Umoja - byn där kvinnorna regerar

reportage | 2011-01-05

Umoja har blivit en fristad för kvinnor.

I norra Kenya i samburuområdet Archers Post ligger kvinnobyn Umoja. Det är en by som har lyckats skapa debatt i den traditionella samburukulturen. För tjugo år sedan beslöt 15 kvinnor att de skulle bygga en egen by. Drömmen var en by fri från förtryck och hot. En trygg plats där kvinnor och deras barn kunde leva. Idag bor närmare 50 kvinnor och deras barn i byn. Umoja är swahilli och betyder ”tillsammans”. Amnesty Press har besökt byn.

Archers Post ligger i ett ökenområde norr om staden Isiolo som är Rebecca Lolosolis hemstad. Rebecca Lolosoli är byns grundare, hennes ögon är snälla, beslutsamma och fulla av styrka då hon berättar om byns historia.

Allt började i slutet av 1900-talet då många kvinnor i området utsattes för våldtäkt. De blev anklagade för att ha skämt ut sin familj och blev därmed utslängda från sina hem tillsammans med sina barn. I och med att kvinnorna blev hemlösa förlorade de även sin boskap och alla sina tillgångar. I ett försök att rädda sig från fattigdom började kvinnorna sälja den lokala, men olagliga, alkoholdrycken Changa. Många greps och skickades till fängelset i Maralal, en stad 300 kilometer bort. När de förr eller senare kom ut ur fängelset hade de inga pengar att ta med sig hem.
- Följden blev att barnen blev föräldralösa och hamnade på gatan, berättar Rebecca. Dessutom fanns det många vilda djur i området vid den här tiden och det var vanligt att barnen föll offer för hyenorna.

En kvinnoby växer fram

Det var vid den här tiden Rebecca fick idén till en självhjälpsgrupp för kvinnor. Efter många resultatlösa försök att diskutera problemen med de lokala politikerna hade hon liksom många andra kvinnor i området fått nog. I gruppen skulle man tillsammans försöka lösa sina ekonomiska problem. Om någon blev sjuk skulle gruppen meddelas och försöka finna råd. Blev någon behandlad illa i hemmet skulle kvinnorna försöka hjälpa varandra. Men det stod snart klart att gruppen skulle möta mycket motstånd.
- För det första var det många män som invände mot gruppen, berättar Rebecca.

I samburukulturen har kvinnor väldigt få rättigheter. Här är det männen som tar alla beslut. Om kvinnan i familjen tjänar pengar så är det mannen, inte kvinnan som har rätt till inkomsten. Det blev därför mycket svårt att spara pengar eftersom de var tvungna att gömma dem hela tiden. För det andra bodde många kvinnor långt ifrån varandra och därmed var det svårt att få reda på om någon var sjuk eller blev slagen hemma.

Kvinnorna bestämde sig för att göra något som aldrig gjorts förr, något som betraktas som extremt radikalt, nämligen att själva bygga en by. Det första som behövdes var att få in pengar. I början kom inkomsterna till största delen genom försäljning av smycken som kvinnorna tillverkade. Efterhand som turister hörde talas om kvinnobyn ökade försäljningen. Kvinnor och barn kunde äntligen äta sig mätta.

Byn är ett hem för kvinnor och barn.

Efter bara något år beslöt kvinnorna att de skulle bygga en tältplats för turister. Projektet gick med vinst och för pengarna de fick in byggde de den förskola som nu ligger strax utanför byn.
- Under den här perioden fick byn många problem, konstaterar Rebecca. När byns ekonomi växte sig starkare började männen kräva att få ta del av inkomsten.
Kvinnorna vägrade och fick under flera år utstå hot, misshandel och våldtäkter.
- Det hände ofta att män kom till byn och sade att de skulle döda oss. Jag vet inte hur många gånger vi fick springa för livet. Men det är vår by och vårt hem så vi vägrade flytta, säger Rebecca.

