Ayna kämpar för kvinnor i Tjetjenien

Den tjetjenska kvinnorättsaktivisten Ayna är förfärad över att det ryska parlamentet stödjer förslaget att delvis avkriminalisera våld i hemmet. Det får konsekvenser för det redan starkt patriarkala Tjetjenien som lyder under rysk lag. – Mannen kommer nu i ännu högre grad känna att han är fri att göra vad som helst mot sin kvinna, säger hon.

Ramzan Kadyrov är sedan år 2007 president i Tjetjenien. Foto: Kremlin.ru

Det är en gråkall vinterdag när den tjetjenska kvinnorättsaktivisten Ayna korsar en gata på Södermalm och sätter sig i konditoriets soffa. Från öronen dinglar smycken i brons. De bruna ögonen är pigga med en nyfiken blick. Hon är i Sverige under några dagar för att delta i olika seminarier om mänskliga rättigheter och kvinnors situation i Tjetjenien. Ayna heter egentligen något annat och vill vara anonym eftersom hennes kollegor tidigare har råkat illa ut.

Hon jobbar för en tjetjensk kvinnorättsorganisation och driver ett program för att stärka kvinnor. En stor del av verksamheten handlar om könsbaserat våld och organisationen erbjuder psykologiskt och juridiskt stöd för kvinnor som utsatts för våld av sina män.

– Det är ett stort problem här. Tjetjenien är ett patriarkalt samhälle där kvinnan är helt underställd mannen. Hon måste fråga sin man, pappa eller bror om lov om hon vill gå ut. Många kvinnor berättar inte att de utsätts för våld eftersom det är skambelagt, säger Ayna.

Situationen har inte blivit lättare. Tjetjenien tillhör den ryska federationen och lyder under rysk lag. Därför påverkas också tjetjenska kvinnor när det ryska parlamentets underhus den 27 januari bestämde sig för att anta lagförslaget att avkriminalisera våld i hemmet som inte orsakar allvarliga fysiska skador.
Lagförändringen antogs med 380 röster för och tre röster emot. Förslaget antogs också av överhuset den 1 februari och ska nu undertecknas av Rysslands president Vladmir Putin innan lagen börjar gälla. Våld inom en familj som inte orsakar allvarliga fysiska skador som kräver vård ska inte längre leda till åtal vid första tillfället.
I stället ska det ses som en administrativ förseelse som enligt det ryska systemet kan leda till böter, samhällstjänst eller max 15 dagars frihetsberövande. Lagförändringen har fått hård kritik från kvinnorättsorganisationer och ett allvarligt bakslag då ryska parlamentet i juli 2016 hade skärpt lagstiftningen kring våld i nära relationer.

Ayna är chockad över lagändringen, men tror inte att den kommer att leda till någon större förändring när det gäller att våga göra en polisanmälan:

– Det redan så få kvinnor i Tjetjenien som anmäler misshandel i hemmet. Jag känner inte heller till ett enda fall som har lett till rättegång.

Achmat Kadyrov-moskén i Groznyj är en av de storslagna byggnader som har byggts i Tjetjeniens huvudstad. Foto: Wikimedia

Hon berättar att läget för kvinnors rättigheter är värre på landsbygden där många kvinnor är outbildade. På vissa platser är det förbjudet för dem att utbilda sig. Tjejer blir också bortgifta tidigt, i 15–16-årsåldern. De får ingen sexualundervisning och kan inte planera när de vill skaffa barn. Därför reser kvinnorättsorganisationen runt och utbildar kvinnor och flickor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Enligt Ayna måste kvinnor förhålla sig till ryska lagar, sharialagar och traditionella tjetjenska lagar, vilket kan göra det svårt för dem att veta hur de ska bete sig. När Ramzan Kadyrov blev president 2007 bestämde han att alla kvinnor och flickor inom statlig verksamhet, som skolor och universitet, måste bära huvudduk och heltäckande kläder.

– Jag har inga ord för det. För mig skulle det vara omöjligt att jobba där de reglerna gäller. Det skulle vara en kränkning av min personliga frihet.

Engelskspråkig karta över Kaukasus. Chechnya är Tjetjenien. Foto: Wikimedia

Ayna upplever ändå att fler kvinnor har börjat fundera över sina rättigheter. Många tjetjener som flytt till Europa har fått nya perspektiv. Hon berättar om en kvinna som beskrev de tre första åren som gift i Tjetjenien som ett helvete. Kvinnan tillbringade hela dagarna åt att ta hand om makens stora familj och sköta hushållet, hon hann knappt träffa sin man och drömde bara om att få sova ut.

– Jag frågade varför hon inte hade skilt sig, och svaret blev att hon trodde att det var så ett äktenskap var. Det är ett svar vi ofta får. Men när paret flyttade till Europa förändrades hon helt och rör sig i dag helt fritt utan att be om tillåtelse. Mannen vill återvända men kvinnan säger att hon stannar kvar i Europa oavsett vad han gör.

