Amsterdam: Fristad för abort

Före den fria aborten infördes i Sverige 1975, reste svenska kvinnor till Polen för att få hjälp. Idag reser polska kvinnor till Nederländerna för att göra abort. Dit söker sig även kvinnor från Tyskland, Belgien och Italien. Abortnätverk bokar tider och söker pengar, på stationen i Amsterdam möter frivilliga. Amnesty Press har besökt en av klinikerna som tar emot kvinnorna.

Amsterdam har blivit en europeisk fristad för abort. På centralstationen kan den som behöver bli mött av en frivillig "abortkompis". Foto: Anna Dahlqvist

Utanför abortkliniken Bloemenhove står en kvinna i 30-årsåldern. Svart jacka, håret uppsatt i en tofs, bruna ögon. Hon kom till Amsterdam igår, efter en sju timmar lång bilresa från Tyskland. Idag har hon gjort en abort och imorgon åker hon och vännen som följt med hem igen.

– Jag känner mig så lättad. Och jag har inte ont, säger hon.

Flera gånger upprepar hon att personalen på kliniken är så trevlig, så bra. Hennes engelska är lika knackig som min tyska så vi översätter knepiga ord med hjälp av våra mobiler. Utan att jag frågat berättar hon att det var fel tillfälle för henne att bli förälder. Och varför åkte hon till Nederländerna? Med sina sju veckor har hon mer än en månad kvar till tidsgränsen för fri abort i Tyskland.

– Det tar för lång tid. Man måste prata och vänta, förklarar hon.

Det är de två kriterierna som måste uppfyllas i Tyskland: Tre dagars väntetid mellan det första läkarbesöket och aborten. Obligatorisk rådgivning som många kvinnor uppfattar som skambeläggande, ett tillfälle då de måste rättfärdiga sitt val.

”Ett stort svek”, konstaterar klinikchefen Femke van Straaten om de kvinnor som tvingas resa utomlands för en abort.

– Det är en mänsklig rättighet att bestämma över den egna kroppen. Kvinnorna nekas vård som de har rätt till, säger hon.

Klinikchefen Femke van Straaten har arbetat på Bloemenhove i 25 år. Foto: Anna Dahlqvist

Femke van Straaten har arbetat på Bloemenhove i 25 år. Kliniken är inhyst i ett brunrött tegelhus med stor trädgård, i en välmående förstad till den nederländska huvudstaden. Tågresan från Amsterdams centralstation tar drygt 20 minuter. För de utländska patienterna blir resan betydligt längre.

– Det är väldigt påfrestande att åka till ett annat land för att få vård. Hur ska man ta sig hit? Var ska man bo? Vem kan följa med? Går det att få ledigt från jobbet? Hitta barnvakt?

Utländska kvinnor står för drygt åtta procent av alla aborter i Nederländerna, enligt statistik från hälsodepartementet. 2023 motsvarade det 3 308 aborter. På Bloemenhove är andelen närmare hälften. De flesta är från Tyskland, Polen eller Belgien. Men till Nederländerna kommer också kvinnor från länder som Italien, Frankrike, Ungern, Serbien, Schweiz, Irland och Rumänien.

– Nästan alla som jobbar här pratar tyska och engelska. En del har tagit lektioner i polska för att i alla fall kunna småprata. Om det behövs har vi tolk över telefon, säger Femke van Straaten.

De kvinnor som inte kan göra abort i hemlandet väljer i de flesta fall att beställa abortpiller på nätet och göra en medicinsk abort på egen hand. En abortresa kan handla om risk för komplikationer, sena aborter eller att man helt enkelt inte vill göra abort utanför vården – även om metoden är säker.

