Framsteg

Den 10 december kommer världen att fira att 60 år har gått sedan FN:s generalförsamling med 48 röster mot noll 1948 antog den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter. Åtta medlemsstater; Sovjetunionen, Ukraina, Tjeckoslovakien, Vitryssland, Polen, Jugoslavien, Sydafrika och Saudiarabien lade ned sina röster. Den 10 december kommer det att hållas många högtidstal. Men säkerligen kommer det också att bli en och annan kritisk kommentar, både om sådant som finns i förklaringen och sådant som saknas.

De 30 artiklarna kan, och bör, diskuteras, då arbetet för mänskliga rättigheter är i ständig utveckling. Dock är det knappast fel att fira den 10 december. Att beslutet om förklaringen togs i FN 1948 var en framgång för alla dem som efter andra världskrigets fasor ansåg att överenskommelser och konventioner var ett sätt att bygga en bättre värld med respekt för alla människors lika värde och en värld där alla åtnjuter samma rättigheter.

Med allmänna förklaringen har också följt ett ansvar för stater att leva upp till det som står i artiklarna. Amnesty och andra inom den globala människorättsrörelsen riktar ofta skarp kritik när stater struntar i respekten för mänskliga rättigheter. Ibland nås framgångar i arbetet.

Den 7 oktober var rättssalen i en domstol i Washington DC fylld av dussintals uigurer och människorättsaktivister. Det jublades och applåderades när domaren Ricardo Urbina kom med sitt historiska beslut: 17 fängslade uigurer i USA:s fångläger på militärbasen Guantánamo ska friges. De 17 har suttit på Guantánamo sedan de 2002 fördes till Kuba från Afghanistan och Pakistan.

Redan 2004 konstaterade USA att de 17 och fem andra uigurer inte var några »fientliga kombatanter« och 2006 lyckades USA mot betalning få Albanien att ta emot fem av dem. En av de fem, Adil Hakim (se ledaren i Amnesty Press nr 5/2007), har sedermera sökt asyl i Sverige.
De övriga 17 sitter kvar på Guantánamo.

USA anser att de inte kan skickas tillbaka till sitt hemland Kina då de riskerar tortyr och dödsstraff liksom andra uigurer som arbetar mot den kinesiska politiken i Xinjiang. Enligt domare Urbinas beslut måste de 17 uigurerna nu tillåtas att resa till USA:
– Eftersom konstitutionen förbjuder fängslanden på obestämd tid så är det olagligt att hålla dem kvar i fängsligt förvar.

Vita huset rasade mot domen. Bush-administrationen anser att de 17 uigurerna, som alltså bortförts och fängslats av USA utan grund, ska hållas kvar på Guantánamo tills något annat land erbjuder sig att ta emot dem. Det lär återstå en hel del arbete innan dessa 17 offer för »kriget mot terrorismen« kan lämna Kuba som fria män.

Ulf B Andersson