Demokrati i kris gick till val

När kampanjen inleddes trodde de flesta att Noboa skulle bli Ecuadors näste president. Han är en man som enligt egen utsago ”älskar de fattiga” och vars tillgångar motsvarar ungefär en fjärdedel av hela landets inkomster. Under kampanjen lade han ner så mycket pengar på reklam att han överskred gränsen och fick böter.

Men trots det och trots att han drev en mycket smutsig kampanj, bland annat genom att anklaga Gutiérrez för hustrumisshandel (något som hustrun förnekade), nådde han inte ända fram. Gutiérrez vann med 54,5 procent mot Noboas 45,5 procent.

Gutiérrez blev känd i samband med de folkliga protesterna år 2000 då den dåvarande korrupte presidenten Jamil Mahuad avsattes. Indianer och militärer gick hand i hand, störtade presidenten och tillsatte en junta (där bland andra översten Gutiérrez satt), som skulle styra landet.

Men juntan varade inte många timmar, kongressen tillsatte istället vicepresidenten som statschef och Gutiérrez sattes i fängelse. När han släpptes ett par månader senare bildade han partiet ”Sociedad Patriótica” (patriotiska samhället) och började arbeta för att bli president.

Strax före kampanjen inleddes bildade han allians med indianrörelsens politiska gren: Pachakutik. Gutiérrez vill inte sätta in sig på vänster-högerskalan. Han hävdar att han inte har någon politisk ideologi eftersom han är militärt och inte politiskt skolad.

”En president för alla”, Lucio Gutiérrez valslogan.

Hans språk är dock oftast vänster, även om han under kampanjen svängde åt höger. Hans hustru, det vill säga Ecuadors blivande första dam, står för en uttalad vänsterideologi och indianrörelsen, som företräder de fattiga och som stödde hans kandidatur, hittar man definitivt på vänsterkanten.

Den nye presidenten har ingen lätt uppgift. Ecuador har så pass allvarliga demokratiproblem att man kan tala om en demokratisk kris. Enligt en undersökning är nästan 40 procent emot det demokratiska systemet och nästan lika många säger att de levde bättre när det var diktatur. Men undersökningen säger egentligen mer om den ecuadorianska demokratin än något annat.

1998 trädde en ny konstitution i kraft. Vad gäller de mänskliga rättigheterna är den föredömlig och progressiv på flera punkter. Som ett av de första länderna i världen erkändes ursprungsbefolkningarnas rättigheter i en konstitution. Dessutom lade man till barns och äldres rättigheter och man tog bort gamla förlegade artiklar. Nu har även homosexuella rätt till sex och kärlek.

Men konstitutionen är inte mer än en pappersprodukt. Fernando Gutiérrez, från människorättsorganisationen CDH i Guayaquil, Ecuadors största stad, är kritisk till hur demokratin fungerar i Ecuador.

• Man kan inte kalla Ecuador för en demokrati bara för att det finns en bra konstitution. Den bryts mot varje dag och inget händer. Ecuador är ingenting annat än en skendemokrati, hävdar han.

Det Fernando Gutiérrez pekar på är ett allvarligt problem. De som begår brott blir inte straffade. Åtminstone inte om man tillhör eliten, är polis eller militär. Elsie Monge, nunna och veteran inom rörelsen, är hård i sin dom mot rättssystemet.

• Lagen är selektiv, politiserad, ineffektiv och korrupt. Det finns grupper i samhället som står över lagen och likhet inför lagen existerar inte, säger hon.

Otaliga korruptionsskandaler och brott mot de mänskliga rättigheterna utan att någon har straffats, har gjort att förtroendet för rättsväsendet är lågt. Folket tar lagen i egna händer, lynchar brottslingar och organiserar sig i så kallade självförsvarsgrupper.

Dessa grupper säger att de skyddar sig mot brottslingar, men verkligheten ser annorlunda ut. Hos människorättsorganisationer finns anmälningar om inblandning i marktvister, hot mot ledare i sociala organisationer och mord.

Alexis Ponce, talesman för den quitobaserade människorättsorganisationen APDH, ser likheter mellan självförsvarsgrupperna i Ecuador och paramilitären i Colombia. Han menar att de startade av liknande anledningar. Nu har paramilitären i Colombia utvecklats till en politisk makt med egen dynamik. De står för den största andelen av brott mot de mänskliga rättigheterna och utgör ett allvarligt hot mot fackföreningsledare, människorättsaktivister, med flera.

Ett av många politiska budskap som pryder Quitos väggar.

Men till skillnad från Colombia, där paramilitären har ett historiskt stöd från militären, har de i Ecuador polisens stöd. I den största självförsvarsgruppen är Ecuadors rikspolischef viceordförande. Alexis Ponce är djupt oroad över utvecklingen.

