist som spelade på människors lägsta känslor. Och han beklagar att de som då stod nära Lukasjenka inte använde sig av möjligheterna att påverka utvecklingen åt ett annat håll.

När Helsingforskommittén bildades i Vitryssland 1995 var Aleh Hulak med och grundade den regionala avdelningen i Pinsk. 1997 flyttade han till huvudstaden Minsk och började jobba på huvudkontoret. BHC blev 1997 medlem i IHF, den internationella federationen av Helsingforskommittéer och idag har man cirka 500 medlemmar och 13 regionala kontor.

BHC ger hjälp åt enskilda personer och förra året vände sig 3 000 personer till BHC för att få hjälp. Man försöker också påverka lagstiftning och genomföra MR-utbildning i samhället. Vid presidentvalet 2001 kunde BHC se till att det fanns 2 000 valobservatörer på plats runt om i landet.

Vad kan då Sverige och EU göra för att stödja en demokratisk utveckling i Vitryssland?

– Europa kan göra mycket, svarar Aleh Hulak. Ni kan ge finansiellt stöd till dem som arbetar för mänskliga rättigheter. Och ni kan ge utbildning till det civila samhället. Ni ska utveckla kontakterna med Vitryssland, men inte med regimen – utan med befolkningen och det civila samhället.

Sverige är viktigt, betonar Aleh Hulak:
– Ni har en trovärdighet då Sverige är känt för en ren politik, en politik som inte har någon hemlig agenda, vilket andra länder kan ha.

Aleh Hulak vill också varna för att Lukasjenka inte är ett internt problem för Vitryssland:
– Lukasjenka kan ses som en modell för andra ledare som vill bli envåldshärskare i sina länder.

Text och bild: Ulf B Andersson

Läs mer om MR-rörelsen i Vitryssland (reportage i AP nummer 1/04)

Amnesty om MR-organisationernas situation i Vitryssland

reportage | 2004-05-01