För de utländska kvinnorna kostar en abort mellan 7 800 och 12 600 kronor, beroende på vecka och metod. Foto: Anna Dahlqvist

Nederländerna fungerar som ett slags fristad, med kliniker som har lång erfarenhet av patienter från andra länder. Vid sidan av Storbritannien och Island har landet den mest liberala lagen i Europa med fri abort till vecka 22. Sedan Brexit har Nederländerna blivit den självklara destinationen vid senare aborter, inte minst för de kvinnor som inte hinner skaffa pass tillräckligt snabbt. Bloemenhove är en av två kliniker i landet som utför abort efter vecka 18.

– I Frankrike sträcker sig den fria aborten till vecka 16 och i Polen är det förbjudet. I Tyskland finns ett stort stigma även inom vården. Sedan finns det en rad exempel på andra hinder, berättar Femke van Straaten.

Bloemenhove är en icke-vinstdrivande klinik. Men för de utländska kvinnorna kostar en abort mellan 7 800 och 12 600 kronor, beroende på vecka och metod. Pengarna är en betydande stressfaktor. För polska kvinnor kan det handla om två månadslöner som ska skakas fram på mycket kort tid.

– Förut kunde vi ge subventioner, men nu är det svårt att få det att gå ihop.

Det finns andra möjligheter. Bloemenhove samarbetar med Abortion Network Amsterdam som kan bidra med pengar. Volontärerna i nätverket förmedlar också kontakt mellan kvinnorna och kliniken.

– Det finns en struktur som vuxit fram i Europa de senaste åren, med aktörer från olika länder som samarbetar. Jag skulle säga att lagändringen i Polen 2020 var en tändande gnista.

Det är fem år sedan den redan hårda lagen i Polen blev ännu hårdare. Undantaget från abortförbudet vid fosterskador togs bort och som en följd åker även de kvinnorna nu till Nederländerna. Det är i många fall sena aborter.

– Den stora skillnaden är att det ofta handlar om önskade graviditeter och det ställer helt andra krav på oss, säger Femke van Straaten och förklarar att de kvinnor som längtat en graviditet, men får veta att fostret är sjukt eller skadat, ofta behöver mer stöd.

Hon visar mig runt på kliniken. I väntrummet sitter tre ensamma unga män, ett ungt par, ett äldre par och en grupp med tre kvinnor. Vänner, partners, föräldrar, patienter. Teven visar Formel 1 utan ljud och de som pratar gör det med låga röster. Andra scrollar på mobilen eller bläddrar i en tidning.

Vi går vidare till rummet där de förvarar små kistor i trä. Sedan lagändringen i Polen finns en särskild minnesplats på en kyrkogård i närheten, där man kan sprida askan. En del vill ta med sig fostret hem. Också det ett exempel på hur de önskade graviditeterna ställer andra krav.

Tillbaka på kontoret frågar jag om skylten som står i fönstret. ”my uterus my choice” i rosa och blått.

– Det är för demonstrationerna. Varje år i november anordnar antiabortrörelsen en tyst manifestation i Amsterdam. Vi skriker lungorna ur oss, men de är många fler än vi.

Och för varje år växer skaran av abortmotståndare. Från början var det ett tiotal, nu närmare tusen, berättar Femke van Straaten.

– Motståndet har blivit mer organiserat och vi ser ju hur abortfrågan används som politiskt verktyg i flera länder i Europa, som Ungern och Italien. Men i Nederländerna är det nog många som har svårt att tro att det kan finnas ett hot mot aborträtten.

Demonstranterna dyker också upp utanför kliniken, några dagar varje månad. De skriker mördare efter kvinnorna som går förbi.

– En del kvinnor kommer in gråtande de dagarna. Vi har sex pågående rättsfall om vilket avstånd de ska hålla, säger Femke van Straaten och skakar på huvudet.

Abortmotståndarna i Nederländerna samlar alltfler demonstranter. Ibland också utanför klinikerna. Foto: Shutterstock

Idag är det lugnt. När jag lämnar kliniken står en kvinna i trädgården och pratar franska i sin mobil. En spårvagnsresa senare träffar jag Kasia Roszak på ett kafé i östra Amsterdam, ett stenkast från en av stadens kanaler. Hennes historia som aktivist är i det närmaste ett förkroppsligande av den struktur Femke van Straaten pratade om.

