Halalslakt, friskolor och handskakningar när Humanisterna ordnade valdebatt om religion och politik

reportage | 2010-09-04

När representanter från de sju riksdagspartierna träffades för att diskutera hur religion och politik går ihop och var man står i de humanistiska frågorna var debatten stundtals intensiv med spontana applåder från publiken. Paneldebatten i Stockholm den 31 augusti arrangerades av Humanisterna. Deras ordförande Christer Sturmark var moderator tillsammans med Sara Larsson, redaktör för tidskriften SANS.

Det fanns ingen given vinnare i debatten men rakast svar gav Folkpartiets Gulan Avci och Vänsterpartiets Hediye Güzel medan Kristdemokraternas Hardy Hedman var mest osynlig. Övriga medverkande var Fredrik Lindstål från Centerpartiet, Hans Wallmark från Moderaterna, Olle Burell från Socialdemokraterna och Zaida Catalan från Miljöpartiet.

Olle Burell (S), Hans Wallmark (M) och Hediye Güzel (V).

I Norge får den humanistiska livsåskådningen statsbidrag, medan de i Sverige inte får ta del av de 50 miljoner som bland annat går till katolska, buddhistiska och muslimska trossamfund. Christer Sturmark påpekade att de som tillhör buddhismen är lika mycket ateister som humanisterna. Så fungerar dagens system med statsbidrag och är det rättvist?

Vänsterpartiets Hediye Güzel ville att det statliga stödet ska ses över eftersom uppföljningen inte fungerar.

– Dagens system fungerar inte eftersom det har varit tvetydigt vilka värderingar vissa av samfunden har. Vi ska inte ge några skattepengar till homofoba eller kvinnofientliga organisationer och därför funderar vi på att dra in eller åtminstone omprioritera delar av bidraget för att satsa på integration och jämställdhet, sade Hediye Güzel.

Gulan Avci (FP), Hardy Hedman (KD), Zaida Catalan (MP), Fredrik Lindstål (Centern), Olle Burell (S), Hans Wallmark (M) och Hediye Güzel (V)

Vänsterpartiet var inte de enda som var kritiska till statsbidragen. Fredrik Lindstål ansåg att likvärdighetsprincipen borde gälla så att alla, även livsåskådningssamfund som Humanisterna, eller ingen ska ha bidrag. Han själv ställde sig dock bakom att avskaffa statsbidragen helt för att istället satsa på egenavgifter. Även Kristdemokraterna vill ha ett nytt system.

– Vi bör ersätta statsbidraget med rätt till avdrag i deklarationen, för bidrag till frivillighetsorganisationer. Det fungerar dåligt i dag, sade Hardy Hedman.

Även om inte alla partier höll med om att statsbidraget skulle avskaffas helt så var alla ense om kontrollen av organisationerna måste bli mycket bättre.

– Det måste finnas tydliga riktlinjer för vilka värdegrunder dessa organisationer ska ha. Om man inte kan leva upp till de mänskliga rättigheterna och demokratin ska man kunna dra in bidragen direkt, sade Gulan Avci.

Hon tog upp två exempel där hon ansåg att det inte hade funnits någon återkoppling alls. Dels en eritreansk förening som hade fått pengar för att genomföra en festival. Samma förening stöder diktaturen i Eritrea som håller den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fängslad sedan 2001. Det andra exemplet var en muslimsk organisation i Malmö som fick pengar för att göra en utflykt till Stockholm. Väl i huvudstaden träffade de medlemmar i den palestinska organisationen Hamas.

Moderaternas Hans Wallmark menade att det viktigaste var att se över hur Ungdomsstyrelsen fördelar pengar eftersom det handlar om mycket större summor än statsbidragen på 50 miljoner.

Halalslakt var nästa ämne på dagordningen och i det här fallet handlade det om post-cut stunning (OBS KURSIVT), vilket innebär att man skär halsen av djuret för att sedan direkt bedöva det, ett sätt att förkorta lidandet.

Zaida Catalan (MP) vill använda djurskyddslagar mot halalslakt.

