Flickan i Havanna

Hon älskade Che
Ana Menéndez
Översättning: Hanna Axén
Forum bokförlag

Kanske är Ernesto ”Che” Guevara en av de mest kända kubanerna genom tiderna. Trots att han var argentinare. Denne turnerande yrkesrevolutionär, som gav sitt liv i den kamp som han ansåg skulle leda till en bättre och rättvisare värld, lär i alla fall vara den mest mytomspunne. Mycket tack vare Kordas berömda foto från 1960. Skönlockig, skäggig och med den drömmande blicken fäst någonstans i fjärran tornar han upp sig, vänsterns Messias.

En flicka växer upp i Miami tillsammans med sin morfar. Tillsammans flydde de från Kuba under sextiotalet då flickan ännu var ett spädbarn. Hennes mamma valde att stanna kvar på ön och har sedan dess aldrig hörts av. Och morfadern vägrar envist att berätta något om henne. Vem var hon och varför skickade hon iväg sin dotter?

Som vuxen bestämmer hon sig för att ta reda på vem mamman var och hon besöker upprepade gånger Havanna - utan att finna henne. Men så en dag anländer ett paket, utan avsändare och poststämplat i Spanien. Det innehåller spröda och gulnade fotografier och dagboksanteckningar där mamman beskriver sin mångåriga kärlekshistoria med Comandante Che Guevara. En passionerad historia som tog slut strax innan hon själv föddes. Och kvinnan kan inte låta bli att undra om hon kanske är revolutionärens dotter? Återigen reser hon till Kuba på jakt efter sanningen.

”Hon älskade Che” är en mycket spännande historia upplagd för sträckläsning. Ana Menéndez skriver medryckande och särskilt mammans dagboksanteckningar präglas av ett vackert och poetiskt språk (en eloge till översättaren som så väl lyckats överföra det till svenska).

Men trots denna skönhet och förväntan inför vad nästa sida ska avslöja är den inte vad jag förväntade mig.

Bokens baksidestext lockar nämligen med en berättelse om en kvinna som inleder en kärlekshistoria med Che Guevara. Formuleringen gör det lätt att tro att det handlar om en verklig händelse - inte helt otroligt med tanke på att denne mans liv var kantat av romanser – men tyvärr, den är påhittad. Dessutom utlovar samma text att boken är en skildring av ”hur Kuba förvandlas genom Fidel Castros revolution, om hur seder och sociala koder stöps om”. Det är sålunda lätt att tro att dessa aspekter har en mycket framträdande roll i berättelsen. I själva verket har de inte ens en biroll, snarare är de som rekvisitan som bara skymtar förbi i ett par scener.

Men det är knappast författarens fel.

Karin Fjell