”Parning” – kärlek lika svårt i den digitala tidsåldern

Om 90-talisters relationer i en digital värld där allt finns, och kan bytas ut, med ett knapptryck handlar Lina Maria Mannheimers nya dokumentär ”Parning”. Genom charmen och det modiga självutlämnandet från Naomi Carter och Edvin Kempe blir detta en imponerande film.

filmer | 2019-03-31
Av: Ulf B Andersson
 Naomi Carter och Edvin Kempe vågar lämna ut sig själva i "Parning".

Naomi Carter och Edvin Kempe vågar lämna ut sig själva i "Parning". Foto: TriArt

Film: Parning
Regissör: Lina Maria Mannheimer
Medverkande: Naomi Carter, Edvin Kempe
Land: Sverige
Längd: 90 min

Lina Maria Mannheimer gjorde år 2014 den uppmärksammade dokumentären ”Ceremonin” där vi fick se ett porträtt av den åldrade franska dominatrixen Catherine Robbe-Grillet. Det var en bild av en frivillig sexualitet som handlar om underkastelse. Filmen var snygg, långsam och tankeväckande i sina iscensatta delar men för en svensk publik där Catherine Robbe-Grillet är relativt okänd var det inte så lätt att förstå vilken kulturkändis hon är i Frankrike.

Nu är Mannheimer tillbaka med ”Parning” där hon vill skildra unga människors relationer i den digitala värld där sexualiteten finns på en marknad och där allt snabbt kan bytas ut (mot något bättre). Regissören har beskrivit sin film så här: ”Parning är ett slags antropologiskt fiktionskollage, byggt av den djupgående samtalsstudie jag genomfört med Naomi och Edvin under ett år.”

Genom att få tillgång till huvudpersonernas olika digitala konton och genom att göra intervjuer via Skype, utan att träffa dem själva, samtidigt som Naomi och Edvin filmar sig själva har Mannheimer gjort en film som på ytan mer liknar en konventionell film om två unga människors kärlekshistoria än en kartläggning av förändrade vanor. Men där ligger också filmens styrka.

Det är omöjligt att inte charmas av Naomi Carter och Edvin Kempe och svårt att inte bli imponerad av hur modiga de är när de också visar upp sårbarhet och mindre sympatiska sidor. Och det bränner till som mest när de lämnar nätet, som när de tillsammans möter naturens magik vid en gemensam vandring i Trolldalens naturreservat i Gagnefs kommun innan Edvin ska åka till ett nytt arbete i Singapore eller när Edvin skriver ett handskrivet brev till Naomi om sina känslor.

Och vi får lida med Edvin när han gråtande sitter vid köksbordet hemma i föräldrahemmet i Örebro och frågar sig varför han försummat sina chanser till en kärleksrelation med Naomi. Vi får också fragment från en en skolgång som mobbad och utan vänner (Edvin) och en komplicerad pappa med diagnos (Naomi).

Det brukar ju för övrigt i debatten om maskulinitetsnormer hävdas att män har svårt att våga gråta. Edvins öppna gråt ligger dock snarast i tiden där realityserierna i TV numera ofta innehåller storgråtande unga män.

Filmens huvudpersoner känns för övrigt överraskande otypiska, det är Edvin som är oerfaren när det gäller sex och Naomi som har både erfarenhet och självförtroende.

Relation eller ej i den digitala dejtingeran. Naomi Carter och Edvin Kempe i "Parning".

Relation eller ej i den digitala dejtingeran. Naomi Carter och Edvin Kempe i "Parning". Foto: TriArt

Detta är ingen rak berättelse med ett Happy End. Varsamt skildrar Mannheimer hur det möte som vi som publik ser som en ömsesidig förälskelse när paret möts i Amsterdam – där Edvin jobbar – och faktiskt lyckas ha sex, blir till en komplicerad historia av rädsla med att uttrycka känslor och att våga ta steg i mötet med en annan. Detta trots att Edvin konstaterar att Naomi har tagit mer på honom än alla andra i hela livet.

Nätet är en självklar kommunikationskanal; på åtta dagar skickar Edvin och Naomi 3 000 meddelanden på Facebook! Här är det som ofta diskuteras med nätet; övergrepp, näthat, kroppsideal och alla andra problem, långt borta och istället en användbar kanal när den ene befinner sig i Amsterdam/Örebro/Singapore och den andra i Stockholm.

Det blir dock ett år där de tu aldrig vill samma sak och det ständigt är försent.

Huruvida den digitala världen bidrar till eller orsakar en slags känslomässig omognad hos Edvin, 20, och Naomi, 23, är osäkert. Deras svårigheter kan ibland kännas mer som norska Skams första säsonger av relationsstrul när det handlar om början på gymnasietiden än unga vuxna. Kanske bidrar ändå de digitala kanalerna med dess krav på att skapa yta att den verkliga människan riskerar att försvinna och försenar en utveckling i hur man handskas med relationer i verkligheten.

Till det intressanta med Mannheimers huvudpersoner hör bilden av att sexualitet och känslor inte längre har ett tvångsmässigt samband. Folkhälsomyndighetens gedigna arbete med kartläggning av unga människors (16-29 år) sexualitet har i rapporterna UngKAB09 och UngKAB15 visat att en sexuell revolution har ägt rum. Inte minst gäller det i synen på den sexuella identiteten där 14 procent definierar sig utanför heteronormen (med en viss skillnad mellan könen).

De problem med brist på jämställdhet och övergrepp som UngKAB rapporterat om märker vi dock inget av i ”Parning”. Däremot avspeglas den accepterande synen på annat än heterosex när Naomi och Edvin vid nyårsfirandet i Singapore gör sina att-göra-listor inför det nya året och det handlar bland annat om att suga porrkuk (Edvin) och mer sex med tjejer (Naomi).

Det finns också en befriande jämställd syn på killars och tjejers ”rättigheter” vid sex med en annan person. Edvin och Naomi berättar, utan tillstymmelse till öppen svartsjuka, om sina erfarenheter med andra sexpartners och när Naomi vid tredje sexmötet med en manlig partner inte har upplevt intresse – trots tillsägelse – att ge henne orgasm så blir det ett avslutat kapitel.

I UngKAB09 var en av de vanligaste frågorna; ”Hur får man ett förhållande att hålla?”. Mannheimers film åskådliggör frågan om man ska påbörja ett förhållande och i så fall hur. Och lärdomen är att frågorna ”Vad tycker du? Vad känner du? Vad vill du?” behöver svar.

Hon visar tydligt att dokumentär kan vara minst lika spännande som en spelfilm. Sedan får man stå ut med huvudpersonernas svengelska som ibland blir lite påfrestande. Och när Edvin till sist i Singapore lyckas få leva ett ”slampigt tonårsliv” när det gäller sex så kan vi ju tycka att den unga ryska han träffar fyra gånger kanske skulle förtjäna en dumpning IRL än elakt avspisande på nätet.

Ulf B Andersson

filmer | 2019-03-31
Av: Ulf B Andersson