Nobelpristagare deltar i svart minnesdag för Dawit Isaak

reportage | 2011-09-23

Idag, den 23 september, är det hela tio år sedan den svensk-eritreanske journalisten och författaren Dawit Isaak fängslades i Eritrea tillsammans med nio andra journalister. Tio år som har mötts av tyst diplomati från Sveriges regering och från Utrikesdepartementet samtidigt som rapporter når omvärlden om en ohygglig verklighet för Dawit Isaak och hans medfångar.

Tioårsdagen uppmärksammas som en svart minnesdag på Bokmässan i Göteborg. Detta främst genom en diskussion anordnad av Reportrar utan gränser, en manifestation med deltagande nobelpristagare samt genom att 5 000 exemplar av Dawit Isaaks bok Hopp delas ut.

Paneldiskussionen är mellan Dawit Isaaks bror Esayas Isaak, Kjetil Tronvodd som är professor vid Norska centret för Mänskliga rättigheter, den svensk-eritreanska journalisten Meron Estefanos samt Europaparlamentarikern Olle Schmidt (FP).

Deltagarna i diskussion tillsammans med moderatorn Björn Tunbäck från Reportrar utan gränser.

Mycket folk samlas kring scenen när diskussionen tar sin början. Esayas Isaak tror att hans bror skulle vara nöjd och överraskad av att se att folk bryr sig om honom på detta sätt. Samtidigt anser han själv att det är sorgligt att dessa sorters manifestationer fortfarande behövs och att ingenting har hänt sedan den 23 september 2001.

Både Meron Estefanos och Esayas Isaak framhåller även att många andra fängslades samtidigt som Dawit Isaak och utsätts för samma behandling.
- Först fängslades 11 politiker den 18 september 2001. De tillhörde den så kallade G15-gruppen. Det var bland annat vicepresidenten och utrikesministern som fängslades. Ministrar som krävde reformer. Bland journalisterna som greps fem dagar senare arbetade en av dem som sportreporter. Han kritiserade inte regimen, han skrev alltså enbart om sport, förklarar Meron Estefanos.
Kjetil Tronvodd förtydligar att dessa politiker inte var ute efter ett kuppförsök utan försökte reformera och förändra. G15-gruppen bestod av ledande personer i det styrande partiet PFDJ, som länge arbetat tillsammans med president Isaias Afewerki.

Diskussionen förs in på hur eritreaner, både inom landet och i exil, ser på sina fängslade landsmän.
- Regimen har jobbat hårt med att avfärda dessa fängslanden. Ingen pratar om dem, anser Meron Estefanos.
Enligt diskussionerna som förs på scenen har svensk-eritreaner splittrade åsikter om Eritrea och Isaias Afewerkis styre.
- Vissa kan inte släppa glorian att han är en krigshjälte som befriade landet från Etiopien medan många av de som kom hit till Sverige senare, efter 1991, anser att han är en diktator, säger Esaias Isaak.
Meron Estefanos håller med och menar att vissa inte förstår situationen och anklagar henne för att vara opatriotisk när hon kritiserar regimen.
- Men det är skillnad på att förråda sitt land och att vara emot regeringen som styr landet, förtydligar hon.

Gällande Dawit Isaaks framtida öde har panelen många olika åsikter. När det kommer till den tysta diplomatin som är den svenska linjen, är det inte en populär strategi bland deltagarna.
- Vi har misslyckats, konstaterar folkpartisten Olle Schmidt.
Han är dock övertygad om att Isaias Aferwerki är oerhört pressad just nu och att han inte kommer att sitta kvar länge till.
- Ingen trodde att regimerna i Egypten eller Tunisien skulle falla heller men när revolutionen händer kommer den att komma inifrån, siar Olle Schmidt.
Esayas Isaak tycker även att exil-eritreaner har ett ansvar.
- Vi måste ställa krav på mänskliga rättigheter i Eritrea, konstaterar han.
Teorierna är flera men vad som kan fastställas är att sakliga diskussioner med regimens företrädare inte leder framåt. Olle Schmidt förtydligar detta med den reaktion han alltid får från eritreanskt håll när han tar upp Dawit Isaaks fall. Då upplever Olle Schmidt att han själv idiotförklaras och möter reaktionerna som:
- Detta är ingenting för dig och er i Sverige att bry er om! Dawit Isaak är en eritreansk medborgare! Punkt!

