Marin gränstvist med Australien retar upp Östtimor

Australien och Östtimor är i konflikt om var gränsen ska gå i Timorsjön. Bilden visar hamnen i huvudstaden Dili. Foto: Alex Castro/ cruzalmeida/ wikimedia

Östtimor och Australien är involverade i en tvist om var gränsen ska gå i det hav som skiljer länderna åt. Konflikten har rört upp känslorna i Östtimor eftersom det kan vara stora pengar som står på spel.

Det är inte längre den gamla ockupationsmakten Indonesien som skapar hetast känslor i Östtimor, uppger den lokala forskaren Juvinal Dias. Ilskan riktas i stället mot Australien på grund av gränstvisten. Juvinal Dias arbetar för ett utvecklingsinstitut i Östtimors huvudstad Dili, och har egna erfarenheter av den indonesiska ockupationen. Hans familj tvingades fly in i djungeln 1975, i samband med den indonesiska invasionen. Under flykten dog hans äldsta syster av undernäring.

Hans pappa deltog i den väpnade kampen mot ockupationsmakten. Upp emot 200 000 människor beräknas ha dödats eller dukat under den brutala ockupationen, som upphörde först 1999. År 2002 föddes så Asiens yngsta nation, Östtimor.

– Människor brukade betrakta den indonesiska militären som samhället fiende nummer ett, säger Juvinal Dias.

Numera är det i stället Australien som rör upp mest känslor. Enligt Juvinal Dias betraktar många den stora grannen i söder som ett ”tjuvland” på grund av gränstvisten i Timorsjön, havet mellan Australien och Östtimor.

Östtimor har sedan länge krävt en permanent havsgräns mellan länderna i enlighet med den norm som ofta gäller när länders ekonomiska zoner överlappar varandra. Landets regering menar att gränsfrågan är av vikt för nationens långa historia som underordnad, först som portugisisk koloni under flera hundra år, sedan som ockuperat av Indonesien och även i förhållande till Australien.

Xanana Gusmão blev Östtimors förste president 2002. Nu är han planerings- och investeringsminister. Foto: Isabel Nolasco/Wikimedia

– Att slå fast marina gränser i enlighet med internationella lagar handlar om nationell suveränitet och vårt lands bärkraftighet. Det är Östtimors främsta nationella fråga, sade självständighetshjälten Xanana Gusmão förra året.

Australien har i stället konsekvent undvikit att inleda förhandlingar om frågan. Landet hävdar att gränsdragningen mot det betydligt mindre grannlandet måste baseras på den australiska kontinentalplattan, som går långt ut under Timorsjön, och att gränsen därför måste ligga mycket närmare Östtimors fastland.

De flesta bedömare menar att det som ligger i botten av konflikten handlar om eventuella gas- och oljefyndigheter i området, fyndigheter som enligt bedömare kan vara värda upp emot 30 miljarder dollar. Om Östtimor fick sin vilja igenom så skulle en stor del av dessa potentiella fyndigheter hamna inom landets gränser, vilket skulle kunna ge en av världens fattigaste nationer mycket eftertraktade intäkter.

En uppgörelse som slöts mellan länderna 2006 skulle dock innebära att länderna skulle dela på de intäkter som fyndigheterna kan ge. Avtalet har dock sagts upp av Östtimor och kommer därmed att sluta gälla den 10 april i år. Uppsägningen kom efter att en tidigare australisk underrättelsetjänstman för några år sedan avslöjade att Australien inför förhandlingarna hade buggat den östtimorianska delegationens rum, i syfte att vinna fördelar i de diskussioner som ledde fram till avtalet.

Australien har även kritiserats för att ha genomfört en razzia mot Östtimors australiske advokat, vilket ledde till att flera känsliga dokument beslagtogs.

Nyligen meddelade dock Australien att man under året kommer att försöka nå fram till fastställandet av en permanent havsgräns gentemot Östtimor. Den australiske aktivisten Ella Fabry, som är engagerad i gruppen Timor Sea Justice Campaign, menar att nya förhandlingar skulle ge Australien möjlighet att rätta till tidigare oförrätter – genom att godkänna Östtimors förslag.

– För Östtimors del skulle det kunna betyda miljardtals dollar i extrainkomster som skulle kunna gå till sjukvård, utbildning och allt annat som behövs i ett utvecklingsland, säger Ella Fabry.

Det finns ett stort behov av sådana satsningar i Östtimor. Enligt biståndsorganisationen Oxfam tvingas 41 procent av Östtimors 1,13 miljoner invånare leva på mindre än motsvarande elva kronor om dagen. Nästan 30 procent saknar tillgång till rent vatten.

Samtidigt påminner Juvinal Dias om att Östtimor sedan länge varit alltför beroende av inkomster från oljeintäkter, något som enligt honom lett till att andra satsningar blivit underfinansierade.

– Allt i Östtimor har handlat om oljepengar, slår han fast.

Närmare 90 procent av landets inkomster beräknas komma från olja och naturgas, vilket skapat en mycket skör situation, enligt Juvinal Dias.

Stephen de Tarczynski

9 mars 2017