Kampen för att stoppa könsstympning

Reportage | 2007-06-05
Även publicerad i AmnestyPress #2/2007

Owolabi Bjälkander.

Omkring 130 miljoner kvinnor beräknas ha blivit utsatta för kvinnlig könsstympning. I Sierra Leone könsstympas allt yngre flickor.

Under Amnestys årsmöte i Linköping den 21–22 april gav Owolabi Bjälkander, som forskar om könsstympning i Sierra Leone, en mycket uppskattad föreläsning.
Kvinnlig könsstympning innebär att en del av kvinnans könsorgan skärs bort eller på annat sätt skadas. Det är en tradition som drabbat cirka 130 miljoner flickor och kvinnor, mestadels i Afrika.
Owolabi Bjälkander berättade om begreppet »Going to the Bondo Bush«. Bondo är kvinnans hemliga krets, som drivs av Soweis, mäktiga kvinnor som ofta är mycket väl respekterade och har stor politisk makt. »Going to the Bondo Bush« är en ceremoniell handling där flickor blir könsstympade och därmed träder in i vuxenvärlden för att bli »fullvärdiga« kvinnor. De lär sig att ta hand om barnen, hushållet och de äldre. Flickorna får avlägga en ed om tystnadsplikt i samband med ritualen.

Owolabi Bjälkander berättade att utövandet av könsstympning är väldigt utbrett i Sierra Leone och det beräknas att cirka 90 procent av alla flickor drabbas av denna kulturella tradition. Könsstympning utförs vanligtvis i tonåren mennu har det blivit allt vanligare att det utförs i åldrarna 4–12 år.
Könsstympning kan vara mycket skadligt för kvinnan då det kan leda till en rad komplikationer och hälsorisker såsom underlivssmärtor, cystor, svårigheter med att kissa, fistula, stockning av menstruationsblod i vaginan, samt smärta vid samlag. Könsstympade kvinnor löper även större risk för att få urinvägsinfektion.
Könsstympning utövas ofta i hemlighet i

Sierra Leone, trots att det inte finns några lagar mot traditionen i landet. Vissa politiker erbjuder sig att betala flickors »bondo« då det kan vara ganska dyrt. Men det är inte utan baktanke, politikerna räknar då med föräldrarnas röster när det är val.
Konstitutionen i Sierra Leone är utformad som i de flesta länder och kvinnor och män är jämställda och anses lika mycket värda. Men i artikel 27 av konstitutionen finns det ett stycke där det står att diskriminering av kvinnor är
tillåten när det kommer till bland annat adoption, giftermål, skilsmässa och begravning.
– Då dessa områden täcker en så pass stor del av kvinnans liv innebär det att kvinnor är diskriminerade i samhället, betonade Owolabi Bjälkander.

Owolabi Bjälkander tog upp en fråga hon ofta får, om inte könsstympning faller under rätten till sin egen kultur?
– Mitt stående svar på detta är att rätten till kultur inte ska strida mot rätten till hälsa, vilket könsstympning gör, sade Owolabi Bjälkander.
Det kan vara svårt att förstå varför kvinnor som själva har varit med om denna smärtsamma upplevelse väljer att låta sina döttrar könstympas. Owolabi Bjälkander försökte att förklara det med att mycket handlar om den process som hänger ihop med könsstympningen. Flickor åker bort från sina hem i några veckor och lever fritt med andra kvinnor och får komma och gå som de vill.
– Det är den enda perioden i deras liv som de får bestämma själva. Ingen man talar om för dem vad de får eller inte får göra, förklarade Owolabi Bjälkander.

Det finns även ett stort socialt tryck på att man ska låta könsstympa sina döttrar, om man inte gör det är det stor sannolikhet att man blir utstött från samhället. Detta gör att det blir svårt att motivera mödrar att inte låta könsstympa sina döttrar.
Owolabi Bjälkander menade att NGOs kan stödja arbetet mot könsstympning. Det bästa sättet är att ge pengar till långsiktiga projekt där man utbildar kvinnor om deras rättigheter och ökar medvetenheten kring frågan, ansåg hon.

Text: Sunita Rao Bild: Idah Klint

Reportage | 2007-06-05
Även publicerad i AmnestyPress #2/2007