Under fredagen arrangerades även en manifestation för Dawit Isaak som drog till sig
ett stort medieuppbåd och många åhörare. Dragplåstren var de båda nobelpristagarna i litteratur, Herta Müller och Mario Vargas Llosa. Tillsammans med ordförande i Internationella PEN John Ralston Saul, ordförande i Svenska PEN Ola Larsmo, Svenska Akademiens ständiga sekreterare Peter Englund, Jesper Bengtsson från Reportrar utan gränser samt Anna Falck, vd för Bokmässan, ställde de sig bakom ett gemensamt upprop mot gripandet av Dawit Isaak.

Jesper Bengtsson, Peter Englund, Herta Müller, Mario Vargas Llosa och John Saul.

Jesper Bengtsson lägger en personlig prägel på sitt tal för Dawit Isaak genom att berätta vad han kan ha gått miste om.
- Dawit har suttit fängslad i tio år. För att få perspektiv på den tiden brukar jag tänka på vad jag själv har gjort under de senaste tio åren. Jag har fått tre barn, bytt jobb tre gånger, fått nya bekantskaper och inhämtat nya kunskaper. Allt det där har Dawit förvägrats.

Vidare är han kritisk till den bristande uppmärksamheten för fallet under de första åren efter gripandet.
- Det tog lång tid innan svenska medier reagerade, och innan UD reagerade. När vi anordnade ett seminarium om Dawit 2004 var det nästan bara exil-eritreaner som kom för att lyssna. Vi får inte sluta prata om fallet eller skriva om fallet, Gör vi det så riskerar vi att här igen om tio år under ett liknande arrangemang, fortsätter Jesper Bengtsson.

Talarna bakom uppropet var överens om att den tysta diplomatin måste bytas ut mot nya metoder.
- Den tysta diplomatin har misslyckats kapitalt. Vi har den moraliska plikten att samla alla våra styrkor till förmån för en författare som har blivit ett offer för orättvisan. När vi försvarar Dawit Isaak beskyddar vi inte bara hans individuella rättigheter. Vi försvarar också vår rätt att fritt kunna uttrycka våra känslor och övertygelser, säger Mario Vargas Llosa.

Herta Müller sitter mellan sin tolk och den andra deltagande nobelpristagaren, Mario Vargas Llosa.

Den andra nobelpristagaren som närvarade vid manifestationen var Herta Müller, som stack ut från den övriga samlingen av kostymklädda män med sina höga klackar och sin något kontroversiella strategi för att frige Dawit Isaak.
- Diktatorn Afewerki lär ha sagt att Sverige är irrelevant och därför är det också irrelevant att frige Dawit. Diktatorn måste ansättas så hårt att han friges. Kanske måste man gå genom regeringar som inte är demokratiska, så som Kina, för att få honom frigiven anser Herta Müller.

Den internationella prägeln på upproret representerades även av internationella PENs ordförande, som talade för författare i 102 länder.
- Vi vill göra det här till ett av de viktigaste fallen i världen. Vad som har drabbat Dawit är ett brott mot mänskligheten och mot värdigheten, fastställer John Ralston Saul.

Text och foto: Josefine Nilsman och Vera Häggblom

Läs mer och agera:

Talarstafett för Dawit Isaak (Amnestys bevakning, 20 september 2011)

Manifestation för Dawit Isaak den 24 september 2011

Tio år i fängelse utan rättegång - frige Dawit Isaak (stöd Amnestys arbete för Dawit Isaak)

Läs också

Eritreas informationsministerium angriper Amnesty

Amnesty International refutes Eritrean allegations (9 september)

Eritrea: Prisoners of conscience held for a decade must be released (Amnesty 15 september)

Läs mer: Amnesty Press på bokmässan

Traditionellt boklotteri får återkommande besökare (24 september)

Krigets vardag (24 september)

Åt vilket håll går Vitryssland? Tema Belarus på Bokmässan (24 september)

Nobelpristagare deltar i svart minnesdag för Dawit Isaak (23 september)

Revolter för värdighet (22 september)

När dödsorsaken är könet (22 september)

reportage | 2011-09-23