Jennie Aquilonius
[email protected]

Läs också

Russia: Domestic violence law puts women at greater risk (Amnesty International 8 februari 2017)

Human Rights Watch om nya lagen om våld i hemmet i Ryssland: Russia: Bill to Decriminalize Domestic Violence (23 januari 2017)

Fotografen Jens Olof Lasthein ställer nu ut på Galleri Kontrast i Stockholm. Foto: Sviatlana Yerkovich

Samtidigt som Ayna besöker Sverige pågår fotoutställningen Meanwhile Across the Mountain på Galleri Kontrast i Stockholm.

Fotografen Jens Olof Lasthein har samlat bilder från sina resor i Kaukasus till en bok och en utställning på temat gränser. Ur högtalarna spelar musik från Georgien, Armenien, Tjetjenien och Dagestan tillsammans med miljöljud från resorna. På de vita väggarna sitter panoramabilder med stark närvaro. En man bland vågorna med sin häst, en kvinna som vilar under ett träd och som precis slagit upp ögonen.

– Jag vill visa vanliga människor som lever sina vanliga liv. Ge en annan bild än den som visas i medierna, som mest rapporterar när en ny bomb sprängts, säger Jens Olof Lasthein.

Vilostund i staden Ochamchira i Abchazien nära stilleståndslinjen mot Georgien. Foto: Jens Olof Lasthein

Han har länge varit intresserad av gränsområden, av energin på platser där kontraster möts. I Kaukasus finns många gränser, folkslag, religioner, kulturer, språk och konflikter. Jens Olof Lasthein har sett djupt hat – och samtidigt en stark samhörighet:

– Det märks att hela Kaukasus är en del av det forna Sovjet. Trots fiendskap finns det fortfarande en känsla av att ”detta är vi”, att kaukasier är ett särskilt folk.

Jens Olof Lasthein har ofta fått ta omvägar på grund av stängda gränser och varje resa har krävt månader av förberedelser för att få fototillstånd. Vissa av de människor han mött har pratat fritt, andra höll låg profil.

– Om du håller käften eller inte är politiskt engagerad kan du leva okej, annars kan du åka dit rejält. Men det är olika i olika länder. Georgien är relativt öppet och fritt nu för tiden, Armenien är mer repressivt och i Azerbajdzjan är det illa; är du bara lite politiskt engagerad sätter regimen press på dig och din familj och du kan hamna i fängelse.

Utbrytarrepubliken Abchaziens huvudstad Suchumi år 2009. Flickan Khatyna och hennes far Dzhumber vilar på stranden vid Svarta havet. Abchazien bröt sig 1992 loss från Georgien och ett krig pågick fram till vapenvila inträdde 1993. Foto: Jens Olof Lasthein

I Tjetjenien är läget riktigt tufft. Jens Olof Lasthein berättar att president Ramzan Kadyrov kan göra vad som helst eftersom han backas upp av Putin.

– Den skräcken märks. Vissa berättar hur deras söner försvunnit och antingen kommit tillbaka torterade eller förblivit borta. På gatan träffade jag folk som först sa att vi har en fantastisk president, han håller ordning och reda, men när jag kom närmare visade det sig att de flesta kände till någon som råkat illa ut.

Ramzan Kadyrov har satsat på att skapa en ny bild av huvudstaden Groznyj. Här är Groznyj City Towers. Foto: Erben Control Systems/Wikimedia

Läget är också svårt för människorättsaktivister i Tjetjenien. Jens Olof Lasthein har träffat flera av kvinnorättsaktivisten Aynas kollegor som varit tvungna att snabbt lämna landet när Kadyrovs underrättelsetjänst varit efter dem. Så har de levt utomlands ett tag tills saker lugnat ner sig.

– Jag frågade en av dem varför hon ville tillbaka, men hon sa att det är i Tjetjenien hon hör hemma. Jag tror att det är som livsluft för dem, att skapa något i civilsamhället som gör det värt att leva där.

Jennie Aquilonius
[email protected]

Fotnot: Utställningen ”Meanwhile Across the Mountain” pågår fram till den 19 februari.

Bakgrund/Krigen i Tjetjenien

Kriget i Tjetjenien räknas som det blodigaste i Europa sedan andra världskriget och det beräknas att upp till 150 000 människor kan ha dödats.

I samband med Sovjetunionens upplösning växte kraven på självständighet i Tjetjenien, där de idag cirka 1,4 miljonerna invånare till stor del är muslimer. Efter andra världskriget hade Josef Stalin låtit deportera tjetjenerna då de anklagades för samarbete med Nazityskland.

Dzjochar Dudajev, tidigare general i sovjetiska flygvapnet, valdes till president och utropade 1991 självständighet. I december 1994 valde Rysslands president Boris Jeltsin att gå in med rysk militär och det blev inledningen till det Första Tjetjenienkriget.

Regeringsbyggnaden i Tjetjeniens huvudstad Groznyj förstördes under kriget. Foto: Mikhail Evstafiev/Wikimedia

Trots att ryska armén använde flyg och tungt artilleri hade de svårt att inta Tjetjenien och fram till augusti 1996, då ett avtal om vapenvila undertecknades, beräknas minst 5 500 ryska soldater ha dödats medan de tjetjenska rebellerna förlorade mellan 11 000 och 30 000 döda. Ryskt bombflyg lade stora delar av huvudstaden Groznyj i ruiner. Rapporterna om kidnappningar, tortyr och utomrättsliga avrättningarna var talrika.

