Vart går Kina? Bättre ekonomi innebär inte ökad demokrati
Reportage | 2001-06-26 Även publicerad i AmnestyPress #3/2001 |
En gammal man går omkring bland resterna av det som kanske en gång var hans bostad. Marken är täckt av sönderslagen betong och några husväggar står ensamma kvar. Stora delar av södra Pekings gamla kvarter ligger i ruiner. I takt med den snabba ekonomiska utvecklingen under de senaste tjugo årens reformpolitik har Kinas huvudstad förvandlats till en byggplats.
Gamla bostadskvarter har jämnats till marken för att ge plats åt kontorsskrapor, motorvägar och köpcentrum. Moderniseringen av Pekings innerstad är bara ett exempel på den snabba utvecklingen i ekonomin.
Sedan 1990 har tillväxten av ekonomin årligen legat på runt åtta procent och många kineser har fått en ökad levnadsstandard. Samtidigt är resursfördelningen ojämn. Klyftorna mellan landets rika delar i öst och de fattiga inlandsprovinserna har ökat.
På affärsgatan Wangfujing i centrala Peking
ligger enorma köpcentra där västvärldens ideal lockar.
Den kinesiska regeringen anser att en bättre ekonomi leder till ökad frihet åt folket, men vägen till en demokratisk samhällsutveckling är fortfarande lång. Massakern på Himmelska Fridens torg 1989 och den pågående förföljelsekampanjen mot meditationsrörelsen Falun Gong visar tydligt att de kinesiska myndigheterna inte skyr några medel för att behålla greppet om enpartistaten.
En eftermiddag står jag på Himmelska Fridens torg mitt i Peking. Flaggan ska halas och runt säkerhetsstängslet trängs kineser med en och annan utländsk turist. En ung soldat med stenansikte står i givakt framför åskådarna och försöker hålla blicken fäst rakt fram. Han verkar besvärad av uppmärksamheten och flackar med blicken.
Solen håller på att går ner och några polisbilar parkerar på torget. Väntan är lång och förberedelserna noggranna. Efter ytterligare en halvtimme upphör trafiken på Långa fredens aveny och en grupp soldater med välputsade bajonetter korsar vägen.
Trängseln ökar och fotoblixtarna avlöser varandra. Den röda flaggan halas, viks ihop och bärs iväg. Föreställningen är över på några minuter, folkmassan skingras och trafiken kommer åter igång. Några strålkastare lyser upp den förbjudna stadens södra port där porträttet av Mao hänger över ingången. En ensam soldat står kvar vid flaggstången.
Enpartistatens makt gör sig hela tiden påmind. Det märks inte bara vid pompösa ceremonier med uniformerade militärer på Himmelska fridens torg, utan även i rädslan hos befolkningen att uttrycka politiska åsikter. Det är till exempel svårt att träffa vanliga kineser som öppet vill diskutera den politiska situationen i landet.
Mao Zedongs minne lever: Här säljs souvenirer med den store ledaren.
Zhang Bihu är ett exempel. Hon studerar koreanska och engelska på Pekings universitet för utländska språk och hoppas att i framtiden kunna jobba som tolk. När vi talades vid på telefon var hon positiv till att intervjuas och såg fram emot att diskutera situationen i Kina. Några dagar senare då vi träffas på universitetsområdets studentkafé är inställningen en helt annan. Hon vill varken bli intervjuad eller fotograferad med motiveringen att utländska medir inte förstår den kinesiska kulturen och därför skriver osanningar om landet.
De flesta människor i Kina har större frihet idag än tidigare under 1900-talet, men yttrandefriheten är fortfarande starkt begränsad. Opposition mot kommunistpartiet kan leda till stränga straff och det finns stora brister när det gäller individens rättigheter. Bristen på utbildade jurister är stor, korruptionen utbredd och övergreppen mot de mänskliga rättigheterna vanligt förekommande.
Sedan tre år tillbaka jobbar svenska Raoul Wallenberg Institutet på plats i Kina med juridisk utbildning inom myndighet och universitet. Kinesiska jurister har genom institutet fått möjlighet att studera utomlands.
Wei Zhang är en av de jurister som tog chansen att åka till Sverige för att studera mänskliga rättigheter på Raul Wallenberg Institutets juridiska avdelning vid Lunds universitet. Efter tiden i Sverige har perspektiven vidgats och han kan lättare jämföra de båda ländernas politiska system.
– Den stora skillnaden mellan Kina och Sverige är att kinesiska staten styr folket medan den svenska staten har till uppgift att skydda folket. Som enskild individ i Kina ska du jobba för de kollektiva intressena och inte den enskilda individens. Vi har ingen demokratisk tradition utan folket är beroende av en stark ledare. Det finns lite utrymme att ifrågasätta det politiska systemet, menar Wei Zhang.