– Tanken är att vi ska samla krafterna. Var finns den vård som just den här kvinnan behöver? Vad är billigast och enklast? Hur gör vi?

Kasia Roszak är en av grundarna till Abortion Without Borders som hjälper polska kvinnor, bland annat genom samarbeten med nätverk och organisationer från Tyskland, Tjeckien, Österrike, Storbritannien och Nederländerna. För drygt ett år sedan var hon med och startade Safe Abortions for Everyone, en stiftelse som har ett slags ”metaroll” genom att stötta aktivister i Europa med information och med pengar, som de får in genom privata donationer.

– Man ska inte behöva uppfinna hjulet om och om igen. safe är en ryggrad, målet är att tillgången till abort ska vara stabil och att kvaliteten på hjälpen ska hålla en konstant hög nivå.

Hon har också varit drivande inom nederländska Abortion Network Amsterdam. De kan boka boende, hjälpa till med resplaner, tolkar och nödvändiga dokument. De bokar kliniktider och bidrar med pengar, som de – i likhet med safe – får in från privatpersoner.

– Abortläget i Europa är inte så där härligt som folk tror. Men det är lätt att peka finger mot andra, säger Kasia Roszak och konstaterar att situationen i USA får långt mer uppmärksamhet än det som sker på på närmare håll.

– Ta Sicilien till exempel. Där finns bara en läkare som utför aborter.

Kasia Roszak är en av grundarna till Abortion Without Borders som hjälper polska kvinnor, bland annat genom samar - beten med nätverk och organisationer från Tyskland, Tjeckien, Österrike, Storbritannien och Nederländerna Foto: Anna Dahlqvist

Mer än hälften av gynekologerna i Italien vägrar att utföra abort med hänvisning till samvetsklausuler, rätten att säga nej till vård som strider mot det egna samvetet.
Samvetsklausulerna påverkar tillgången till god abortvård runtom i Europa. Det gör också höga kostnader, stigmatisering, påtvingad rådgivning, vänteperioder, snäva tidsgränser. Hinder som är en spegel av situationen i många amerikanska delstater.

– Med extremhögerns växande inflytande i Europa befarar vi ännu fler restriktioner, säger Kasia Roszak som själv är från Polen men bosatt i Nederländerna sedan tjugo år tillbaka.

Även hon vittnar om en helt ny situation sedan lagen i Polen blev hårdare.

– Det finns ett större behov av psykologiskt stöd för kvinnor med önskade graviditeter. Sedan är det praktiska frågor, som att ta med sig kvarlevor till Polen. Det är juridiskt komplicerat.

Hon berättar också om en annan grupp kvinnor, de som kan få abort lagligt i Polen på grund av ”allvarliga risker för kvinnans hälsa eller liv”.

– I några fall har de hört av sig och berättat skräckhistorier om hur de behandlats, att de inte fått smärtstillande, inte blivit förberedda. Jag vet bara ett sjukhus i Polen som utför värdiga aborter.

Det finns ytterligare en bit i det pussel som kliniker och aktivister lägger för att göra det så enkelt som möjligt för kvinnorna de hjälper. ”Abortkompisar”. Det är volontärer som möter kvinnorna vid tåget, bussen eller flyget och följer med till vandrarhem, hotell och kliniker. Djoeke Gerding från Samen naar de Kliniek eller ”Tillsammans till kliniken” väntar på mig vid den stora entrén till Amsterdams centralstation.

– Det är inte ovanligt med kvinnor som aldrig har rest utomlands, och det kan vara tonåringar.