Arbetet för mänskliga rättigheter

Turister lockas till norra Kenyas vackra natur.

Det som började som en grupp på 15 kvinnor är idag en by på uppemot 50 kvinnor. Umoja har dessutom sextio systerorganisationer runt om i området. Efter det att Umoja-byn etablerats började kvinnor söka sig till byn för att få hjälp. Vissa hade blivit misshandlade, andra hade lämnat sina män och hade ingenstans att ta vägen. Alla kvinnor är välkomna att bo i byn, men även om de inte bor i byn fungerar Umoja ändå som en trygghet.
- Om någon blir slagen hemma kan de nu hota med att lämna hemmet och flytta till byn där de galna kvinnorna bor, säger Rebecca och skrattar.

Sedan tio år tillbaka arbetar kvinnorna i Umoja-byn med kvinnors mänskliga rättigheter. Tanken är att stärka kvinnorna i området och upplysa dem om deras rättigheter som människor och sedan arbeta för ett samhälle där kvinnorna kan utnyttja dessa rättigheter.

Undervisning om rättigheter.

Varje vecka beger sig några kvinnor från Umoja-byn ut till byarna i området för att hålla i workshops och föreläsningar om kvinnor och flickors rättigheter. I början var det få som ville lyssna. Umoja-kvinnorna anklagades för att föra med sig en dålig kultur. De blev hotade och många gånger slagna då de kom till byarna.
- Men vi fortsatte att gå dit, berättar Rebecca . När de skrek hälsade vi artigt, önskade dem en bra dag och fortsatte till nästa by. Vi gjorde det tills de en dag släppte in oss och lät oss prata.

Kvinnlig könsstympning

Umoja-kvinnornas fokus ligger på FGM (female genital mutilation), det vill säga kvinnlig könsstympning. I världen idag praktiseras olika sorters av könsstympning. I samburukulturen praktiseras infibulation, vilket innebär att klitoris, de inre blygdläpparna samt delar av de yttre blygdläpparna skärs bort. Huden sys sedan ihop och ett litet hål lämnas för att menstruationsblod och urin ska kunna passera. Detta sker då flickorna är runt tolv år gamla. FGM är idag olagligt i Kenya, men trots detta praktiseras det fortfarande.

Amnestys kampanjbild mot kvinnlig könsstympning. Foto: Amnesty International

I Rebeccas eget fall var det nära att sluta med döden. Hon förlorade så mycket blod att hon var tvungen att köras till sjukhuset akut. När hon skrevs ut dagen efter insåg man att man glömt en del av de inre blygdläpparna, så processen gjordes om samma dag.

När flickorna genomgått ritualen för könsstympning anses de vara vuxna och därmed giftasmogna. Konsekvensen blir i de flesta fall att flickorna blir gravida tidigt i livet och hoppar av skolan. Utan en utbildning bakom sig minskar chansen för att få ett jobb i framtiden. Därmed fastnar kvinnor i fattigdomen och blir ekonomiskt beroende av sina män.

Nästa generation utbildas.

Ofta blir det även komplikationer då de ska föda barn. Kroppen är inte färdigutvecklad vid den unga åldern. Om flickan dessutom utsatts för FGM blir det ytterligare problem eftersom hon får svårare att krysta ut barnet på grund av det igensydda hålet. Inte sällan slutar förlossningar av det här slaget med dödsfall eller att barnet föds med missbildning.

Förändringarna kommer långsamt

Mycket har ändrats under de åren Umoja haft sin verksamhet. På grund av Umoja känner fler människor till riskerna med FGM och det har bidragit till att fler och fler väljer att inte låter sina döttrar genomgå ritualen. Flickorna själva har också börjat protestera. För några veckor sedan, berättar Rebecca stolt, gick en flicka till polisen och förklarade att hennes föräldrar ville att hon skulle könsstympas, men att hon vägrade.