Brädspel på gata i Peking.
Vi sitter på 14:e våningen i Pacific Centurys kontorsskrapa där Raoul Wallenberg Institutet hyr sitt kontor. Efter stödet till utbytesstudier är institutets målsättning idag att kunna starta ett magisterprogram i mänskliga rättigheter vid några kinesiska universitet. Andra aktiviteter som genomförs är kortare kurser i mänskliga rättigheter, seminarier och stöd till utbildningsmaterial. Målgruppen är åklagare och juridiska institutioner på universiteten. Fokuseringen på endast två målgrupper ökar möjligheten till förändringar inom institutionerna. Om flera personer från samma arbetsplats deltar i ett seminarium eller kurs, kan de sedan tillsammans lättare tillämpa de nya kunskaperna och påverka sin omgivning
– Vi vill att initiativen i största utsträckningen ska komma från kineserna. Om de själva deltar i planeringsarbetet av de olika aktiviteterna så är möjligheten större att kunskaperna tillämpas även när de återvänder till sina arbetsplatser, säger Malin Oud, svensk koordinator i Peking.
Ett exempel på ett sådant initiativ är en förfrågan från den kinesiska åklagarmyndigheten om en kurs i bevisföring, som planerades att hållas i Kina och Sverige i slutet på maj.
För att bättre förstå det kinesiska rättssystemet krävs en historisk tillbakablick. Den traditionella rättskulturen är präglat av konfucianismens normer och bygger på en hierarki där människors plikter och skyldigheter går före deras rättigheter och intressen. En mer modern rättsordning kom först efter kejsardömets fall. När kommunisterna 1949 övertog makten upphävdes alla ”borgerliga” lagar. Fram till 1980-talet saknades en gällande lagstiftning.
Mänskliga rättigheter har tidigare ansetts som ett västerländskt påfund och regeringen använder ofta den ”traditionella kulturen” som en ursäkt till varför Kina inte tillämpar samma typ av rättsystem som i övriga delar av världen. Förbättringar har dock skett, rättväsendet har moderniserats och inom de ekonomiska och civilrättsliga området pågår ett omfattande arbete för att anpassa lagstiftningen efter marknadsekonomins krav.
Under senare år har det blivit mer legitimt att syssla med forskning inom mänskliga rättigheter men utanför den akademiska världen är möjligheterna att jobba inom området små. Enskilda organisationer existerar knappast och mänskliga rättigheter har fortfarande låg prioritet i det kinesiska samhället. Många jurister tycker att det är viktigare att jobba med frågor som rör den ekonomiska utvecklingen. Wei Zhang är dock beredd att satsa på en yrkeskarriär inom sitt område:
– Vill man jobba med mänskliga rättigheter i Kina får man själv utveckla möjligheter. Jag hoppas att det i framtiden ska finnas en enskild myndighet som jobbar med dessa frågor. Kanske kommer vi en dag att ha det svenska systemet med ombudsman i Kina.
Trots att Kina inte räknas som ett demokratiskt land där mänskliga rättigheter respekteras, har vissa förbättringar skett under senare år. Landet har anslutit sig till flera FN-konventioner, däribland den mot tortyr, mot diskriminering av kvinnor och barnkonventionen, och det internationella samfundets krav på rapportering har ökat. Jämställdhetsfrågorna debatteras alltmer i kinesiska medier och på flera håll i landet har även organisationer och nätverk bildats som arbetar med kvinnors rättigheter. Trots den ökade pressen från omvärlden fortsätter dock myndigheterna att bryta mot konventionerna.
När Kinas representant i FN nyligen rapporterade om landets insatser för de mänskliga rättigheterna inför generalförsamlingen, låg tyngdpunkten på den ekonomiska utvecklingen. Bättre ekonomi för kineserna innebär också ökad frihet, anser den kinesiska regeringen. I samma anförande presenterades kampen mot meditationsrörelsen Falun Gong (se separat artikel), som en viktig del i arbetet för de mänskliga rättigheterna. Enligt FN-representanten måste ” befolkningen skyddas av humanitära skäl”. Den uppmärksammade händelsen under firandet av de kinesiska nyåret (23 januari) på Himmelska Fridens torg, då en grupp påstådda anhängare satte eld på sej själva används som främsta argument för att bekämpa den ”onda sekten”.
För att uppnå demokratisering och ökad frihet kvarstår att lösa ett grundläggande problem, nämligen det faktum att partiet står över lagen. Kina befinner sig i en tid av förändringar där planekonomin har ersatts av marknadsekonomi och partiets makt minskat. Framtiden får utvisa om en mer demokratisk samhällsutveckling är på väg eller om omställningen kommer öka förtrycket.
Text och bild: Magnus Rosshagen
Reportage | 2001-06-26 Även publicerad i AmnestyPress #3/2001 |