Krigsförbrytare bakom det ökade våldet i Guatemala

När Guatemalas invånare den 9 november för andra gången sedan krigsslutet 1996 kunde delta i ett presidentval var valdeltagandet högt. I både Guatemala och omvärlden var lättnaden stor när det stod klart att ex-diktatorn Efraín Ríos Montt bara hade fått 18 procent och därmed inte gick vidare till den andra valomgången 28 december.

Amnesty Press följde valrörelsen i ett land där 36 års inbördeskrig kastar en skugga över dagens Guatemala.

Fram till valdagen den 9 november hade valkampanjen skördat 29 dödsoffer med politisk anknytning och ytterligare 222 personer hade anmält hot, misshandel och överfall i samband med valet. Lägg till detta ett 40-tal journalister som utsattes för hot, rån och våld. Det mesta tyder på att regeringspartiet FRG, Guatemalas republikanska front, med General Efraín Ríos Montt i spetsen, ligger bakom de senaste två årens ökade våld i Guatemala.
Inte bara Guatemalas ombudsman för de mänskliga rättigheterna, Sergio Morales, utan också många internationella MR-organisationer och guatemalanska medier anklagar FRG för det ökade våldet i Guatemala. Även de som ingått i de paramilitära styrkor som stod för många övergrepp tar idag avstånd från Ríos Montt, vars kandidatur till presidentposten var mycket omstridd.

När OAS och Guatemalas Näringslivsråd kallade till debatt mellan
presidentkandidaterna dök varken Oscar Berger, från GANA, eller
Efraín Ríos Montt, FRG, upp. Ríos Montts stol gapar tom längst till höger i bild.
– Ríos Montt är ingen god kristen så jag står inte på hans sida, säger Marcelino Bautista Cruz, före detta paramilitär. Jag vill inte se honom som president i det här landet igen. Ingen som mördat och våldtagit ska vara president här. Jag är så gammal att jag kanske inte skulle drabbas igen, men mina barn ska leva länge till och de behöver en bra president.
Marcelino har precis fått en check på 1 722 kronor ur guvernörens hand. På torget i det lilla samhället Cabricán, strax norr om Quetzaltenango, har flera hundra före detta paramilitärer i hattar samlats för att höra sina namn ropas upp ur högtalarna. Nästa år kommer de att få ytterligare två utbetalningar. Sammanlagt har regeringen beviljat 2,4 miljarder kronor till paramilitärerna.

De paramilitära styrkorna, PAC, avvecklades i och med fredsavtalet 1996, men när FRG år 2000 övertog regeringsmakten från högerpartiet PAN började de plötsligt dyka upp igen, i framför allt kommuner och departament som styrdes av FRG. Anledningen var att partiet lovat dem pengar för förlorad arbetsinkomst under kriget.

Före detta paramilitärer har samlats på torget i staden
Cabricán för en första utbetalning direkt ur guvernörens hand.

De före detta paramilitärerna är numera medelålders. Men de beväpnade sig med machetes och jordbruksredskap och var snart mer organiserade än vad de någonsin var under kriget. Förra året ockuperade de mayaruinerna Tikal och vid ett åtskilliga tillfällen har de kidnappat och misshandlat statligt anställda och journalister. Allt för att kräva de pengar de har blivit lovade.

Till slut beviljades 500 000 av dem pengar, men Marcelino skrattar åt summan.
– Först lovades vi 10 000 kronor var, men nu får vi kanske hälften.

MR-ombudsmannen Sergio Morales skrattar inte:
– När PAC får pengar kommer det att straffa resten av befolkningen. Budgeterna för hälsa, utbildning och boende kommer att bli lidandenär medel ska utbetalas till människor som deltog i massakrer under kriget.

I staden Colomba, söder om Quetzaltnengo, tittar den förre
diktatorn Ríos Montt i jätteformat ner på stadens torg.

Fredsavtalet nämner inget om någon kompensation åt PAC. Enligt Sergio är det solklart att det är FRG som ligger bakom deras återuppståndelse. När han tillträdde som MR-ombudsman förra året var det första han gjorde att fördöma utbetalningen till paramilitärerna. Bara ett par dagar senare kom de första hoten, någon gjorde inbrott på kontoret och stal datorer och papper och personalen utsattes för våld. En av deras anställda mördades.
Våldet drabbade inte bara MR-ombudsmannen, utan även flera av landets andra MR-organisationer. Anställda, vittnen i rättsprocesser för brott som begåtts under kriget och människor som gräver ut massgravar fick snart uppleva hot och överfall och flera personer mördades.

– Inför valet gjorde vi en studie över läget i landet och vilka som ligger bakom våldet, säger Sergio. Det mesta tyder på att FRG är den största källan till anmälningar om brott.

Enligt Sergio har regeringspartiet hela tiden fört en aggressiv linje mot landets företagare och medier för att vinna över landets fattiga befolkning på sin sida:
– De har inget riktigt politiskt program utan hotar i stället folket. Om de inte röstar på regeringspartiet får de ingen plåt till sina hus och deras barn får ingen skola att gå i.
Det är också på den linje som partiets presidentkandidat Ríos Montt själv fört sin kampanj. Hans valtal och propaganda går i stort sett ut på att hota folket med att utan FRG vid makten kommer landet aldrig att bli säkert.

