West Pride slog rekord!

Körsång och såpbubblor blandades med slagord och politiska banderoller när West Pride slog nya rekord i Göteborg. Tidigare under festivalen uppmärksammades situationen för hbtq-personer i bland annat Ryssland och Uganda.

West Prides styrelse gick först i paraden som slingrade sig från Götaplatsen längs Kungsportsavenyn och vidare in i Trädgårdsföreningen. Foto: Charlie Olofsson

Regnbågsflaggorna vajade över Göteborg under förra veckans West Pride som avslutades med en rekordstor parad längs Kungsportsavenyn.
– Det sägs att bakom regnbågen finns en skatt och vi är på väg att hitta den, sade Feministiskt initiativs EU-parlamentariker Soraya Post, som talade på Götaplatsen strax före paradens avgång. Enligt arrangörerna deltog minst 15 000 personer, vilket är nytt rekord. Hela paradstråket bort mot Trädgårdsföreningen kantades också av uppåt 70 000 ivriga påhejare.

Amnesty deltog i paraden under parollen ”Human rights are my pride”. Tidigare under veckan höll också Amnestys hbtq-grupp i Göteborg ett föredrag om situationen för hbtq-personer i världen.
– I många länder har faktiskt det blivit värre under det senaste året, sade Lova Jansson.
Sedan förra årets festival har till exempel Uganda skärpt straffet för homosexuella handlingar och Ryssland har infört rikstäckande förbud mot vad man kallar ”propaganda för icke-traditionella sexuella relationer” riktad till minderåriga.

Amnesty hade ett eget block i paraden. Lova Jansson går längst bak vid banderollen. Foto: Charlie Olofsson

– Det är ett problem att uttrycket propaganda kan tolkas så brett. Det kan anses olagligt att ha en regnbågsfärgad tröja på sig, att prata om homosexualitet i skolan eller att hålla sin partner i handen, sade Oskar Johansson, från Amnestys hbtq-grupp i Göteborg men tillade att det inte räcker att kritisera Ryssland:
– Samma typ av lagstiftning finns faktiskt i många andra länder och i flera delstater i USA.

Tidigare har Amnestys hbtq-grupp i Göteborg arbetat med enskilda fall enligt samma modell som andra aktivistgrupper inom Amnesty. De har till exempel engagerat sig för Jean-Claude Roger Mbede, som satt fängslad i Kamerun tills han gick bort den 10 januari i år.
– Det var hemskt sorgligt. Han blev sjuk och hans familj ville inte ge honom vård, berättar Lova Jansson, från hbtq-gruppen.

Hon förklarar vidare att det är svårt att kämpa för enskilda hbtq-personers rättigheter enligt den modell som kännetecknar det mesta av Amnestys aktivistverksamhet.
– Det svårt att driva enskilda fall för om det blir känt att någon är hbtq-person innebär det en ökad hotbild.

Just nu arbetar gruppen i stället med andra typer av påtryckningar. De uppmärksammar till exempel mordet på den sydafrikanska aktivisten Noxolo Nogwaza. Hon attackerades den 24 april 2011 och polisen har fortfarande inte lyckats gripa någon gärningsman.

Vile Fanti från Sydafrika, Stosh Mugisha från Uganda och Silva Eiseb från Namibia deltog i panelsamtalet Utblick Afrika. Alla tre lever numera i Sverige. Moderator var Hanna Rahm. Foto: Charlie Olofsson

Under West Pride diskuterades situationen för hbtq-personer i afrikanska länder också under panelsamtalet ”Utblick Afrika”. I Uganda har situationen blivit katastrofal, berättade aktivisten Stosh Mugisha:
– Många har tvingats tillbaka in i garderoben, fast kanske har lagen också lett till någonting positivt. Nu vet i alla fall folk om att vi finns.
Transaktivisten Silva Eiseb deltog i samma panelsamtal och konstaterade att Ugandas nya lag även har fått konsekvenser i omkringliggande länder.
– Den slog ner som en bomb och nu ser vi att fler politiker tar liknande initiativ, sade han och tillade att transpersoner drabbas särskilt hårt när homo- och transfobin breder ut sig.

– Attackerna är ofta riktade mot personer som sticker ut och det är vi som är mest synliga, sade han och fick medhåll från Vile Fanti, som menar att även de våldsamma attackerna mot lesbiska i Sydafrika måste förstås som ett uttryck för transfobi.
– Angriparna frågar varför de inte ser ut som kvinnor, varför de inte beter sig som kvinnor. Det här beskrivs som attacker mot lesbiska, men det handlar också om könsöverskridande uttryck, sade han.

En tyst del av tåget. Foto: Charlie Olofsson

Tillbaka till West Pride-paraden den 1 juni, där tystnaden från blocket ”Marching for those who can't” fick publiken längs vägen att stanna upp. Deltagarna gick med tejp för sina munnar i solidaritet med hbtq-personer som inte har möjlighet att delta i prideparader. Runt omkring dem hördes slagord och musik från de andra blocken. De flesta politiska partierna fanns representerade i paraden tillsammans med en lång rad myndigheter och organisationer.

Minst 15 000 personer deltog i söndagens parad, enligt arrangören. Bland talarna på Götaplatsen fanns bland annat Soraya Post och Mona Sahlin. Foto: Charlie Olofsson

När den bakre delen av tåget lämnade Götaplatsen hade de som gick i fronten för länge sedan klivit in i Trädgårdsföreningen, där paraden avslutades med allsång och fler tal.
– Jag känner mig euforisk av den stolthet och solidaritet som Regnbågsparaden spridit i dag, sade verksamhetschefen Tasso Stafilidis efter paraden.

Charlie Olofsson

Läs mer om Uganda från Amnesty Press

Amnesty om den nya lagen i Uganda (15 maj)