Sedan tre år tillbaka besöker kvinnorna även skolorna i området:
- Det är viktigt att börja diskutera de här sakerna tidigt. Det är viktigt att pojkarna också utbildas. I framtiden är det de som kommer fatta de flesta beslut i familjen och vårt hopp är att deras döttrar kommer slippa genomgå ritualen.

Förändringar tar tid.

I skolorna blev kvinnorna från Umoja välkomnade av både lärare och rektorer som själva uttryckte sorg över att så många flickor tvingas hoppa av skolan. Förutom arbetet mot kvinnlig könsstympning håller kvinnorna föreläsningar om flickors rätt till utbildning och arbetar för att flickor inte ska bli bortgifta i tidig ålder. Förändringarna kommer, men de kommer långsamt. Idag är det, mycket tack vare Umojas arbete, socialt accepterat för flickor att gå i skolan. Det läggs mer resurser på flickor och fler och fler får chansen att studera.

Rebecca själv planerar att ställa upp i lokalvalet 2011. Hennes vision är att med politikens hjälp ytterligare kunna stärka kvinnors position i samhället. Att FGM fortfarande utövas till så stor del anser Rebecca vara ett tecken på att politiker inte gör sitt jobb. Eller som hon själv uttrycker det:
- Om politiker hade agerat mot att kvinnor könsstympas så hade vi inte haft kvar problemet. Just nu fyller lagen ett enda syfte och det är att fylla ett papper i lagboken, det är allt.

Från lokalt arbete i byn till deltagande i politiken. Rebecca Lolosoli vill nu gå ett steg vidare.

I framtiden säger Rebecca att hon hoppas att Umoja ska fortsatta arbetet för kvinnors rättigheter. Men också att världen ändras och nya tider kommer och med det nya utmaningar.
- Vi har genom att vi bildade Umoja försökt ta itu med de problem vi har mött i vår tid, konstaterar hon. Vi har gjort det vi kunde för våra barn. Men den nya tiden som kommer är deras. Hoppet för mig ligger på nästa generation och att de vill fortsätta kampen för kvinnors rättigheter.

Text: Annelie Danielsson
Bild: Alexandra Palm Politidis
Umoja, Kenya

Fakta/ Kvinnlig könsstympning, FGM (Female Genital Mutilation)
- UNICEF har gjort en uppskattning att mellan 70 och 140 miljoner flickor och kvinnor har genomgått en könsstympning. De flesta av dem bor i 27 länder i Afrika och Mellanöstern.
- Förekomsten av kvinnlig könsstympning har sjunkit under de senaste femton åren. Det innebär att dagens flickor och unga kvinnor är drabbade i mindre utsträckning än äldre kvinnor.
- Könsstympning utförs oftast på flickor mellan fyra och fjorton år. Ibland även på kvinnor som ska gifta sig, är gravida med sitt första barn eller som precis har fött sitt första barn. Ingreppet görs oftast utan bedövning av barnmorskor eller barberare, som använder saxar, rakblad eller krossat glas.

Läs mer

Amnesty:

Bakgrund om kvinnlig könsstympning

Amnesty Press om kvinnlig könsstympning:

Senegal: Vissa framsteg i kampen mot kvinnlig könsstympning (7 december 2010)

Gambia: 24 samhällen säger nej till kvinnlig könsstympning (23 juni 2009)

300 flickor flyr till kyrkor undan kvinnlig könsstympning (9 december 2008)

Uganda: Kvinnlig könsstympning avskaffas i östra Uganda (16 oktober 2008)

Kampen för att stoppa könsstympning (5 juni 2007)

Samhällen enade för att bekämpa könsstympning (29 maj 2007)

Unicef: ”Kvinnlig könsstympning kan avskaffas inom en generation” (6 februari 2006)

Framgångssagan Molly Melching: »Könsstympning på väg att försvinna i Afrika« (nummer 2/2003)

Somalia: Kvinnlig könsstympning: ”Vi visste ingen annan verklighet” (Nummer 6/2000)

reportage | 2011-01-05