Ríos Montts egen kandidatur blev också kulmen på ett års oroligheter. Enligt grundlagen får inte en person som deltagit i en statskupp ställa upp i presidentval. Landets högsta rättsliga instans, konstitutionsdomstolen, hade vid två tillfällen avslagit den före detta generalens ansökan om att få kandidera till presidentposten, men tredje gången, i juli i år, sade den plötsligt ja.
Tre av domstolens domare hade då övertalats att rösta för Ríos Montt. Argumentet var att grundlagen inte gäller brott som begicks innan lagen antogs 1985 vilket gav Ríos Montt, som styrt landet som diktator 1982-83, rätt att ställa upp i valen.

Händelsen ackompanjerades av den svarta torsdagen, den 24 juli, när lastbilslaster med före detta paramilitärer och militärer körde in i Guatemala Citys centrum. De spred sig snabbt över stan, ockuperade konstitutionsdomstolen, åklagarmyndigheten, Näringslivsrådets kontor, tidningar, MR-organisationer och hotade de anställda med machetes, bensin, eldvapen och brinnande däck.

När situationen var som värst gick Ríos Montt ut och meddelade att om FRG inte stannade kvar vid makten kunde detta upprepas när som helst. En journalist jagades tills han fick en hjärtattack och avled, en annan fick bensin över sig, 400 personer hölls som gisslan i näringslivrådets kontor och några av konstitutionsdomstolens domare fick flygas ut med helikopter.

Det mest anmärkningsvärda var att polis och militär inte kallades in förrän långt in på eftermiddagen när mobben var på väg ut ur stan. President Alfonso Portillo anklagas idag för att medvetet ha försenat den polisiära insatsen.

Förutom PAC pekar många vittnesmål på att allt fler maffialiknande organisationer med före detta militärer i spetsen också ligger bakom flera av brotten. Därför vände sig MR-ombudsmannen, representanter för det civila samhället och flera utländska biståndsorganisationer förra året till FN. De ville att en kommission (Comisión para la Investigación de Cuerpos Ilegales y Aparatos Clandestinos de Seguridad, CICIACS) med utländska experter på brottsutredning skulle tillsättas för att ta itu med den ökade rättslösheten.

– Det är viktigt att CICIACS bildas för att visa de grupper som ligger bakom våldet att vi menar allvar, säger Sergio. De vill oss ont. Just nu befinner vi oss dock i ett läge där vi har flera olika förslag från olika håll och försöker komma överens om hur kommissionen skulle kunna se ut.

Sergio ser gärna en större insats på MR-området för att förbättra läget i landet, men han tror också att det krävs mer djupgående förändringar av det guatemalanska samhället för att problemen verkligen ska försvinna.

– MR-ombudsmannen är statens minsta institution, den enda som fått dra ner på sin verksamhet det sista året och visst behöver vi mer resurser, men det sista åren har också fattigdomen ökat. Ursprungsbefolkningen är lika diskriminerad idag som under kriget. Militären har inte reformerats och de har fått mer pengar än utlovat. Det finns generaler med brott på sina samveten i alla de politiska partierna, säger Sergio.

– Vad det här landet behöver är kraftiga statliga reformer och omfattande förebyggande sociala program. Många är hungriga medan några få bara blir rikare och rikare, fortsätter han.
Marcelino säger ungefär samma sak:
– Det har inte hänt så mycket här i landet sedan freden. Om något hade hänt hade jag och mina söner haft arbete idag, men det har vi inte. Min son måste bli militär för att försörja sig. Vi bor långt ut på landsbygden och får föga hjälp.

Text: Erik Halkjaer Bild: Magnus Rosshagen

Fakta

Det 36 år långa inbördeskriget i Guatemala räknas till ett av Latinamerikas blodigaste med 150 000 döda, 50 000 försvunna och 1,2 miljoner flyktingar. De värsta åren var i början av 1980-talet när General Ríos Montt styrde.
Förutom att grunda partiet FRG är han även känd för att vara frikyrkopastor och mannen som skapade de paramilitära styrkorna PAC. Ríos Montt anklagas för folkmord, men har som talman i kongressen haft politisk immunitet.

Vid sin avveckling 1996 beräknades antalet paramilitärer i PAC vara 270 000, men 1983 var de närmare en miljon. Styrkorna bestod av tvångsrekryterade bönder som skulle hjälpa militären att stoppa gerillans framryckning på landsbygden. Flera av paramilitärerna deltog i massakrer, medan andra aldrig deltog i några strider över huvud taget. Ännu har ingen person i Guatemala straffats för brott begångna under kriget.

Den 14 november accepterade Ríos Montt och FRG att de förlorat kampen om presidentposten, men noterade samtidigt att partiet nått framgångar i kongress- och lokalvalen.

Guatemala Citys förre borgmästare, Oscar Berger från högerpartiet GANA(35 procent) och center-vänsterkandidaten Alvaro Colom (27 procent) gick vidare till presidentvalets andra omgång den 28 december.

Text: Erik Halkjaer