Antalet civila dödsoffer uppgick till tiotusentals. Dzjochar Dudajev dödades i ett ryskt missilangrepp i maj 1996.

Efter vapenvilan valdes Aslan Maschadov till president i Tjetjenien i januari 1997 till i ett internationellt övervakat val. Han betraktades som en pragmatisk nationalist. Andra rebelledare fortsatte dock våldsamheter och lokala krigsherrar fick också stöd av islamister som den saudiarabiske Ibn Al-Khattab, en veteran från kriget i Afghanistan som allierade sig med krigsherren Sjamil Basajev.

I augusti 1999 genomförde ett tusental rebeller ett överraskningsanfall i grannrepubliken Dagestan. Bombattentat inne i Ryssland med hundratals dödsoffer tillskrevs tjetjeniska grupper. Ryssland gick under hösten 1999 åter in i Tjetjenien och återigen lades stora delar av Groznyj i ruiner.

Släktingar till ”försvunna” personer försöker identifiera kroppar i en byggnad i centrala Groznyj i andra krigets början. En massgrav med 51 kroppar hade upptäckts i byn Dachnyi Poselok nära den ryska militärbasen i Khankala. Flera av kropparna rapporteras bära vittne om tortyr och stympning. Foto: Memorial/AI

Kriget blev långvarigt och blodigt där cirka 7 000 ryska soldater beräknas ha dödats. Omkring 16 000 tjetjenska rebeller beräknas ha dödats och omkring 25 000 civila. Därtill kommer cirka 5 000 personer som ”försvunnit”. Omkring 350 000 människor beräknas ha flytt under det Andra Tjetjenienkriget. Medan den ryska armén kunde inta städer fortsatte kriget på landsbygden och en rad dåd genomfördes i Ryssland av tjetjenska grupper, däribland Dubrovkateatern i Moskva 2002 och skolan i Beslan 2004 med flera hundra döda.

År 2003 fick Tjetjenien ett begränsat självstyre och Achmat Kadyrov blev president. Han mördades år 2004 och år 2007 blev sonen Ramzan Kadyrov president. Under dennes styre har en islamisering genomförts i Tjetjenien med stöd av Ryssland. Kadyrovs 3 000 man starka privatarmé, Kadyrovtsy, anklagas för en rad grova övergrepp och Ramzan Kadyrov har också anklagats för inblandning i mord och hot mot ryska oppositionella.

År 2009 förklarade de ryska myndigheterna att läget i Tjetjenien var ”normaliserat”. De flesta tjetjenska ledarna från krigen har dödats. Den 8 mars 2005 meddelade ryska medier att presidenten Aslan Maschadov skjutits ihjäl av ryska specialstyrkor och tjetjenska grupper. Liket visades upp i rysk TV. Sjamil Basajev dog i en explosion i juli 2006. Ryssland hävdade att ryska säkerhetstjänsten FSB var ansvarigt. Flera tjetjenska exilledare har också dödats och FSB har anklagats för att ligga bakom.

Väpnade oroligheter har dock fortsatt i flera av republikerna i Kaukasus och Ryssland oroas över att IS, Islamiska staten, försöker etablera sig. Många islamister rapporteras också ha rest från Kaukasus för att delta i kampen i Syrien för att störta president Bashar al-Assad. President Ramzan Kadyrov har framhållit att tjetjenska soldater deltar på Rysslands sida i kriget i Syrien.

Den 30 januari meddelade Ramzan Kadyrov att tre militanter och två poliser dödats i en sammanstötning. Den 17 december 2016 sköts sex män ihjäl av polis i Groznyj.

Ulf B Andersson

Läs mer från Amnesty Press

Medie(o)frihet i öst (2 februari 2017)

Rysslandsdagarna: ”Kreml utnyttjar nationalism för att återskapa det ryska imperiet” (29 oktober 2015)

Ramzan Kadyrovs nya Tjetjenien - islamiska lagar och MR-brott (24 maj 2013)

MR-dagarna i Göteborg: Sapiyat Magomedova fick årets Per Anger-pris (14 november 2012)

Rysslands ”inre utomlands” - spänningen ökar i norra Kaukasus (29 november 2011)

”Vi är ärligt talat ganska trötta på begravningar” (5 november 2009)

Hur krig drabbar människor (21 maj 2008)

En modig röst har tystats (21 december 2007)

En uppgörelse med Kreml(21 december 2007)

Mordet på Anna Politkovskaja(9 oktober 2006)

Tjetjenerna lever i ständig skräck (3 juni 2006)

Arsen Sakalovs kamp för rättvisa hedrades (4 oktober 2005)

Tjetjenien: Konflikten går snart in på sitt femte år (13 juli 2004)

»Tjetjenien ligger i Europa« (11 juni 2004)

Ryssland inför valet: Glömt krig och styrda medier (13 mars 2004)

Tjetjenien: Protest mot ett ignorerat krig (2 oktober 2003)

Där inga vittnen finns (16 september 2002)