• Detta är inte lösningen på brottsligheten. Rättsskipning måste vara statens monopol. Det folk skapar, utan att veta om det, är ett monster som kan komma att bli ett stort hot mot Ecuador i framtiden.

Brottsligheten är ett stort problem och har dessutom ökat dramatiskt. Fattigdomen och konflikten i Colombia som har kommit över till Ecuador är del av orsaken. En annan är att folket inte känner sig delaktiga i samhället. I den ecuadorianska demokratin finns inget utrymme för deltagande och de politiska besluten genomförs utan någon som helst dialog. Dessutom är befolkningen van vid att lämna över politiken till politikerna.

• Vi måste arbeta för att människor ska tycka att de bör delta i politiken och inte bara lämna över det politiska åt vissa professionella. Annars lämnar vi över till de korrupta som bara arbetar för sina intressen, säger Fernando Gutiérrez.

En utmaning för Ecuador är att hitta utrymmen där folket kan uttrycka sina åsikter och där de dessutom respekteras. En annan är att komma tillrätta med fattigdomen.

• Demokratin fungerar inte, bland annat på grund av fattigdomen. Hur ska folk kunna delta när de inte har mat för dagen, förklarar Elsie Monge.

Det finns dock grupper som försöker skapa utrymmen för det folkliga deltagandet. Den största och viktigaste gruppen är indianrörelsen, som 1995 grundade det politiska alternativet Pachakutik. Men Pachakutik har en ständig brist på resurser.

Driver man inte en nyliberal eller konservativ politik är det svårt att hitta resurser till politiska kampanjer. Trots detta har de lyckats nå lokala politiska framgångar. Genom att satsa på att bygga en ny politik underifrån har man flera höga poster på lokal nivå. Och det är tack vare Pachakutiks som Gutiérrez är Ecuadors näste president.

Men många som försöker delta, kritisera och bygga nytt, löper risk att hotas och trakasseras. Flera människorättsorganisationer har haft inbrott i sina lokaler av personer som endast är intresserade av att kopiera den information de hittar.

De har ständigt telefonerna avlyssnade och för ett år sedan dök gruppen "den vita legionen" upp och spred dödshot via epost. "Om du fortsätter att störa oss kommer du endast att ha några dagar kvar att leva, din kommunist", är ett av hoten som skickades till människorättsförsvarare och ledare för andra sociala organisationer.

Organisationer som arbetar för homosexuellas rättigheter har också drabbats hårt av hot och trakasserier. Alexis Ponce hävdar att situationen för människorättsförsvare har försämrats de senaste åren och att arbetet med mänskliga rättigheter därför är mycket viktigt.

• I Ecuador finns allvarliga problem som nu kanske kunde förebyggas. För att Ecuador inte ska bli ett nytt Colombia måste vi arbeta med förebyggande människorättsarbete. Utan mänskliga rättigheter - ingen demokrati, säger han.

Vad ska då Lucio Gutiérrez göra när han i januari nästa år tillträder som president? Han säger att han vill styra öppet och talar om att föra en ny sorts politik där alla sektorer i samhället ska delta i en stor dialog.

Han har redan flirtat med olika grupper i samhället och till och med gjort en resa till USA för att samtala. Fattigdomen, korruptionen och brottsligheten ska bekämpas. Dessutom vill han öka Ecuadors konkurrenskraft gentemot omvärlden och avpolitisera rättssystemet.

Gutiérrez har ingen lätt uppgift. Om han försöker att föra en ny politik kommer han att möta motstånd. Han har inte stöd i kongressen. Där dominerar de traditionella partierna. I likhet med Hugo Chávez i Venezuela kommer han att ha problem med den ekonomiska eliten som inte kommer att släppa på sina privilegier utan motstånd.
Liksom varje president i Ecuador blir han bakbunden av Internationella valutafonden, som förespråkar nedskärningar i den offentliga budgeten. Till sist USA. I CNN har Gutiérrez presenterats som vänsterextremist och den amerikanska regeringen är orolig för att han ska bilda en vänstertrojka tillsammans med Venezuelas Chávez och ”Lula” i Brasilien. Och medan indianrörelsen letar deltagande ses den av USA som ett hot mot demokratin.

Indianrörelsen kommer också att hålla ett vakande öga över Gutiérrez. Går han emot deras vilja får han allvarliga problem att ta itu med. De senaste två folkvalda presidenterna har avsatts just av indianerna. Men för han deras politik har han dess starka stöd mot andra krafter som kan komma att försöka avsätta honom.

Text: Elisabeth Lundgren