Brist på förståelse försvårar fängelsereformer

En kvinna stal två kilo socker och 380 gram kakor – hon dömdes till två års fängelse. En tonåring fick tre år och tio månader för att ha stulit tre kaniner.

17-årige Oleg, dömd till två års fängelse för stöld, hade 30 kilos undervikt när han togs till sjukhus och dog nästa dag. Förutom undernäring led han av tuberkulos.

Moskvas center för fängelsereform, MCPR, har otaliga exempel på liknande fall. Enligt organisationen har flertalet av dem som sitter i ryska fängelser inte begått grövre brott än stöld.

– En tjuv bör sitta inne. Det är samhällets traditionella reaktion på lagbrott, säger Jelena Gordejeva, från MCPR.

– Vi har en tradition från sovjettiden att lösa problem på det här sättet, inte bara sociala, utan även ekonomiska. Många viktiga byggnadsarbeten gjordes av fångar, säger kollegan Andrej Borisov.

Nu försöker man ändra systemet, men det tar tid eftersom det kräver att man ändrar människors mentalitet, berättar de.

Frivilligorganisationer går i bräschen och makthavarna har också börjat agera, bland annat genom att initiera en domstolsreform.

Jelena Gordejeva och Andrej Borisov jobbar med ungdomar i så kallade uppfostringskolonier för ungdomsbrottslingar. Förhållandena där är inte bättre än i vanliga fängelser, säger de.

– I uppfostringskolonier råder strängare villkor än i fängelser för vuxna, säger Jelena Gordejeva som jobbar med fängslade flickor och kvinnor.

Hon berättar att flickorna bara har 20 minuters fritid per dag och förflyttar sig runt kolonin i led, medan kvinnorna har mer frihet. Flickorna jobbar sex timmar per dag som sömmerskor, utan rast förutom en kvart om de behöver gå på toaletten. Efter arbetet går de i skolan i 4-5 timmar per dag.

– De är barn, men de arbetar och döms som vuxna. Vi har inga speciella domstolar för minderåriga, säger Jelena Gordejeva.

Bristen på förståelse hos allmänheten gör att informationsverksamhet är en viktig del av MCPR:s arbete.

– Vi försöker medvetandegöra allmänheten om problemen och skapa en barmhärtighetstradition, säger Jelena Gordejeva.

De ger ut informationsbroschyrer, ordnar fotoutställningar och har ett radioprogram där de läser upp brev från fångar.

Varannan eller var tredje månad besöker de fångar i fängelser och uppfostringskolonier. De håller kurser om livet efter frigivningen, ordnar konstnärliga aktiviteter och umgås med fångarna.

När verksamheten startade i början av nittiotalet kom MCPR bara in i fängelser för vuxna män och det med stora svårigheter. I dag har de fått så mycket förtroende på vissa platser att de kan ta med fångarna på utflykter utanför kolonin, säger Jelena Gordejeva.

– Tidigare var kolonierna helt slutna för allmänheten och fångarna träffade bara fängelsepersonalen. Nu kan frivilligorganisationer åka dit. De har en annan syn på saker och ting och det är mycket viktigt. Anställda ser det och tar till sig en del av deras synsätt. Barnen i kolonierna upplever en värme som de kanske aldrig tidigare fått i sitt liv.

Text: Joanna Kurosz