Osäker framtid för Irak efter 30 juni

Iraks framtid ser mycket osäker ut. Den 30 juni är det dags för amerikanerna att återlämna makten till det irakiska folket, men föreläsarna på seminariet: ”Irak - befrielse ockupation och sedan?” hade svårt att se en ljus framtid i Irak.

Ove Bring, professor i folkrätt, Johan Hallenberg, professor i statskunskap och Khaled Salih, lektor på center för Mellanöstern-studier, var den 15 juni inbjudna till Utrikespolitiska Institutet för att tala om Iraks närmaste framtid. Kritiken mot USA:s närvaro i Irak har ökat inte minst efter att uppgifterna om tortyren i Abu Ghraib-fängelset kom ut. Det amerikanska presidentvalet närmar sig och kriget blir alltmer en belastning för president George W Bush.

Ove Bring, professor i folkrätt.

Ove Bring berättade om USA:s, och George W Bushs agerande under Irak-ockupationen. Till att börja med var han förvånad över att George W Bush har misslyckats så fundamentalt med att hantera både FN:s säkerhetsråd, folkrättsjuristerna och den allmänna opinionen.

– Om Bush hade motiverat ockupationen av Irak på ett annorlunda sätt, så hade förmodligen inte omvärldens motstånd blivit så starkt. Om USA dessutom hade bemödat sig om att se till att irakierna fick det bra under ockupationen så hade kriget inte behövt bli olagligt ur ett folkrättsperspektiv, sade Ove Bring.

Nästan alla amerikanska presidenter i alla tider har gjort interventioner i andra länder, men de har använt sig av andra mer humanitära argumentet som att i första hand vilja befria de ockuperade länderna från deras diktatorer, och sprida demokratin i världen. Med dessa argument har de både kunnat få med sig FN:s säkerhetsråd och vinna omvärldens förtroende.

George W Bush hade kampen mot terrorism, och massförstörelsevapen som viktigaste argument. Först i efterhand har den amerikanska regeringen tryckt på befrielsen av Iraks civilbefolkning från diktatorn Saddam Hussein som den viktigaste frågan.

Ove Bring kritiserade också Geroge W Bushs misslyckande med att vara ett demokratiskt föredöme i Irak. Händelserna i Abu Ghraib-fängelset, utebliven registrering av hur många civila irakier som dödats i strider, tillsammans en rad andra militära övergrepp har lett till irakierna inte har något förtroende alls för de multinationella styrkorna som till 90 procent består av amerikaner och kommer att finnas kvar i Irak efter den 30 juni.

Khaled Salih fokuserade på kurdernas situation i ett framtida Irak. Irak står inför ett vägval. Från att ha varit en centralistisk diktatur där folkmord har förkommit, hoppas nu kanske främst kurderna på att Irak skall utvecklas till en federal demokratisk stat, där Iraks många olika etniska grupper ska få göra sina röster hörda. Det är ännu väldigt oklart hur denna övergång skall gå till, och hur den nya statsbildningen kommer att se ut.

Khaled Salih, lektor på center för Mellanöstern-studier

Khaled Salih tror att om Irak skall lyckas med att bilda en demokratisk federal stat så är det viktigt att det sker av fri vilja. Iraks folk och de som väljs till att styra landet måste tänka federalt och det finns också stora krav på en decentralisering av makten. Makten måste delegeras nedåt och utåt, så att alla regioner och etniska grupper får en känsla av att de är med och bestämmer.

Den största problemhärden enligt Khaled Salih är fördelningen av naturresurserna. Det kan också uppstå friktioner om en grupp, i det här fallet shiamuslimerna som utgör en majoritet av Iraks befolkning, identifieras som makthavarna. En federal demokratisk stat kräver en stark nationell vi-känsla och det är viktigt att olika grupper inte står i konflikt med varandra.

– Från kurdernas sida finns det ändå ett stort hopp om framtiden, sade Khaled Salih.
Johan Hallenberg, som till vardags undervisar vid försvarshögskolan, var mer skeptisk och trodde att Kurdistan kommer att bryta sig loss från Irak och bli helt självständigt efter den 30 juni.

– Det negativa scenariot i det framtida Irak är att de väpnade attackerna kommer att fortsätta och att den banditverksamhet som redan nu florerar i landet kommer att öka. Jag tror inte att de ”multinationella” styrkorna, tillsammans med Iraks ledning kommer att lyckas med att skapa ett säkert Irak.

Johan Hallenberg diskuterade liksom Ove Bring USA:s bakomliggande motiv till Irakockupationen. Han betonade att USA inte enbart, som många européer vill se det, har gått in i Irak av ondo, och för sin egen vinnings skull. Han tror snarare att Bushadministarionens målsättningar med Irak var:
1. Att störta Saddam Hussein.
2. Demonstrera politisk och demokratisk handlingskraft.
3. Förstöra massförstörelsevapen.
4. Bygga ett mer demokratiskt Mellanöstern, med Irak som demokratiskt mönsterland. Demokratiseringen skulle i sin tur leda till minskad rekrytering till muslimsk terrorism, och en chans till fred mellan Israel och Palestina.

– Amerikansk utrikespolitik kännetecknas av hybris, men som sagt hade nog Bush en hel del goda intentioner med ockupationen även om det är svårt att så här i efterhand se några direkt positiva resultat, sade Johan Hallenberg.

Det verkar som att lösningen i Irak är långt ifrån nära, och att oroligheterna i Irak kommer att fortsätta ett bra tag framöver. Enligt expertisen är det väldigt osäkert om det kommer att hållas något val i Irak inom den närmaste framtiden.

Sanna Lundell
Amnesty press, praktikant