Att leva som livegen

Tiotusentals människor arbetar som något som skulle kunna kallas livegen arbetskraft på landsbygden i Bangladesh. Trots att det är olagligt lever hela familjer, inklusive barn, under slavliknande förhållanden för att betala tillbaka lån som de tagit av sina arbetsgivare enligt källor till FN:s nyhetsbyrå IRIN.

• Tusentals barn tvingas varje dag till denna typ av skuldarbete på grund av fattigdom och sina föräldrars arbetslöshet, säger Sumaiya Khair, som är människorättsaktivist och forskar om barnarbete i huvudstaden Dhaka, till IRIN.

Enligt organisationen Anti-Slavery International är skuldarbete den minst kända typen av slaveri trots att det är den mest använda metoden att förslava människor med.

I Bangladesh existerar problemet främst på landsbygden. I städerna får arbetarna betalt per dag, medan arbetarna på landsbygden ofta enbart har muntliga löneavtal, vilket utnyttjas av skrupelfria hyresvärdar och lånehajar. En annan väg att fastna i en slavdrivares klor är att hamna i ekonomiska bekymmer och tvingas ta ett lån av någon som sedan kan utnyttja personen som gratis arbetskraft. När arbetaren väl har en skuld tvingas han eller hon arbeta långa dagar med dåligt eller inget alls betalt, ofta sju dagar i veckan.

Många kvinnor och barn används i hushållsarbete och arbetar också där under slavliknande förhållanden. Många utsätts för övergrepp som ibland resulterar i dödsfall, enligt källor till IRIN.

Trafficking, en annan typ av slaveri, är också relativt vanligt i Bangladesh. Kvinnor och barn säljs till främst Indien, Pakistan, Bahrain, Förenade Arabemiraten och Kuwait för prostitution och slavarbete. Det finns ingen exakt siffra på hur många kvinnor och barn som säljs från Bangladesh, men Anti-Slavery International anger att cirka 8,4 miljoner barn i världen befinner sig i slaveri genom trafficking eller skuldarbete, enligt siffror från 2002.

Pojken Ahmed såldes från Bangladesh till Förenade Arabemiraten när han var fem år för att arbeta som kameljockey. Han tvingades att träna och tävla i kapplöpning med kameler i Dubai under tre års tid.
- Jag var rädd... Om jag gjorde ett misstag slog de mig med en käpp. När jag sa att jag ville åka hem sa de att jag aldrig skulle komma hem igen. Jag var rädd för kameltävlingarna, för jag föll ofta av. När jag vann tävlingarna fick jag aldrig behålla prispengarna, utan kamelägaren tog allting, säger han i en intervju med organisationen Anti-Slavery International. Ahmed heter egentligen något annat.

• Det är beklagligt hur ohederliga ”rekryteringsföretag” lurar unga män till ett hemskt öde genom att locka med arbete utomlands. Väl på plats är offren ofta oförmögna att kontakta sina nära och kära och är strandade i främmande länder utan lön och under omänskliga levnadsförhållanden. Det är såhär slaveri i modern tid ser ut, säger Motasim Billah, arbetskraftskonsult, till IRIN.