– Vi kan aldrig ställa oss bakom sådant djurplågeri, sade Fredrik Lindstål direkt och fick medhåll av Zaida Catalan:
– Sverige säger sig ha de bästa djurskyddslagarna och det är i sådana här fall vi ska använda dem.

Socialdemokraternas Olle Burell var också noga med att djurskyddet ska upprätthållas men ville ändå sträva efter en kompromiss. Hans Wallmark menade att det redan i dag finns en kompromiss som ligger på en rimlig nivå.

– Som det fungerar i dag kan man bedöva innan man skär halsen av djuret och det tycker jag är en okej avvägning. Däremot säger jag absolut nej till post-cut stunning.

Sara Larsson från tidskriften SANS och Humanisternas ordförande Christer Sturmark ledde debatten.

Det ämne som väckte mest debatt var den så kallade handskakningsdomen. Händelsen utspelade sig vid en arbetsintervju när en man, den arbetssökande, vägrade att skaka hand med sin eventuella blivande kvinnliga chef. Han blev av med a-kassan, men arbetsförmedlingen ansågs ha gjort fel och mannen fick ett stort skadestånd. Gulan Avci ansåg att domen mot arbetsförmedlingen helt klart var fel och även Olle Burell höll med.

– Det var en konstig dom. Han diskriminerade chefen genom att inte ta i hand, sade han.

Både Miljöpartiet och Moderaterna tyckte att frågan är problematisk eftersom det inte är helt klarlagt exakt vad som hände. De menade att han ska ha rätt till fortsatt a-kassa om han ändå visade respekt vid arbetsintervjun. Debatten tog då genast fart om vad det är för skillnad på köns- och rasapartheid. Ingen alls menade många, medan en del försökte problematisera frågan.

– Det viktigaste är att man visar varandra hyfs och respekt. Om man inte klarar det är det oacceptabelt, menade Hans Wallmark.

Han fick genast mothugg och hade svårt att svara på skillnaden mellan att vägra ta en kvinna i hand och att vägra att ta en svart person i hand. Vänsterpartiets Hediye Güzel diskuterade hur Maud Olofsson borde agera om hon träffade företrädare för till exempel Iran som inte tar kvinnor i hand.

– Ska hon vägra att träffa dem överhuvudtaget? Och om hon åker till Iran, ska hon direkt vända hem för att de inte vill ta henne i hand, undrade hon.

Hon trodde att de olika reaktionerna på ras- och könsapartheid beror på de patriarkala föreställningarna i världen och att det handlar om en maktordningsfråga där diskriminering mot kvinnor inte ses som lika allvarligt.

Lars Vilks föreläsning vid Uppsala Universitet, som skapade stort tumult diskuterades också. Det var när Vilks visade konstverket ”Allah ho gaybar” av den iranska konstnären Sooreh Hera, som han blev attackerad. I princip alla partirepresentanter menade att det var rätt av Vilks att visa filmen, förutom Olle Burell som var tveksam.

– Det är skillnad att skämta om sin egen religion och någon annans. Det kan lätt bli osmakligt och risken är att provokationen tar bort fokus från att förbättra situationen i vissa länder, sade han.

När det gäller religiösa friskolor var det i princip bara Vänsterpartiet som var helt emot. De andra partierna ville dock ha en tydligare lagstiftning och bättre kontroll.

Från publiken kom en fråga om det finns en generell rädsla för att diskutera och säga ifrån när det gäller värderingar som är religiöst grundade, något som de flesta i panelen verkade hålla med om.
– Det saknas debatt kring dessa frågor och det är nog delvis därför som Sverigedemokraterna har fått sådana framgångar. Men vi får heller inte glömma att det finns en stark stigmatisering av till exempel islam, sade Zaida Catalan.

Text och bild: Lisa Olsson

Lyssna också på VALDEBATT: Religionsfrihetens gränser
Företrädare för riksdagspartierna debattera tolerans, diskriminering och religionens plats i politiken i P1 (Människor och tro)

reportage | 2010-09-04