Djoeke Gerding från Samen naar de Kliniek eller ”Tillsammans till kliniken” är en av de volontärer som möter kvinnor på centralstationen i Amsterdam. Foto: Anna Dahlqvist

Hon räknar upp samma länder som Kasia Roszak och Femke van Straaten men lägger till en grupp, de som kommer från forna nederländska kolonier i Karibien.

– Jag tror att de kommer bli fler i takt med att tillgången till abort i USA minskar.

Totalt är de ett hundratal volontärer, mellan 20 och 82 år, för alla kliniker i landet. De hjälper också nederländska kvinnor som vill ha sällskap, men som inte vill berätta eller ”besvära” andra. Språkkunskaperna är breda, nyligen rekryterade de tre volontärer som kan polska.

– Vi har fått en förfrågan om teckenspråk och det var svårt, men vi kan lösa det mesta, säger Djoeke Gerding och berättar om en annan utmanande situation, då de fick förfrågan på juldagen och aborten skulle ske två dagar senare. Även det ordnade sig.

Alla situationer är unika, slår hon fast. Och det har förvånat henne under de tre år de har funnits, hur mycket reaktioner och bakgrund skiljer sig åt.

– Ibland pratar de inte alls, men sedan ser man hur de tittar på en i väntrummet när de går mellan olika rum. Bara för att se att man är där. Att någon är där.

Hon tystnar och säger sedan att det är sorgligt att de behövs. Och absurt. Frustrerande.

– Men ilska är energi som kan omvandlas till något konstruktivt. Till att bygga upp något. Att ilskan kan vara en mäktig drivkraft vittnar även Kasia Roszak om:

– Men det är också glädjen över att kunna hjälpa, att runda orättvisan. Det är som en tango där den ena dansaren är ilskan och den andra är glädjen.

Text: Anna Dahlqvist

FAKTA:

I Bloemenhove, en förort i Amsterdam, ligger abortkliniken där kvinnor från många europeiska länder söker hjälp. Foto: Anna Dahlqvist

ABORT I NEDERLÄNDERNA

Totalt antal aborter 2023: 39 332

Varav utländska kvinnor: 3 308

Fördelat på ursprungsland:

Tyskland: 1 362

Polen: 536

Belgien: 417

Frankrike: 383

Övriga länder: 610

ABORTLAGAR EFTER LAND

Polen: Abortförbud med undantag för allvarlig risk för kvinnans hälsa, incest och våldtäkt.

Frankrike: Fri abort till vecka 16.

Tyskland: I teorin är abort förbjudet men i praktiken tillåts det till vecka 12. Krav på rådgivning och därefter en ”vänteperiod” på tre dagar.

Belgien: Fri abort till vecka 14. Obligatorisk rådgivning och sex dagars vänteperiod.

Italien: Fri abort till vecka 12, men 63 procent av gynekologerna vägrar att utföra aborter med hänvisning till samvetsklausuler. I södra Italien är siffran 80 procent. Kroatien och Serbien: Fri abort till vecka 10.

Rumänien: Fri abort till vecka 14, men få kliniker utför aborter och kostnaderna är höga.

Irland: Fri abort till vecka 12. Obligatorisk rådgivning och tre dagars ”vänteperiod”.

Schweiz: Abort av sociala eller medicinska skäl till vecka 12. Krav om rådgivning.

Ungern: Abort av sociala eller medicinska skäl till vecka 12. Sedan 2022 krav på att kvinnan lyssnar på fostrets hjärtljud. Abortpiller är förbjudet.

Antigua och Curacao: Abortförbud.

NÄTVERKEN:

Abortion Without Borders: Mellan oktober 2022 och 2023 hjälpte nätverket 46 773 polska kvinnor med att få abort. I 1 235 fall handlade det om resor utomlands.

Abortion Network Amsterdam: Hjälpte till med 219 aborter under 2023.

Samen naar de Kliniek: Nätverket har ingen statistik. Under december 2024 mötte de fem kvinnor, men ibland kan det vara fler fall per dag.